Strandliv på kvällen

Det är fortfarande varmt och skönt på Spaniens östkust. Ikväll hade vi faktiskt lite drygt 20 grader. Och himlen fortfarande mest röd, men det är annat väder på gång nu. Hade med mig kameran på den vanliga kvällsrundan på strandpromenaden - alltid lika roligt att titta på folk och företeelser.

Några ungdomar hade samlats för att möjligen träna parkour.

Sanden är mjuk att landa i...

Himlens färger från den sjunkande solen speglas i vattnet och sanden.

Det är nästan alltid mycket folk ute på strandpromenaden på kvällarna, många barnfamiljer. 

Och Medelhavets vågor rullar in mot stranden i en aldrig avtagande rytm.

På återseende//Göran

Red sky at night, sailors delight - Red sky in morning, sailor’s warning.

Det ligger alltså något i det kända väderuttrycket. När himlen är röd i solnedgången beror det på att ljuset filtreras genom en massa partiklar i skyn. Detta innebär oftast ett högtryck, med stabilt väder, oftast från väster. När soluppgången präglas av en röd himmel betyder det å andra sidan oftast att ett lågtryck är på väg och är himlen riktigt röd innebär det inte sällan att himlen är fylld med vatten, dvs att regn är på väg.

Torrevieja januari 2015.

Idag på eftermiddagen; satt i shorts på terrassen, solglasögon på, solen värmde intill att den brände (nästan). Jag hade lagt undan boken, det var skönt att bara sitta och dåsa och känna de livgivande solstrålarna, känna hur den svenska vinterns kyla långsamt trängdes undan av en ljuvlig värma. 

Lite senare på kvällen; vi gick ut för en bit mat. Det var mörkt, men fortfarande varmt och skönt, cirka 16 grader, vilket naturligtvis gjorde det svårt att välja kläder. Det blev lätt lite för mycket, svårt att riktigt våga lita till att man inte behövde frysa.

Och solnedgången var alltså såhär röd, med löfte om bra väder i morgon också. 

Bilden är tagen med min mobilkamera, Samsung S4. Använder den väldigt sällan, är inte bekväm med hur den funkar, men hade ingen annan kamera tillhands, och jag ville inte missa den här solnedgången.

Januari är inte alltid så här varm, ens här i Spanien. Men vi har haft tur några dagar, och det räcker långt. 

På återseende//Göran

För mycket politik i bloggarna? Eller, vad får vi egentligen skriva om?

Är det för mycket politik i bloggarna? Får vi över huvud taget skriva om politiska frågor? Och vad räknas då som politik?

Frågan återkommer då och då här bland bloggarna. Någon eller några tycker att någon annan eller några andra skriver för mycket om politik, vilket då ska vara förbjudet enligt reglerna.

Att ha en blogg här på Fotosidan innebär ju närmast per definition att det är en fotoblogg, att det finns en koppling till fotograferande och den fotografiska bilden. Kopplingen kan se olika ut; det kan vara en bild som åtföljs av en text, och det kan vara en text som illustreras av  en bild. Av detta ser vi en salig blandning bland alla blogginlägg, med mer eller mindre sammanhang.

Bloggen är enligt reglerna tänkt att vara en slags dagbok, handla om vardagliga betraktelser. Att då skriva om saker som händer i vår omvärld och ha synpunkter på det torde väl kunna inrangeras i begreppet ”vardagliga betraktelser”. Möjligen kan det  tangera begreppet politik, särskilt om det handlar om saker och företeelser som är obekväma för oss, och den som skriver sin blogg ger uttryck för (sina) kritiska synpunkter.

Reglerna säger: ” Bloggar eller blogginlägg som används mer som politiskt verktyg eller för att agitera för sin sak är också regelbrott”.

Det intressanta ordet blir här ”agitera”. De flesta av oss har säkert en (sin) uppfattning om betydelsen av agitera. Enligt bland annat Wikipedia innebär det att ” med stor intensitet eller kraft försöka vinna över någon eller några till en viss synpunkt, påverka stämningar,  ivrigt arbeta för, uppvigla, upphetsa, egga".

Personligen har jag inte hittat någon blogg som med stor intensitet har försökt vinna över någon, eller uppviglat eller sökt påverka stämningar i någon grad. Vad jag har sett är att vardagliga problem i vårt samhälle ibland tagits upp bland alla andra mer eller mindre personliga betraktelser, och att jag ibland kunnat se ett ställningstagande, att det förevarit en kritisk hållning. Och de flesta frågor har ju någon slags "politisk" innebörd. Men, alltså, den ”politiken” som jag sett hittills har inte gått över gränsen för var reglerna säger. Enligt min mening. 

Så, jag tycker att vi kan fortsätta skriva om "politik", eller alltså tycka om frågor i samhället överhuvudtaget. Det blir intressantare då, även om det som är akltuellt idag är glömt imorgon, likt det som skrivs (eller modelleras) i sand. 

På återseende//Göran

Sjöutsikt med egen brygga och båtplats

Möjligen kan källaren sägas vara något fuktskadad.

Jag har hållit på att sortera bilder i Lightroom och på min nya hårddisk efter hårddiskkraschen i höstas, och har hittat en del både smått, stort och gott. 

Bland annat hittade jag tillbaka till de här bilderna av The Floating City i sjön Tonlé Sap Lake i Kambodja, utanför Siem Reap, dit vi reste över julen 2011.

Här bor alltså folk, mitt ute i sjön, i hus på pålar, och transportertar sig med båtar, som vi på cyklar och med bilar. Det sades, att det fanns människor i byn som bara vid enstaka tillfällen hade trampat fast mark under sin livstid.

Tonlé Sap är en flod och sjö i Kambodja. Sjöns yta varierar mellan 2 700 och 16 000 kvadratkilometer beroende på årstiden. Floden Tonlé Sap möter Mekongfloden i Phnom Penh, och för under regnperioden upp Mekongs överflödsvatten till sjön Tonlé Sap. Särskilt under  högvattenperioden är det bra fiske i sjön.

Det finns flera sådana här städer/byar i sjön, både i  Vietnam och Kambodja. Den här byn ligger i den norra delen av sjön.

Är inte helt klar över varför man bor så här, eller vad som är historian bakom, men fisket spelar en väldigt stor roll. 

Man åkte tillsammans hela familjen för att handla vid den lilla hamnen.

En trång kanal ut mot sjön - vi såg många som fiskade så här. 

Sjön är ganska grund, Överallt såg vi fiskegrejor ligga ute. 

Här i utkanten av byn ligger skolan!

Som radhus. Umgänge med grannarna.

Bykrogen. Här kunde man äta, ta en öl och köpa glass. Den ligger centralt, liksom ett torg, men alltså mitt i vattnet. 

Skulle man någonstans tog man alltså sin båt. Alla gjorde det, till och med ganska små barn. 

Och inga flytvästar. Eller hjälmar.

På väg till skolan, finklädda med vita skjortor.

Det var en häftig upplevelse. Det var precis som en vanlig by, fast det var vatten istället för stgen och asfalt. Väldigt märkligt.

På återseende//Göran

På vandringsstråt. Och vikten av att spara kort.

Sommarbild från 2014 - Spanien, Torrevieja. Nej, det är inte att glömma vintern och drömma om sol och bad (även om jag gör det), och inte heller en reaktion till förra blogginlägget, med den dystra tonen (även om det är det också). Istället är det mest en illustration till att ha tur ibland, eller snarare att ibland kan det löna sig att spara.

Diskrasch i höstas, vilket tog det mesta av mina dokument, men också en del av mina bilder. Och särskilt var det bilder jag sedan har velat ha, komma tillbaka till och försökt leta rätt på. Mappen fanns ingenstans på någon av de hårddiskar jag har, inbyggda eller externa. Så jag hade mer eller mindre gett upp hoppet, när jag kom på att mitt minneskort från fototillfället möjligen fanns kvar. Jag formaterar sällan om mina minneskort, det är ingen större kostnad att köpa nya nuförtiden, och mot bakgrund av både lathet och osäkerhet sparar jag dem i en låda. Därutöver har jag regelbunden back up, förstås. 

Men, att leta igenom minneskort är ingen lätt sak, särskilt om man har olika motiv blandat och många kort som ligger, och jag gav mig lite för det. Idag hade jag emellertid tur. Med hjälp av Lightrooms importfunktion kunde jag rätt snabbt gå igenom några kort som låg i lådan, och redan på det tredje hittade jag mina bilder. Stor glädje!

På stranden mitt inne i Torrevieja på Costa Blanca är det, särskilt off season mest äldre. Man går hela tiden fram och tillbaka - viktigt med motionen. Ibland är det alltså riktiga vandringsstråt. 

Och visst kan det vara hoppingivande och uppbyggligt att se sol och bad åtminstone på bild, mitt i den här tråkiga vintern vi har nu. 

På återseende//Göran