Man ska ha husvagn

Man ska ha husvagn - så är semestern redan klar!
Man ska ha husvagn - det har jag sett att alla har!
Man ska ha husvagn - och stuva in familjen i
Man ska ha husvagn - för då blir man fri

Det händer mycket i trädgården nu. Det är ju semestertider...

Vinbergssnäckan (som jag tror och hoppas att detta är), lär inte vara så farlig för växterna, inte som den spanska mördarsnigeln i alla fall...

På återseende//Göran

Rabattprunk

Inspirerad av de många vackra blombilderna man hittar nästan överallt, inte minst här bland bloggarna, har jag blivit närmast besatt av att fotografera blommorna i min egen trädgård. Den sedan tidigare så försummade perennrabatten, som i år faktiskt fått ett lite nytt liv där jag grävt ner inte bara en mängd nya blommor utan också ett stort hål i min plånbok har fått agera modell, i olika ljusförhållanden, olika tider på dagen beroende på hur solen står etc.

Den rabatten är långt ifrån färdig. Den börjar ta sig, det finns alltmer en tanke bakom hur den ska se ut, även om den fortfarande saknar en ordentlig struktur. Men, den blommar, och prunkar, och är alltmer glädje för såväl ögat, själen och alla de små insekter som vill ha nektar. Jag har inte sett så mycket humlor i år, och inte heller så mycket fjärilar, men alla de små getingliknande blomflugorna finns ju här.

När jag nu haft mer tid att vara i trädgården, har det faktiskt hänt en del. Och det är rogivande och utvecklande både att sitta och vara bland blommorna och hålla på med att gräva och flytta om, ändra och dona bland alla växter. Att det är vackert väder, med lagom sol och värme gör sitt till och är aldrig fel.

Jag tror inte att trädgården någonsin blir färdig, eller klar. Och det är antagligen heller inte meningen. Det är nog så, i min bok, att en trädgård är ett ständigt pågående projekt, något som lever ett eget liv, varsamt påverkat av mina tankar, mina händer och mina spadar och krattor. Och det är nog bland annat det som är meningen, med trädgården, och livet. Samtidigt är trädgården en källa till fotografering, vilket inte heller är fel. 

På återseende//Göran

Hur definierar man sommar?

Jag är övertygad om att det finns lika många definitioner som det finns människor, sommaren är så högst personlig och det finns lika många anledningar till vad som är sommar för just mig. Eller dig.

Vi lever i de fyra årstidernas värld, men just sommaren har ju kommit att bli den viktigaste årstiden. Ingen annan gång är vi så noga med väderleksrapporten, ingen annan gång har vi så stora förväntningar på vad som komma ska, ingen annan gång gör vi upp sådana storvulna planer på vad som ska göras, vad som ska ses, vad som ska upplevas. Och sällan blir vi mer besvikna… Den sommar som i maj ter sig oändlig har i augusti krympt ihop till nånting som bara svischade förbi:

– Var det verkligen allt? Kan man inte få en till, eller göra om?

– Jo, men inte förrän nästa år…

Något som för mig definierar sommar är smultron. Jag vet inte varför, men smultron ger för mig bilden av solbelysta dammiga grusvägar på landet med sommarblommor i dikena, barbenta barn som på väg till badet trär upp de röda bären på ett grässtrå, och smaken av solmogna smultron, den söta, lite syrliga och alldeles speciella smaken är ju obetalbar. Det här är sannolikt en vanlig bild. Egentligen har jag inte upplevt den så ofta själv, men den finns ju beskriven i så hög grad, att den blivit del av hur jag ser sommaren.

Därför blev det så roligt när jag upptäckte att det finns plantor man kan skaffa till sin egen rabatt – för visst var det så att det inte gick att odla smultron tidigare?

Och nu har jag alltså egna smultron. Soliga dagar som idag är det en fröjd att böja sig ner, plocka några mogna bär och äta direkt ur handen. Dessutom är det ett led i min nya satsning att odla egna bär och grönsaker, även om smultronen har hamnat i perennrabatten, som marktäckare. 

Sen finns det ju naturligtvis så mycket mer som är "sommar", men det är, som man säger, en annan historia. 

På återseende//Göran

Äntligen en utedag

Så idag sken solen. Inte hela tiden, men tillräckligt för att man skulle kunna gå ut utan paraply. Och så blev det. Ut i trädgården, beväpnad med sekatör och planteringsspade efter en tur till den lokala trädgårds- och blomaffären, Norrby Trädgård. Det är en fröjd att bara gå dit. En härlig trädgård som ramar in plantorna till försäljning, och ett litet mysigt kafé mitt ibland växterna för en kopp kaffe, något hembakt eller en macka.

Men hemma blev det sedan lite pyssel i rabatterna, lite komplettering och allmän upphyfsning - det här med blommor och rabatter och trädgård ska man inte ta lätt på, eller fuska bort. Ett vakande öga, ett snabbt klipp med saxen, en kritisk granskning lite här och där,  vilket förstås skulle dokumenteras. 

Digitalis Purpurea eller Fingerborgsblomman, kommer inte varje år. När den kommer brukar den vara överallt, i stor mängd. Den har varit borta några år, men i år kom den här tillbaka.

Min nya ros, Wild Edric, lever hittills upp till förväntningarna och blommar på så mycket den orkar. Det här med rosor har inte varit min starka sida tidigare, vi får se hur det går nu.

Rosa Helena har närmast börjat explodera med blommor, det kommer nya knoppar som slår ut hela tiden. Och den doftar ju så gott också. 

Till sist dagens skörd. Egenplanterade frön i min pallkrageodling som blivit något, rädisor och salladslök! Blir gott i salladen till det grillade, lite senare. 

På återseende//Göran

Arbete i trädgården

Lite fortsatta tankar om det här med trädgård, att vara i trädgården respektive trädgårdsarbete

I vårt moderna samhälle skiljer vi väldigt tydligt mellan arbete och fritid = tid som är fri från arbete. Jag har en känsla av att detta emanerar från industrialismens början. Dessförinnan, exempelvis i det gamla bondesamhället, tänker jag mig, fanns ingen klar skillnad mellan ”arbete” och ”annan tid”, man gjorde saker som behövdes göras i livet, och däremellan gjorde man något annat eller inget alls.

Men hur kommer det sig så att vi arbetar på vår fritid, exempelvis i trädgården, med trädgårdsarbete? I någon mån ingår här element som, med modernt tänkande, faller inom kategorin för ”arbete”. Man gräver, planterar, bär och anstränger sig. Det är lätt att det då bara blir plikt och jobbigt, man gör jobbet för att man bedömer att man måste, inte för att man vill. Och då tappar tillvaron i trädgården sin charm, då njuter man inte, och det är precis det här som jag tidigare upplevt med trädgården – lite som en börda, något som måste göras eftersom jag ändå vill kunna vara i den.

Och det är då den här uppdelningen mellan fritid och arbete kommer in; jag tyckte aldrig att jag riktigt hann med trädgården när jag var slav i ett lönearbete, mer eller mindre heltid. Nu jobbar jag alltså betydligt mindre och hinner med mer utöver arbetet, vilket också innebär att trädgårdsarbetet har förlorat sin prägel av arbete. Nu är det en sysselsättning, något som jag gör och kan göra för att jag vill. Nu kan jag ta allt i min egen takt, göra paus när jag vill, börja och sluta när det mig lyster och fortsätta när jag får tid och lust. Och då är detta med trädgården direkt lustfyllt, och inte något arbete i bemärkelsen något jag måste göra för att jag måste.

Och när det nu regnar på midsommarafton, så tänker jag att det är bra för mina blommor och allt annat som växer i trädgården.

Glad midsommar på er alla, var ni än är!

På återseende//Göran