Återkomst! Och New Orleans, Lousiana, USA (eller NOLA, som vi säger)

Jag skyller på pandemin, fortfarande! Mitt fotograferande sjönk ihop ordentligt - och med det mitt bloggande - och har haft svårt att komma tillbaka igen. Förut hade jag med mig kameran varthän jag gick, under en lång tid har det varit mer sällan. Det hände ju inte så mycket heller.

Men att dokumentera är fortfarande viktigt för mig, och livet börjar ju så sakteliga återgå till något så när normalt läge igen. Så kameran får börja hänga med.

Jag hade i alla fall med mig kameran i somras, inte minst under resan till New Orleans Louisiana USA - se tidigare blogginlägg.   Jag var alltså i New Orleans på sång- och musikkurs. Vi tillbringade dagarna på Loyola University's campus där vi bodde och där alla aktiviteter ägde rum. 

Men jag kunde ju inte komma hem utan att ha sett stan, sett New Orleans och The French Quarters, trampat på Bourbon Street och Basin Street Blues... Så, några timmar på lördagen åkte jag in och kollade stan. Några jazzklubbar blev det inte, det var ju mitt på dagen, men jag åker gärna tillbaka.

Och så kom det en ordentlig skur. Men turisterna var tydligen vana, och musikanterna också.

Högklassiga gatumusikanter. Men här konkurrerade de om utrymmet - trumpetaren hävdade att det var hans plats, att han var där först. Och fick medhåll från publiken. 

En hel gata full med  konst. Och konstnärer. Jackson Park NOLA.

Det klassiska voodooinslaget - fanns överallt.

Det blev till slut, efter allt krångel en härlig vecka. New Orleans återvänder jag som sagt gärna till, fast kanske en annan årstid. Så på återseende//Göran

Barbershop i helg och i vardagen.

Gammalt djungelordspråk: Går man omkring med en kamera i högsta hugg under tillräckligt lång tid slutar folk bry sig om att de eventuellt blir fotograferade.

Och det var precis det jag gjorde, dvs gick omkring med kameran helt synlig, hela tiden. Så det var inte ofta folk brydde sig.

Ett stycke barbershopvardag fast med helgkänsla. Den internationella barbershoporganisationen BHS (Barbershop Harmony Society) anordnar varje år ett konvent, en samling för barbershopsångare som vill förkovra sig och möta andra barbershoppare, Harmony University. Här samlas de mesta och det bästa av barbershopvärldens medlemmar, från många delar av vår jord. Man äter sina mål, man går på sina klasser och sina kurser och man sjunger med varandra, hela tiden. Så man kan snacka om att vara i en bubbla. Efter pandemiårens inställda veckor blev det äntligen dags igen, i New Orleans, där lokaler lånades av Loyola University strax utanför centrum.  

New Orleans mitt i sommaren är egentligen inte särskilt kul, våder- och klimatmässigt. Det är tryckande varmt, med en klibbig värma, och det regnar i skurar mest hela tiden. Men det gör inget, vi går våra kurser och sjunger med varandra. Och ett bra paraply fixar det mesta.

Jag var inte säker på att kunna åka, jag hade ännu inte fått mitt pass, vilket totalt fördärvat mina tidigare resplaner den här sommaren. Men till slut fick jag passet – beställt sedan februari, typ två dagar innan resan – och jag kom ganska hastigt iväg.

Och när jag får (fick) frågan om hur det var i New Orleans, alla jazzklubbar, Bourbon Stret med mera, så kunde jag bara svara: Hur ska jag kunna veta det? Jag sjöng hela tiden!

Egentligen skulle jag vara några dagar innan i New Orleans, för att stan är ju speciellt mytomspunnen, men det blev alltså inte av. Fast några timmar hann jag smita iväg. Så jag har sett och trampat gatorna i The French Quarters, ätit Satchmos favoritmåltid etc. Inga jazzklubbar så här mitt på dan, mycket turister istället. Och regn! Men mer om det i kommande inlägg!

Så det blev bra till slut ändå! På återseende//Göran