Hummelparadis

Undrar om humlorna vet hur bra de egentligen har det! Här i trädgården ter sig deras liv (i mina ögon) som en gigantisk sån där Ät-Så-Mycket-Du-Orkarbuffé, särskilt när det gäller våra rhododendronbuskar som nu blommar efter varandra. Men det är bra. Det är bra att insekterna får möjlighet att flyga från blomma till b lomma, käka nektar och smeta ner sig med pollen till nästa blomma, så vi håller igång livscyklerna. Det är bra att humlorna och andra insekter finns som mat för fåglar och andra djur, och det är bra att vi har den här naturens ordning vi har. Men, då måste vi ha insekter, exempelvis humlor. Och det är gott om humlor i år verkar det som.

Märker ändå att det är precis som förut. De flyger snabbt och nästan nervöst, in och ut i de olika blommorna med minimal chans för fotografen att fånga dem på bild. OM det nu är för att det går så snabbt inne i varje blomma, eller om utbudet är så stort att de inte kan göra nåt färdigt innan de går på en ny rätt (som jag ibland kan känna inför ett dignande julbord, till exempel, vilket gör att jag undviker julbord och liknande, jag vet att jag inte kan låta bli allt, och då alltid mår dåligt efteråt...).

Nå, här är några av förutsättningarna:

Och här är man redan inne på det småvarma, verkar det som. Och med tanke på suddigheten har det redan blivit några "lille en".

(Något tilltweetad i Color Efex Pro)

På återseende//GöranR

Sommar, sommar, sommar....

Det var då en välsignad sommar. Jag har närmast flyttat ut och bor på altanen - bästa rummet i huset just nu. 

Jag lyssnar mycket mer på Sommar i P1 är jag gjort tidigare. Inte minst beror detta på Sveriges Radios app till telefon och surfplatta, som gör det möjligt att lyssna när man vill och pausa och återkomma som man vill. Underbart.

Men, jag är lite besviken. De flesta Sommarpratarna är rätt bleka och beiga och förutsägbara. De är oftast framgångsrika personer som pratar om sin barndom, sitt liv och sin karriär, där det undantagslöst har varit lite motgångar och missförhållanden som emellertid kunnat överbryggas och lett fram till det goda livet de lever idag, varvat med lite anekdoter och roliga historier. Men, det är väl det som är programmets idé och innersta mening; jag menar det ska lyssnas på i hängmattan eller på stranden, och då vill man inte få anledning att sätta kaffet i vrångstrupen. Fast det blir lite tråkigt till slut. 

Några har emellertid stått ut, med intressanta program. I mitt tycke handlar det främst om Jason Diakité (Timbuktu) och Athena Farrokhzad, som bägge ur ett personligt perspektiv tagit upp svåra och viktiga frågor i vårt samhälle, som strukturell rasism, ojämlikheter och invandringsproblematik, och gjort det på ett lysande sätt, med en glasklar analys, ett klockrent resonemang att följa. Och följaktligen svaldes av allt att döma rätt mycket kaffe fel - särskilt när det gäller Athenas program har det blivit mycket, och en stundtals ganska patetisk diskussion som nått ända upp på ledarsidorna.  De var framförallt inte förväntat gulliga. Men det handlade om viktiga frågor som man inte kan blunda för, ens i ett gulligt sommarprogram.

Och jag gillar när det är lite sälta i snacket, när det hettar till en smula, när jag får koncentrera mig för att hänga med och nä'r jag blir lite provocerad och måste reflektera själv. 

Samtidigt: Min sommar är alltså inte bara kontroversiella radioprogram. Att sitta på altanen innebär också att ha kameran i handen, för det mesta med makrot på. Humlans (och de andra insekternas) flykt upphör aldrig att intressera, fåglarna som bor i buskagen, blommorna som trotsar torkan och fortsätter att blomma - allt detta är tillsammans med det osannolika vädret viktiga ingredienser i min sommarsallad. 

Så, här kommer (några av) årets humlor (bland annat):

Den lilla världen är nog så viktig, också, eller hur?

På återseende//Göran

Mera och störrre humlor

Fortsätter att leka med min nya makroglugg. Som vanligt ställer mina trädgårdshumlor upp som modeller. Idag satt de mer stilla, det var kallt och blåste, men då blev det också svårt att fokusera för att blommorna svajade så vilt. Det är härligt att slippa beskära så mycket, skalan blir sån här ändå, samtidigt som skärpedjupet blir nästan hysteriskt kort, när jag för att få tillräckligt snabb tid i det knappa ljuset måste blända upp till största bländaren.

Olympus 60mm/2,8 Macro sitter just nu väldig bra på min OMD E-M5.

På återseende//Göran

Vem sa att humlor inte kan flyga...

Enligt aerodynamiska lagar kan humlor inte flyga, egentligen, är det ju sagt. De har för tung kropp i förhållande till vingarna, eller nåt sånt. Den som sa det skulle då varit med hemma hos mig idag.

Onsdag förmiddag. Kaffe ute på altan i det närmast osannolika högsommarvädret - sent i augusti! Märker en väldig ruljans bland blommorna i rabatten, så den lugna stunden byts mot febril verksamhet - jag med kameran och humlorna och de andra krypen med att försöka hitta nektar bland ståndare och pistiller. Det är varmt och gott, och insekterna har en sanslös fart när de far från blomma till blomma. Och inte sitter de still heller, när de väl har landat, utan är fort iväg igen. Så det blir ett väldigt jagande med kamera och med fokus, och mer och mer irritation över att inte ha ett ordentligt makroobjektiv - får nog på sikt överväga en sådan investering - hinner ju inte med här.

Pratade sen med en biodlare. DEt är för torrt ute, och det finns därför dåligt med nektar i blommorna, vilket kan vara en anledning till hetsen. 

Men, ett bra makroobjektiv står högre och högre på önskelistan-

På återseende//Göran