Bilder till utställning

Det är svårt att välja bilder till utställning. I och för sig råder ingen brist på material - hårddiskarna svämmar över med exponeringar, men om man ska visa bilder för en allmänhet kommer en massa andra och nya faktorer med i bilden. Vilka bilder ska man ta? Är de tillräckligt bra? Ska man ha nåt tema? I så fall vilket, och har jag nåt att göra tema av? Och igen - är de tillräckligt bra?

Vi hade ju utställning i Gnesta härförleden. Jag var med och alla de här frågorna dök upp. Det hade varit enkelt att ta samma bilder som vid utställningen i ABF-huset i Sötälje, men samtidigt kändes det lite för enkelt, liksom. 

Nånting jag har många bilder på är ju min musik, körsången och barbershopen. Men, är det intressant? Eller intressant nog? Svåra frågor, men till slut tänkte jag att jag kör min grej, må det bära eller brista. Det här är en värld som jag gärna delar, och jag vill gärna visa på glädjen i musiken, det häftiga i att göra musik tillsammans, kamratskapen och gemenskapen. 

Många bilder ja, men när jag började titta insåg jag att jag inte insett hur många jag egentligen hade. Samtidigt var det skojigt att dyka ner i bildhögen, komma ihåg och återuppleva situationer. Efter en längre urvalsperiod där jag började med flera tusen bilder som inte utan grad av vånda undan för undan skalades ner till 15-20 stycken hittade jag de jag ställde ut. Jag är fortfarande inte helt säker på att jag valde rätt. Men jag har ju dem kvar. 

#1 Entertainmen vårkonsert 2019 Bagarmossen C (vi repar bakom, i Folkets Hus)

#2 Entertainmen vårkonsert Bagarmossen C

#3 Stockholm City Voices

#4 Ibland spelar sångarna i band, men alltid i barbershopsammanhang

#5 Kvartetten Absolut

#6 The Entertainmen

#7 Stockholm City Voices

#8 Zero8, en av världens bästa körer alla kategorier, även när det gäller barbershop

#9 The Entertainmen - att sjunga tillsammans är gränsöverskridande och bortser helt från ålder till exempel

#10 The Entertainmen inför jubileumskonsert på Vinterviken för några år sedan

#11 The Entertainmen, jubileumskonsert

#12 Stockholm City Voices

#13 Stockholm City Voices

#14 Stockholm City Voices

#15 The Entertainmen

#16 The Entertainmen

#17 Stockholm City Voices

Och det var väldigt trevligt, som framgått tidigare. Intresse alltså även för de här bilderna, och en del diskussion om barbershop. 

På återseende//Göran

My backyard

Uppgradering av min baksida av trädgården - lämpligt nog utanför köksfönstret - och min grillplats, min grill pit.

Jag har gjort en arbetsbänk/ett arbetsbord med en del förvaringsmöjligheter, ordnat en sittplats för en pilsner när jag väntar på grillen – den gamla trädgårdssoffan - och till och med möjligheter till regnskydd. W57:an, den gamla kolgrillen Weber 57” står kvar, fast lite bakom. Tillkommer, på sikt, en skärbräda som kommer att passa på bordet/bänken. Det projektet är på gång. 

Arbetsbänken är delvis nyköpt virke, till dels vad jag hittat i hörnena i garaget. Bordsskivan består av ihoplimmade brädor, sedan har resterna av badrumsgolvet (sedan 20 år, ibland undrar jag varför jag sparar på överblivet material, och nu fick jag svaret 😊) fått agera bordsyta, där jag använt vanligt klinker/kakelbruk och fog, silikon runt kanterna.

 Till och med en trädgårdshund.

 My backyard!

 På återseende//GöranR

Planket, igen – med distans.

Det sista Gnestaplanket gick av stapeln förra året, efter tio succéfyllda år. Men byggnaderna står ju kvar, åtminstone nåt år till, och det är ju synd att låta tomma väggar stå, ja just det – tomma.

Så, gänget som ställde ut i ABF-huset i vintras beslöt att göra en liten Planketutställning i Gnesta, som uppföljning. I all enkelhet, med iakttagande av distans, på grund av smittorisken (vi lever ju i pandemitider).

Vädret var med oss, intresset möjligen större än vi trott, och allt förlöpte i stort som det skulle, dvs friktionsfritt.

Som vanligt inte helt lätt att välja ut bilder. Men inspirerad av Helsinki Bus Station Theory (kolla på google, fotograf Arno Minkkinen här), kunde jag välja ämne, bilder från barbershopvärlden, och stå för det, om än med grad av fjärilar i magen. Så för er som nu läst om den här teorin (eller kände till den från tidigare); jag satt kvar på bussen! Och det var kul. En del besökare stannade och pratade och bilderna blev tillräckligt sedda.

I uppsättningstagen

Mina bilder

Social distans

Besökarna fotograferade också

Det glesade ut mot slutet av dagen, men sammantaget var det nog drygt ett par hundra besökare

En väldigt trevlig dag, gamla och nya vänner både för mig och M. Vår Planketgeneral Bengan B gjorde som vanligt ett stort och berömvärt jobb. Om framtiden, dvs flera Planket är svårt att sia. Och byggnaden sjunger alltså på sista versen. Vi får se, helt enkelt.

Pandemiprojekt av DIY-karaktär

I dessa tider av återhållsamhet särskilt när det gäller sociala kontakter får man på något sätt mer tid över. Egentligen är det inte sant, min sociala situation är ju sådan att jag även normalt råder över min tid. Men känslan av att ”nu sitter man hemma, tid till förfogande finns, och projekt råder det ingen brist på” gör att jag har tagit tag i några av de här projekten.

Jag tror på att ha tråkigt ibland. Att ha tråkigt föder kreativitet. Är man ständigt aktiv, ständigt på språng har man aldrig tid att tänka färdigt, inte tid att vara mottaglig för tankar och idéer. Det ror jag hämmar skapandet. Om man tillåter sig att inte hela tiden vara igång, utan sitta lite mer under sin korkek kan man också tillåta tankar och idéer ta plats, och faktiskt genomföra dem, utan att ha dåligt samvete för att man ”inte hinner”.

Leicakameramodulen i min mobilelefon, Huawei Mate 10 Pro

I min grill pit, min grillplats, med den nya Kamadogrillen, behövs avlastning och utrymme. Så då har jag (snart) fixat det, med en bänk så här. Klinker på ovansidan så jag kan placera varma grejor där, till det kommer en stor skärbräda (också projekt) att användas vid behov.  Nu ska det bara fogas mellan klinkerplattorna så är min grillbänk klar och kommer att placeras bredvid min grill. Den har tagit flera dagar, det är ett intrikat system av åtgärder som krävs för en sådan här grej, och man måste ta allting i sin ordning, låta torka emellan etc. Precis som IKEAs möbler; man måste följa manualen slaviskt, ta en sak i taget och inte försöka sig på egna lösningar eller genvägar, då blir det direkt katastrof. Men gör man det är det lätt.

Och att så här fundera på logistiken, att ta en sak i taget och utan genvägar, är välgörande för själen. Det är ju egentligen så man ska leva. ”Många bollar i luften” är en myt  och en styggelse.

Men på lördag är det dags för Planket Light i Gnesta. Vi som anordnade utställningen i Folkets Hus i Sötälje pratade tidigt om en fortsättning med Planket, och nu blir det av. Trots Corona och covid-19 men med social och fysisk distans åt alla håll förstås. Det blir trevligt!

På återseende//Göran

PS: DIY stötte jag på på nätet och fattade först inte vad det stod för. Sen begrep jag – Do It Your self, ”gördetsjälv” alltså.

Du sköna nya värld – sommarens största digitala musikfestival

De bilder som visas här är tagna mitt på dagen en strålande sommardag. Starkt solsken från en blå himmel med lätta sommarmoln, man frestas att säga obarmhärtigt ljus med få om ens några möjligheter att mjuka upp. Kanske hade svartvitt hjälpt, men samtidigt är färgsättningen speciell och bör visas.

Här hamnar vi också i diskussionen vilka bilder man ska visa i fotoblogg och relationen bilder – text. Ibland kan man visa bilder, som egentligen står för sig själva, och där en eventuell text blir mer av ackompanjemang till bilderna. Ibland illustrerar bilderna en text. Bilderna här gör inte anspråk på att vara ”bra” fotografiska bilder, utan ska ses som illustrationer till min lilla berättelse om min utflykt idag till Järna.

Järna är i mina ögon antroposofirörelsen med framförallt Vidarkliniken, och Saltå Kvarn, där det ligger strax bredvid E4:an en bit söder om Sötälje.

Vad jag inte visste var att Järna, eller egentligen Ytterjärna, också hade en gedigen kulturverksamhet, även om den antroposofiska grunden finns med.

"Kulturcentrum Järna (f d Rudolf Steinerseminariet) började sin verksamhet 1964 som ett nordiskt utbildningsinitiativ vilande på antroposofisk grund. Idag har Kulturcentrum Järna med sin prisbelönta arkitektur utvecklats till en kurs- och utbildningsplats med en mer internationell profil där man inspirerad av antroposofin vill främja konst, hälsa och mänsklig utveckling."

Varje år har man kulturfestivaler. Årets kulturfestival blev förstås inställd, på grund av den rådande pandemiska virussituationen. Men inte helt inställd. Den blir av ändå, om än inte i sin vanliga form. Något gott ska vi väl ha av internet, så man samlar som vanligt musikaliska profiler, tar emot en begränsad publik - fysisk distansering – och skickar ut festivalen på nätet för alla att ta del av via sina datorer, plattor/paddor eller mobiltelefoner eller vad man nu har. Namnet på årets sommarfestival är just Du Sköna Nya Värld! 

Min bonusdotter som är pianist ska medverka, bland flera andra lovande och duktiga ungdomar, och jag skjutsade henne dit.

Jag har varit på besök i Ytterjärna tidigare, i jobbsammanhang då vi gjorde studiebesök på Vidarkliniken och fascinerats av mycket av det ideologiska tänket i antroposofismen, även om en del praktiska och kliniska konsekvenser kan kännas främmande. Arkitekturen och färgsättningen är genomtänkt på ett annorlunda men karaktäristiskt sätt, men som instinktivt känns positivt. Och trädgården är formidabel, hela platsen känns inspirerande.

På väg hem blev det förstås ett besök på butiken till Saltå Kvarn. Väldigt mycket gott i den butiken, man fick passa sig och välja hårt, annars hade man lätt kunnat förköpa sig. 

På återseende//Göran