I Helg och Söcken
Bara lite (mer) om det här med varför och hur vi bloggar här på Fotosidan. Och fika i Varnhem
Av och till kommer frågan upp när det gäller våra bloggar här på fotosidan, våra fotobloggar alltså; Vad får vi skriva? Vad ska vi skriva? Hur ska vi göra med bilder, dvs ska det nödvändigtvis vara ett foto (läs en bild) med? Måste det i så fall var ett foto vi själva har tagit? Bildkritik? Etc Etc. Jag har tidigare skrivit om detta, vilket väl vi alla har gjort någon gång på något sätt, alltså vi som bloggar här.
Frågan aktualiseras för mig genom ett (som vanligt välskrivet och välfotograferat) blogginlägg av Erik Madsen (https://www.fotosidan.se/blogs/emfoto43/roskilde-bloggen-2910-varfor-bloggar-vi.htm). Jag kunde svarat honom direkt i kommentarsfältet (vilket jag också gjorde i och för sig), men ville fundera vidare över frågan, även om den möjligen tidigare till leda blivit uttjatad här på Fotosidan.
Jag tycker alltså; förutom att jag håller med Erik och Fotosidan som skriver så här om bloggarna: ”Bloggar är till för vardagliga betraktelser, ungefär som en dagbok. Eftersom detta är en fotosida så bör bloggarna i huvudsak handla om foto. Bloggarna är inte politiska verktyg eller användas för reklam och detsamma gäller för övrig text man skriver".
Det ska vara bilder med i bloggen. Det är ju en fotoblogg. Texten bör ha någon slags anknytning till bilden, eller i all fall fotografi i allmänhet. Vad texten i övrigt handlar om bryr jag mig inte om så länge det inte är stötande – eller vänta här: Det är klar att jag bryr mig om texten, men alltså att jag inte har några kritiska tankar i övrigt på innehållet (se vad Fotosidan skriver här ovan).
Bilderna behöver inte nödvändigtvis vara egentagna. Ibland kan bilden illustrera en text, en tanke, ibland kan texten förklara eller diskutera vad man ser på en bild. Bilden ska dock vara sådan att den kan publiceras fritt utan problem, dvs om den inte är egentagen.
Bildkritik hör inte hemma här i bloggvärlden! Det finns andra fora för synpunkter och kritik på motiv, skärpa. ljussättning etc etc.
För min egen del handlar det, som tydligen det gör för flera, om ett slags dagbok, eller kanske till och med loggbok; jag fotograferar, jag har tankar om fotografi och jag vill visa mina bilder och föra till torgs mina tankar om fotografi. Vidare handlar det om minnen, förstås.
Nu slår jag ju in alla öppna dörrar som finns här med det här blogginlägget, men det är ju min blogg, jag bestämmer ju vad som skrivs och visas…
Åsså bilden då, för den ska ju vara med enligt ovan: Fika i Varnhems klosterkyrkas trädgård med min mor, 93. Gott fika, mysiga omgivningar och så får man ha med sig hunden. Och jag gillar att ta såna här lite snapshotaktiga porträtt (även om morsan skulle säga: - Snälla Göran hur du får mig att se ut! Fast det säger hon alltid).
På återseende//Göran
Det är – förstås – en folkfest, som vanligt!
Planket, den nu närmast legendariska fotoutställningen i kulturkvarteren på Stockholms Söder, ägde (äger?) som vanligt rum en helg i augusti (tempus lite osäkert; när jag skriver detta är det fortfarande lördag vilket är den dagen då jag kunde komma, men där ju utställningen fortgår ytterligare en dag, dvs i morgon söndag…)
Och som vanligt (för visst är det så?) vackert väder, åtminstone idag lördag där de beskäftiga råden till utställarna att ta med sig ett plastskynke och nåla upp det ovanför bilderna så man vid eventuellt regn kan fälla ner och skydda sina alster kom på skam. Solen sken över folk och fotografier, och det var riktigt varmt!
Det var alltså (som vanligt) mycket folk, många som tagit sig dit från både när och fjärran, många som man känner som både ställde ut och som var publik, så det tog – som vanligt – jämförelsevis lång tid att förflytta sig även korta sträckor längs planket; så mycket att titta på, så många att prata med.
Planket är ju en exposé över många stilar och många typer av fotografi, i mina ögon en styrka och glädje med utställningen. Det finns något åt alla; natur, porträtt, färg respektive svartvitt, suddigt och experimenterande och knivskarpa linjer och former. Bilderna är analoga och digitala, och jag tror till och med jag hittade bilder tagna med mobilen 😎
Jag tyckte mig höra något om att göra speciella platser, grupper, för just analoga respektive digitala bilder, vilket jag emellertid inte kunde verifiera. Och tur var väl det. I min värld vore det en smärre katastrof. I min värld är en bild en bild, helt oavsett vilket verktyg den är gjord med, vore det så en hålkamera, en automatisk Kodak Brownie, en gammal SLR eller en modernare DSLR, eller till och med en mobilkamera. Att var och en hittar sin egen stil, använder sina verktyg är ju bara positivt och roligt, och det gäller att akta sig för en missriktad snobbism här.
Det är med beklagande jag nödgas konstatera att jag inte kan komma i morgon, söndag! För det här är väldigt roligt, ur många avseenden.
På återseende//Göran