Stadsvandring i naturen - stadsnatur?

Inga svåra frågor idag, inga heta diskussionsämnen, inte ens den eviga frågan om rätt låt vann. Istället bara en ren och skär berättelse, man kan nästan säga naturpoesi.

Stockholm är en vacker stad. Som inflyttad stockholmare (från Luleå via Skövde och Göteborg) tog det lite tid, men jag verkligen kommit att uppskatta allt vatten, alla broar, och sist men inte minst all lummighet mitt bland alla husen, alla små och stora parker som finns överallt i stan; alveolerna och bronkiolerna i stadens lungor. 

Idag var jag nere vid Trekanten (fd Trehörningen), den lilla sjön i Gröndal och Liljeholmen. Det är en just en sån här liten pärla bland alla de andra parkerna. Nästan osannolikt ligger här alltså en lite sjö mitt i storstan, inramad av lummiga träd, ett parkområde som fastän det är omgärdat av de stora vägarna och genomfarterna ger en känsla av att man är ute i den vilda skogen ibland. Trots närheten till Essingeleden, som svävar strax ovanför, trots närheten till all bebyggelse hör man inga bilar eller något stadens brus. Det man hör är hur fåglarna sjunger och hur den lilla bäcken porlar, och hur hur smågrabbarna skojar med och ropar till varandra där de står på den lilla spången i änden av sjön och kastar sina drag efter sjöns fiskar.  

På stigen runt om flaneras det, och joggas, och marscheras, svettiga och flåsiga löpare rundar mer eller mindre elegant barnvagnarna och pensionärerna. Men fast det är rätt mycket folk i rörelse, blir det ingen trängsel. Stundtals kan man faktiskt prata om någon slags stillhet. 

Man kan bada i sjön, den är till dels dricksvattenreservoar och man planterar ut ädelfisk. Vintertid är det en populär skridskosjö, och man kan alltså flanera längs sjöns stränder. Den lär ha ett hyfsat rikt fågelliv också, men det såg jag inte så mycket av idag. 

En lite bäck som porlar mellan stenarna.

Några sena vitsippor i skuggorna av träden vid sjön dröjer sig kvar.

På avstånd, men inte så långt ifrån syns Essingeleden.

Bilden är rättvänd. Det blev et märkligt ljus, solen kom fram och molntcket lättade en smula, så att det blev sådana här speglingar i vattnet.

Närheten till staden ändå tydlig...

Men staden också på behörigt avstånd, i kvällssolen, med molnen speglande sig i vattnet.

Faktiskt första gången jag var här. Men det finns sannolikt fler sådana här godbitar att upptäcka. Mitt i stan.

Bilderna inte särskilt dogmatiska, även om det handlar om ett fast obejktiv - Pana 40mm/1,7 - på min Olympus OMD EM-5. Finns en del beskärningar gjorda, och bilderna är definitivt inte direkt ut ur kameran - RAW och Lightroom. Men det fungerar också.

I morgon ska jag åka och klämma på Leicakameror!

På återseende//Göran

Tema 86: Grind (50/365)

Inlägg i Fotoutmaningen 2014, bild nummer 50 av 365 med tema 86 Grind.

Bilden tagen den 21.februari 2014 vid Nyfors söder om Stockholm, en av forsarna i ett gigantiskt vattensystem med sjöar, åar och forsar. Här har tidigare legat en del verksamhet med forsen som energikälla som pappersbruk, valsverk och kvarn etc, men nu återstår bara en del grunder och andra lämningar.

Olympus E-M1 med Zuiko 14-54/2,8-3,5. 1/800sek vid 27 mm, f/3,1 och ISOI 400.

Läs mer om Fotoutmaningen 2014, se mera bilder etc - klicka på bildlänken till höger.

På återseende//Göran

Tema 287: Stenig (49/365)

Inlägg i Fotoutmaningen 2014, 365 Foton. Tema 287 Stenig, bild nummer 49 av 365.

Bilden tagen vid Nyfors, precis vid Tyrestareservatet i Tyresö den 21.februari 2014.

Nyfors är en i raden av strömsträckor i ett jättestort vattensystem söder om Stockholm med en mängd sjöar, åar och forsar. Redan på 1500-talet anlades här en hammarsmedja. Under tidens lopp följde en såg, krutkvarn, kopparhammare, pappersbruk, väveri, valsverk och kvarn. I dag kan vi se endast vissa grunder till verksamheterna och området är kulturhistoriskt minnesmärke.

Olympus E-M1 med Olympus Zuiko 14-54mm/2,8-3,5. 1/8sek vid 37mm, f/22 och ISO 400.

Klicka på bildlänken till höger och läs mer om Fotoutmaningen med 365 foton 2014.

På återseende//Göran