En försmak av Hawaii

Varför åker man till Hawaii (ja förutom andra självklara skäl...)? Ett svar kan vara: Barbershop. Men alltså inte någon frisersalong, utan musikstilen, dvs fyrstämmig a cappellasång. Harmoniserandet, strävandet efter fullödiga ackord med övertoner, förutom show, underhållning och glädje.

Barbershop sjungs av både män och kvinnor, om än inte samtidigt eller så mycket tillsammans, och man tävlar. Nu i november kommer tre körer och fyra kvartetter från Sverige att representera Nordic Light Region i de internationella mästerskapen för kvinnlig barbershop i Honolulu, Hawaii. Vi är också många anhöriga; makar, bröder, pappor (som jag!) – you name it – som åker med, The Scream Team. Det blir ett frossande i att sjunga barbershop och lyssna på andra som sjunger. Förutom de stora framträdandena står små och stora grupper i varje hörn, i varje hotellobby, ja överallt, och sjunger med varandra i total gemenskap, bara för att det är så roligt att sjunga tillsammans.

Innan vi åker kommer det att vara en del konserter, som led i att få kvartetterna och körerna att få praktisera sina framträdanden, att sjunga tävlingssångerna i skarpt läge och samtidigt samla ihop medel för en faktiskt ganska kostsam resa. Igår var det en sådan konsert. Vi fick varsin Lei, dvs den traditionella kransen som inträdesbiljett, och vi fick avnjuta något av det bästa man kan höra i musikväg. Även om man inte vet vad barbershopsång är, även om man inte tror sig gilla stilen som sådan, är det ändå fantastiska musikupplevelser, spännande harmoniserade tolkningar av kända och okända melodier, proffsigt framförda – högklassig musik helt enkelt.

Kvartetten krÄm

Kvartetten Frank

Vocality

Stockholm City Voices

krÄm

En del av detta kan avnjutas på youtube.com - kolla gärna.

På återseende//Göran

Riddarfjärden och Söder

Södermalm i Stockholm är en intressant del av stan. Smala vindlande gränder med de typiska söderkåkarna trängs och samsas med breda affärsgator, lummiga parker och trädgårdar - och så Bondens Marknad på lördagarna. Alltid värt ett besök. Sen finns också en osannolik gångväg, Monteliusvägen - en liten stig som hänger på kanten av bergssidan ovanför Söder Mälarstrand, och vindlar sig fram med en fantastisk utsikt över Riddarfjärden och stan på andra sidan Slussen.

Vi gjorde en sån utflykt idag, for in från de södra förorterna och hälsade på i stan, på Söder. En trevlig tur, och så hade vi ju tur med vädret. Det blev ett fantastiskt ljus framemot kvällen, när solen började gå ner.

Kappsegling? Nej, lördag!

En bra dag. På återseende//Göran

Fotografiska!

Söndagsutflykt till Fotografiska med makan – ett av de allra bästa muséerna jag vet. Alltid högklassiska utställningar, fantastiska lokaler – det är lätt att rent logistiskt ta till sig bilderna och en förnämlig restaurang och café med en formidabel utsikt. Lite för länge sedan jag var där, lite paradoxalt, med tanke på intresse, relativ närhet och årskort. Men det är alltid värt ett besök.

Aktuella utställningar: Helmut Newton – dokumentära porträtt, modeller och naket, eller heter det Fine Art(?). Svartvitt. Jag tycker det är lite märkligt, men har sett det hos andra stora fotografer också; det finns alltid något i bilderna som, även om de ibland kan te sig lite enkla och tagna rakt upp och ner, ändå skvallrar om att en stor konstnär varit i farten.

Och så Pieter Hugot, en ganska ung, sydafrikansk fotograf. Hans bilder, oftast i färg, drar oss runt i konceptuella teman, med en tydlig dokumentär prägel; även här – och kanske ännu tydligare – fotograferat rakt upp och ner utan krusiduller, men ändå med karaktären av stor konst. Väldigt gripande bilder, på ett mer direkt och råare sätt.

På återseende//Göran

Minifotosafari - solnedgång och änder

Ibland behöver man en puff för att verkligen komma sig iväg och fotografera. Så, när Facebookförfrågan kom från en kollega i min fotoklubb om att följa med på solnedgångsfotografering, så hakade jag på. Till slut blev vi fyra stycken fotografer från klubben, som trängdes/samsades om de olika vinklarna för att få solstrålarna genom molnen i våra kameror. Och så fick vi sällskap av några änder, som möjligen hoppades på lite käk... Trots att de inte fick nåt, poserade de ganska villigt.

Det var fascinerande att följa hur ljuset förändrades efter hand. 

En synnerligen trevlig kväll, och ett väldigt gott initiativ.

På återseende//Göran

Byte av fokus - från kultur till utsikt

Idag har det varit körmaraton på Skeppsholmen. Det är den i den gamla Skeppsholmskyrkan,  numera sedan några år centrum för kör- och kulturverksamhet i form av Eric Ericsonhallen, som man har kunnat höra 15 körer lösa av varandra under dagen. En härlig blandning mellan olika sångstilar, där blandade körer och manskörer förutom körer med bara kvinnor serverade välljud, som förstärktes av den fantastiska akustiken i det tidigare kyrkorummet. Förvånansvärt många - alltså trots det sanslösa sensommarvädret - hade hittat dit, och fick en stor dos musikalisk kultur. 

Eric Ericsonhallen ligger högt upp på kullen på Skeppsholmen, med en underbar utsikt över främst Skeppsbrokajen i Gamla Stan, Slottet och över mot de centrala delarna av Stockholm.

(Förstora)

Jag sjunger i en av de medverkande körerna, The Entertainmen, en barbershopkör, och hade egentligen med mig kameran för att spela in vårt framträdande. Det kunde ha blivit en jättebra film, om inte ljudet hade fallerat - kontakten till mikrofonen pajade! Så jag fick använda kameran till vanligt foto och fokusera på utsikten istället. 

Jag tror att det är St Clarakyrka man ser genom det stora ankaret.

På återseende//Göran