Att förgylla dagen med Bildens utställning på ABF-huset i Södertälje

I dessa tider, med inflation, höjda räntor och grått och mulet väder och dessutom ett kallt regn som strilar ner från himlen och förvandlar den snö som finns kvar till livsfarlig höftleds- och handledsfrakturis så värmer det och lyser upp med den (numera) årligen återkommande Bildenutställningen i ABF-huset i Sötälje.

Bilden är alltså ett gäng fotografer (variationen är stor ur alla aspekter) som samlas regelbundet a´la Tårtan, fast i Viksängen i Södertälje, diskuterar livet, världsekonomi, framkallning, gamla ryska objektiv och moderna digitala kameror (företrädesvis Fujifilm) och livet i övrigt. Och varje år, de senaste åren har man en utställning i ABF-huset. Det är minst sagt hög kvalitet på utställningen, nästan med någon slags Gnestaplanketanda över det hela. Således väldigt trevligt.

Och i år var jag publik. Och det var synnerligen roligt att träffa gänget igen - alla de gamla tjommarna var där (för att citera en känd visa) - ta upp diskussionen igen och kolla in och beundra  alstren som var och en bidragit med.

Så det är väl värt en utflykt till Sötälje för att kolla Bildens utställning.

På återseende//Göran

Hundar. Skogspromenad. Och tankar som kommer när man går i skogen, om ords betydelse och så.

Härom dagen verkade det som om våren hade kopplat grepp. Även om det fortfarande är snö kvar i skogen, var det allmänna vädret, med sol och blå himmel, en sol som värmde, och en början till fågelkvitter så tydliga vårtecken. Riktigt härligt.

Vi gjorde vår vanliga skogspromenad, hunden och jag; jag  mest strövande omkring på stigarna medan Mystique sprang fram och tillbaka och nosade och kollade läget sen sist. Så träffade vi på Ludde, den stora leonberger-schäfern, vilket alltid är kul. M hade sin frisbee med sig, en för henne ofantligt viktig grej som fungerar både som den är avsedd för, nämligen att kasta och springa efter och som snuttefilt, eller huvudkudde när hon sen kommer hem och är trött och lägger sig i utdragssoffan i hallen. De gillar varandra, de här hundarna, och det är alltid lika kul att se hur de försöker umgås och leka trots den stora skillnaden i storlek och kynne.

Att gå omkring så där i skogen, med eller utan hund, är en lisa för själen. Och man får utrymme för tankar. Till exempel tankar om ords betydelse i olika sammanhang, om en händelse, en gärning, som uppenbarligen var helt otvetydig men där ett ord inte kunde tolkas som vad det betyder, och som då ledde till helt galna konsekvenser. Även inom juridiken måste det finnas ett mått av sunt förnuft, och jag tycker inte att gubbarna i fråga egentligen  kommer undan, trots juridiska spetsfundigheter. Nu har det som tur är blivit en livlig och öppen debatt, och man kan alltid hoppas på att frågan tas vidare till nästa instans. 

Vi får väl se! På återseende//Göran