Hur definierar man sommar?

Jag är övertygad om att det finns lika många definitioner som det finns människor, sommaren är så högst personlig och det finns lika många anledningar till vad som är sommar för just mig. Eller dig.

Vi lever i de fyra årstidernas värld, men just sommaren har ju kommit att bli den viktigaste årstiden. Ingen annan gång är vi så noga med väderleksrapporten, ingen annan gång har vi så stora förväntningar på vad som komma ska, ingen annan gång gör vi upp sådana storvulna planer på vad som ska göras, vad som ska ses, vad som ska upplevas. Och sällan blir vi mer besvikna… Den sommar som i maj ter sig oändlig har i augusti krympt ihop till nånting som bara svischade förbi:

– Var det verkligen allt? Kan man inte få en till, eller göra om?

– Jo, men inte förrän nästa år…

Något som för mig definierar sommar är smultron. Jag vet inte varför, men smultron ger för mig bilden av solbelysta dammiga grusvägar på landet med sommarblommor i dikena, barbenta barn som på väg till badet trär upp de röda bären på ett grässtrå, och smaken av solmogna smultron, den söta, lite syrliga och alldeles speciella smaken är ju obetalbar. Det här är sannolikt en vanlig bild. Egentligen har jag inte upplevt den så ofta själv, men den finns ju beskriven i så hög grad, att den blivit del av hur jag ser sommaren.

Därför blev det så roligt när jag upptäckte att det finns plantor man kan skaffa till sin egen rabatt – för visst var det så att det inte gick att odla smultron tidigare?

Och nu har jag alltså egna smultron. Soliga dagar som idag är det en fröjd att böja sig ner, plocka några mogna bär och äta direkt ur handen. Dessutom är det ett led i min nya satsning att odla egna bär och grönsaker, även om smultronen har hamnat i perennrabatten, som marktäckare. 

Sen finns det ju naturligtvis så mycket mer som är "sommar", men det är, som man säger, en annan historia. 

På återseende//Göran

Tema 279 Sommarmat (106/365)

För mig finns inget somrigare än smultron. Även om det kan vara tveksamt om smultron sorterar in under begreppet mat, är det ju något man äter, om så - företrädesvis - från ett strå med bären (frukterna?) uppträdda.

Olympus E-M5 med pana 20 mm/1,7. En väldigt användbar kombination, även om jag egentligen hade velat haft mitt makroobjektiv här, förstås. 

På återseende//Göran