Med önskan om ett gott nytt år - riv alla murar!

Rädslan breder ut sig i världen. Överallt bygger man murar och stängsel, för att hägna in, för att utestänga, för att slippa se, slippa agera, kanske också för att vilja vara ifred. Vi bygger också egna murar, murar vi kanske inte ens är medvetna om. 

Historien visar emellertid att det aldrig kommer något gott av att bygga murar. Till sist rivs de, men innan dess har de alltid förorsakat lidande.

Jag kan förstå rädslan, jag kan förstå att man vill skydda sig, och inte ens vår lilla värld är inte längre - om den egentligen någonsin har varit - säker och trygg. Men, min bestämda uppfattning är att rädslan och otryggheten snarare blir större om man hägnar in och stänger ute. 

Det finns många som dagligen och stundligen, på olika sätt, arbetar med att betvinga ondska och elände, som jobbar med att riva murar. Låt oss skänka en tanke till alla dessa. Och vi kan ju också börja med att försöka riva våra egna murar. 

På återseende//Göran

Vinter i trädgården

En lustig och märklig vinter så här långt. Ena dagen plus 8 grader förbyttes över en natt till minus 8 grader och snöfall. Visserligen inte så mycket, men jag har i alla fall fått skotta bort plogvallen utanför garageuppfarten en gång och snön har legat kvar så här långt, några centimeter. Och solsken! 

Jag har haft en del att göra de här lediga dagarna, och inte kommit mig ut så mycket som jag velat, men idag gick jag i alla fall ut en sväng i trädgården, allt enligt devisen fotografera där du är ( en travesti på 90-talets mantra; "gräv där du står", som bland annat handlade om vetenskapliga undersökningar). 

Och det är alltid lika märkvärdigt vilka mönster det blir med snön och grenarna och solstrålarna som skiner lite snett in över gården. 

Och Hammarbyfärgerna - vitt och grönt är fint tillsammans. (Bilderna vinner som vanligt på att förstoras!)

Och i morgon lovar vädret blida, igen. Å hå ja ja.

På återseende//Göran

En annandagspromenad

Annandag jul är i många avseende en stilla dag, en dag för eftertanke och begrundan, som följd av julaftonens hets och stress, behov av intrikat logistik med julmat, skinka, Kalle Anka och Karl-Bertil. På annandagen är många affärer faktiskt stängda, och det är lugnt på stan.

Det är en dag som gjord för en promenad, och det var precis det vi gjorde, efter en lång och lite sen frukost. Kosan styrdes till Kgl Djurgården (som det faktiskt heter, eller kanske hette), en lite stillsam promenad i blåsten längs kanalen. Det var inte särskilt mycket folk ute, vädret bjöd på en del plusgrader, och det var ingen snö - men det blåste alltså ganska snålt runt öronen. Men det var skönt att komma ut och röra på sig och få lite frisk luft. Och kameran åkte med förstås, min lilla Olympus M-10 mk II, med för dagen ett Panasonic Leica objektiv, 25 mm/2,4, dvs en i fullformatssammanhang motsvarande 50 mm's normal. Det är ett underbart objektiv, och jag känner mig väldigt bekväm med brännvidden, möjligen sedan min första systemkamera från 60-talet, där just grundobjektivet var ett 50 mm's. 

På återseende - och god fortsättning//Göran

Julens färger

Vi drömmer om en vit jul, men får hålla till godo med en grön variant. Tomtens färger är röda, åtminstone den moderna tomten - våran  gamla hustomte eller vätte var ju i alla bemärkelser grå. Och inte heller den blå timmen är särskilt tydlig i det här vädret, eller ens på de här breddgraderna. 

Var ute på stan med kameran en kort sväng dan före dan, för att ta tempen på stämningen, julstressen och shoppingen bland mina medmänniskor. 

Så jag hamnade i Gamla Stan, där jag förutsatte att julmarknaden var i full gång. Men, jag kom av allt att döma för sent. Nästan tomt på folk, enstaka förvirrade turister med kamera på magen behövde inte ens trängas framför bodarna med krimskrams och brända mandlar och julkorvar. Inte ens de vanliga turiststråken bjöd på någon särskild aktivitetsgrad. Man kunde gå flera meter i taget utan att stöta ihop med någon. 

Flera nyanser av rött

Och gråskalan

En självklar selfie

Mobilkameran övervägde, fastän jag såg många vanliga kameror också. Populärt att fotografera fotograferandet, en slags metahändelse.

Tänkvärt, för 150 kronor. Men, det gäller ju också oss fotografer, lyckans fjäril för oss är motivet, eller det fotografiska ögonblicket.

Men det var trevligt att titta till stan, det är ju inte så ofta man hamnar där, fastän jag bor strax utanför. Och det är en lugn julafton, med alla barnen borta, allt i ordning och jullunch hos grannen. Nu är det en god bok eller serie och brasa och glögg som gäller. 

God fortsättning på alla helger på er allesammans där ute i bloggosfären. Och på återseende//Göran

Det ser ut att bli en grön jul

Men julfirandet tar ju ingen hänsyn till det. Så det blir gran och vört och skinka även i år. Förberedelserna kom lite tidigare i år av logistiska hänsyn; den yngre generationen har att hälsa på hos både föräldrar och svärföräldrar, och då kommer vår "julafton" idag istället. 

Så nu är granen klädd. Skinkan och brödet är på gång. Det blev lite nyheter i granen i år - förutom kylskåpsmagneter är det väldigt roligt att köpa julgransprydnader när man är ute och reser, blir trevliga minnen där de hänger i granen. 

På återseende//Göran