Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Trappor som leder till - ja, vart?

Jag är en sådan där som går igång på ruiner, lämningar efter bebyggelse, spår av tidigare liv som man kan stöta på lite varstans ute i markerna. Jag kan aldrig låta bli att fundera och fantisera över hur det var att leva på ett litet torp i skogen, när jag hittar ett gammalt äppelträd och resterna av en stenmur, och jag ryser när historiens vingslag flaxar kring mina axlar. 

Där jag bor nu är ett rätt så standard villaområde, om än ganska nytt - bara för ett par tiotal år sedan var här sommar- och  fritidsbebyggelse, och några av de gamla sportstugorna finns faktiskt kvar insprängda bland de nyare husen. Den här omvandlingen innebär ändå att många trädgårdar bär spår av tidigare kultivering, det är gott om uppväxta träd och buskar och häckar, och alla husen är inte likadana, så även om området alltså inte är så gammalt finns en själ och en historia som känns bra.

Det finns mycket att se när man strövar runt bland kvarteren och husen, och en del rester alltså efter tidigare bebyggelse. Som de här trapporna till exempel, som nu bara finns kvar.

En gång fyllde de en funktion.

På återseende//Göran

Inlagt 2016-10-27 23:02 | Läst 2329 ggr. | Permalink

"”...jag ryser när historiens vingslag flaxar kring mina axlar...” Mycket välformulerat – och passar precis även på mig. Jag förhåller mig alltid ”hysteriskt historisk”. Sedan blev även historia och kulturgeografri mina huvudämnen i examen. Jag har bedrivit kulturgeografisk forskning inom profilen agrart kulturlandskap. Jag ryser när jag står inför en vikingatida boplatå som ingen annan har sett (vanligare än man tror ute i kulturlandskapet)."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Hej. Ja, man undrar tänker och fantiserar, när man ser lämningar från tidigare boende. Ofta blir just trappor vackra som här. Snygga bilder Göran.
/ Bengt
Svar från gorred 2016-10-28 14:49
Tack för kommentaren Bengt - uppskattas.
//Göran R
Oftast vackrare med de gamla som på dina bilder här!
Svar från gorred 2016-10-28 14:50
Ålder och patina spelar roll, visst är det så. Tack Dan.
//GöranR
”...jag ryser när historiens vingslag flaxar kring mina axlar...”
Mycket välformulerat – och passar precis även på mig. Jag förhåller mig alltid ”hysteriskt historisk”. Sedan blev även historia och kulturgeografri mina huvudämnen i examen. Jag har bedrivit kulturgeografisk forskning inom profilen agrart kulturlandskap. Jag ryser när jag står inför en vikingatida boplatå som ingen annan har sett (vanligare än man tror ute i kulturlandskapet).
Svar från gorred 2016-10-28 14:55
Agrart kulturlandskap låter väldigt intressant! Jag tänker på alla stenmurar som jag sett i Västergötland där jag vuxit upp, men också i Blekinge, ute på öarna där jag varit mycket, för att inte tala om alla vikingalämningar man snubblar över hela tiden i Skaraborg, där i stort sett varje kulle är en vikingagrav eller ett röse.

Och jag minns också den alldeles speciella känslan, nästan av bävan, när jag gick i Forum Romanum och visste att de stenar jag gick på på hade beträtts flera tusen år tidigare - och nu trampade jag på samma stenar....

//GöranR
Vackert och jag tänker direkt på den som en gång byggde den här trappan. Vilka var den personens drömmar och förhoppningar?
Svar från gorred 2016-10-28 14:56
Tack Sture. Fantasin triggas igång, verkligen.
//GöranR