Marsnare

Klassiskt marsväder. En isande, narig vind, som äter sig genom alla kläder, fastän det egentligen inte blåser så mycket. Den bleka solen kämpar en hopplös kamp och förmår inte värma särskilt mycket, även om vädret ser bra ut genom köksfönstret.

Vi fick ju faktiskt en ”riktig vinter”, en sån där med gnistrande vit snö, minusgrader och sol. Då gjorde det inte mycket att temperaturen kröp ner till nästan tvåsiffrigt ibland, snön liksom isolerade, och känslan när det knarrar under fötterna när man går på snön är ju obetalbar. Men glädjen var kort. Och som det var som nån som sa; inte mycket till kvalitet på den vintern, några dagars regnande och plusgrader räckte för att förpassa den all världens väg.  I gengäld fick vi några riktigt varma dagar, och det är ju fantastiskt hur lätt man vänjer sig; plötsligt var det tio grader i solen som gällde och så skulle det förbli. Våren var här! Med fågelsång och ystert porlande bäckar.

Men så blev det mars. Och kallt igen. Och fastän solen skiner känns det inte skönt.

Det blev väldigt tydligt idag, när en av  dagens hundpromenader förlades till Norr Mälarstrand.

Jag tror att vädret påverkar oss mer än vad vi vill erkänna, åtminstone känner jag det så. Allt blir mycket lättare när solen skiner och det är fint väder. Egentligen längtar jag till sommaren när det räcker med t-shirt och ett par shorts… Men dit är det ett tag. Vi får se tiden an och härda ut så länge.

På återseende//Göran