Mäktighet. Eller makt?

Media, inte minst morgontidningarna, är fulla med diskussioner om makt och mäktighet ute i världen, där inte minst, förstås, Trumpsituationen avhandlas, diskuteras och analyseras. 

Men mäktighet kan ju också vara överväldigande intryck, stora saker i en liten eller trång miljö etc.

När det gäller besök på Fotografiska finns det alltid något att fotografera inomhus, men också omgivningarna utanför bjuder på motiv. 

Och det är en mäktig syn att se de stora Finlands- och Ålandsfärjorna komma in på Strömmen, flytande samhällen, där de tornar upp sig med staden som bakgrund. 

På återseende//Göran

Ännu en mobiltelefonbild

En bild ur verkligheten, eller i alla fall någon slags verklighet, om än virtuell.

På återseende//GöranR

Fotografisk poesi II

Den stora behållningen på dagens besök på Fotografiska var den unge kinesiske fotografen Ren Hang. Hans bilder av nakna människor i naturen eller i stadsmiljö är så vackra, så finstämda och graciösa att det är frågan om ren fotografisk poesi - jag hittar inte något bättre sätt att beskriva det på. 

Så här presenterar Fotografiska honom:

Young Chinese art photographer whose sensual images of the encounter between man and nature makes the Chinese government tremor. In Ren Hang’s photography, these two universes are combined into a surrealistic reality through a sensual dance.

Emellertid framkom det att han tagit sitt liv bara några dagar tidigare. I media berättade man:

Den kinesiske fotografen Ren Hang är död. Den bara 29-årige konstnären var redan ett världsnamn inom fotografin och var själv på plats på Fotografiska för bara en vecka sedan när han öppnade sin första stora egna utställning i Sverige.

Ren Hang begick självmord i sitt hem i Peking enligt hans galleri Blindspot i Hongkong. Han var i sin konst öppen med att han hade perioder av djupa depressioner.

Ren Hang var självlärd som fotograf och skrev även poesi. Han skildrade en ung, modern generation kineser, långt bortom Maos Kina. En stor del av hans verk var nakenbilder av både män och kvinnor, gärna tagna utomhus i naturen eller mitt inne i storstaden. Ofta poserade hans modeller tillsammans med djur. De nakna bilderna gjorde honom kontroversiell. I en intervju för DN berättade han att han med tiden blivit bra på att fly undan poliser.

Trots att han flera gånger blivit gripen hävdade han att han inte var en politisk konstnär.

– Många pressar mig och vill få mig att säga att mina foton är politiska. Eftersom Kina inte är öppet och fritt och mina bilder ser ut som de gör så tänker folk att jag måste vilja säga något politiskt. Men jag vill inte stå upp för något, jag vill ligga ner, sade han i DN:s intervju.

Jag köpte en bok med hans bilder, och visar några här som exempel (jag tar aldrig bilder på de som hänger på väggarna, om de inte kommer med ändå). 

De här bilderna gör naturligtvis inte hans verk rättvisa. I bästa fall kan de ge en aning om hur de kan te sig i utställningen, och ungefär i vilken riktning hans bilder går. 

Gå och se utställningen! Det här var nog bland det finaste jag sett.

På återseende//Göran

Fotografisk poesi I

Solen skiner från en klarblå himmel, det är runt nollan temperaturmässigt, dvs en sådan där vårvinterdag som man drömt om. 

Så vad gör man då? Jo, man går på Fotografiska, förstås. Nya utställningar, där jag framförallt var nyfiken på Ren Hang, den unge kinesiske fotografen - Human Love - och Patrick Demarchelie - Lumière - den nu ärrade modefotografen som vid drygt 70 års ålder är still going strong.

Som vanligt mycket folk, vilket gjorde mig en smula fundersam relativt det vackra vädret men det finns plats, både i utställningssalarna och uppe i kaféet.

Framförallt (och för mig) var de här båda utställningarna direkt värda att ses, kanske mest ändå Ren Hangs bilder - men mer om honom i följande blogginlägg. 

Alltid samma kö....

Mycket människor överallt alltså...

På återseende//Göran

Då jag mötte Lassie. Eller Tobbe?

Missade vernissagen på de Fyra Fotograferna utställning på Galleri Korn på Söder i Stockholm. Men så här i efterhand kanske lika bra, nu fick man tid att verkligen titta,  och dessutom tid att prata och låta det fotografiska samtalet flöda fritt (även om det inte bara var fotografi som avhandlades. Eller ens prylar!?!).

En intressant utställning. De aktuella fotograferna är ju rätt så välkända för mig, var och en med sin ganska typiska fotografiska profil, eller stil, men det här var nånting nytt. Och det roliga var att jag fortfarande kunde se det typiska hos var och en oaktat det var helt nya och faktiskt jämförelsevis annorlunda bilder. Och det var inte bara färgen, istället för det svartvita, som gällde. 

Inte bara utställningen var alltså intressant, utan också bilderna. Det var lätt att hitta favoriter hos var och en, och givet mina egna, privata kriterier för vad jag tycker om; magkänsla och om jag skulle kunna tänka mig att ha bilden hemma på mina väggar, så fanns det flera som matchade. 

Och så fick jag träffa Tobbe! En härlig hund, väldigt social, och jag förstår husses stolthet.

Göran  T och Per-Erik Å med besökare.

Per-Erik i djupa tankar...

Tiden gick fort, som så ofta när man har det trevligt. Och för er som ännu inte varit där: Ni har något att se fram emot!

På återseende//Göran