Lagen om alltings spretighet

Jag läste någonstans, möjligen handlade det om bloggar, eller fotoböcker, att: -Du måste ha en tanke, en plan eller linje bakom, annars blir det spretigt. Och det fick det inte bli.

När jag startade den här bloggen för nu drygt ett år sedan, var min programförklaring att jag fotograferar vad som händer i mitt liv runt omkring mig, i vardag och fest, på resor och hemma, dvs i helg och söcken, och ville ha ett forum att visa bilderna i förutom för familjen och på Facebook.

I bloggen har jag tidigare – och kommer säkert göra igen – diskuterat bildspråk, det där med att ha en distinkt stil, förutom allmänna funderingar och berättelser. Mina bilder har varit – och kommer säkert fortsätta vara – allt från storslagna naturvyer till makro, såväl färg som svartvitt och gatufoto och rena dokumentärer. Och så har jag gett uttryck för – och kommer att fortsätta sträva efter och diskutera - min ständiga undran; vad gör en bild bra, dvs när blir en bild så bra att den når bortom den närmaste kontexten, blir allmängiltigt bra så att säga.

Och jag har upptäckt en i någon mån ny fotovärld här på bloggsidan. Flera bloggare har en mer eller mindre distinkt stil, om det nu är företrädesvis svartvitt, stämningsfulla nattvandrarbilder, skira makrobilder eller bilder från fjärran landskap både ovan och under vattnet. Även texterna är inte sällan också hyfsat konsekventa till sitt innehåll för många bloggare. Och jag har funderat över min stil i relation till detta, både när det gäller vad jag skriver om och vilka bilder jag tar, och visar.

Så märker jag att det alltså ändå blir väldigt spretigt. I alla fall. Så tänker jag att det kanske hindrar utveckling; om man konsekvent håller på med något särskilt blir man troligtvis till slut bättre på det man gör. Och om man hela tiden hoppar från det ena till det andra, hinner man aldrig riktigt förkovra sig och utvecklas. Eller?

Mitt fotointresse är allmänt. Jag gillar att fotografera, och är nästan besatt av att dokumentera vad som händer runt omkring mig, att berätta med mina bilder. Jag har en massa olika intressen, men har svårt att i fotografiska sammanhang koncentrera mig på enstaka områden, eller enstaka stilar. Och så får det väl bli då. Jag får fortsätta sträva efter att fotografera så bra som möjligt inom ramen för det jag håller på med, och acceptera att jag kommer att vara generalist och ingen typisk ”sådan där” fotograf.

Men jag gillar att laga mat. Och jag fotograferar ibland vad jag har lagat, tycker att det är kul och tycker om att se på bilder på mat. Nu köpte jag en intressant bok på Fotomässan om just det här med att fotografera mat. Så vi får kanske se (även om jag är en smula skeptisk).

Söndagmiddag idag den 23/11 2014; Spaghetti Bolognese, eller spagetti med köttfärssås.

På återseende//Göran

Och här bor kocken, bland sina grytor och kastruller...

Men knivarna är inte slöa här hemma! Det är i matlagning, som på så många andra områden, viktigt med bra grejor att arbeta med , och bra råvaror där det blir ett självklart val för mig att välja det naturliga så långt som möjligt.

Överhuvudtaget har jag svårigheter att förstå varför man, istället för att använda naturliga varor, försöker framställa motsvarande varor på ett konstlat sätt. Som smör till exempel; här har man en fullständigt självklar och naturlig produkt, jämfört med margarin som är en kemisk gegga med smak- och färgtillsatser för att så långt som möjligt likna den ursprungliga.  Nå, nu finns väl möjligen en historisk förklaring i någon mån just med smöret, men ändå. Det finns fler exempel på hur industrin med växlande framgång försöker framställa något som aldrig kan bli lika bra som originalet, möjligen likna det, men ändå alltid bli en blek efterapning.

En annan sak med våra matvaror, som ändå är direkt glädjande, är att det finns ett sådant stort utbud av ekologiska varor i affärerna. Det är nästan så att just det ekologiska verkar ha blivit något som är hett, på mode liksom. Bara på den senaste tiden förefaller det ha exploderat. För inte så länge sedan misströstade belackarna; det fanns ingen ekonomi i att odla ekologiskt, ingen skulle köpa, ingen skulle betala det ofrånkomliga högre priset etc etc. Men det verkar alltså ha svängt nu, vilket gillas.

På återseende//Göran