Är fotografer filosofer?

Livliga diskussioner på Tårtan idag, som vanligt, filosofiska både över- och undertoner, åtminstone i min hörna. Och hur får man ihop Gyllene Regeln med historian om förkrigsobjektiv som sitter på ett elektroniskt underverk av idag och reflektioner över eventuellt regelsystem vad gäller kamerainnehav med tankar om slow food, långsamhetens lov och flow, blandat med funderingar om hur det är att vara hundägare...

Egentligen tänker jag att det är det som är den fotografiska själen, kvintessensen av bildskapande med ljus, dokumentation och konst. 

Alla bilderna tagna med objektivlocksobjektivet, eller rättare The Body Cap Lens. Nja, inte helt övertygad. Kanske den ändå passar bättre utomhus, med bättre ljus. Jag kör på ett tag till så får vi se.

På återseende//Göran

Befintligt ljus på ett fik på Söder

Vi hade en kväll med diskussion om och demonstration av ljussättning vid porträttfotografi i vår lokala fotoklubb i Tyresö igår. Roligt och intressant, där finns ju hur mycket som helst att gå vidare med, både när det gäller grejor och utrustning och framförallt kunskap och övning. Idag satt jag på ett fik på Söder tillsammans med andra kameranördar och diskuterade fotografi och livet. Där var det befintligt ljus. En utmaning, men funkar rätt bra också.

På återseende//Göran

Fotoutställning - Hans Gedda

Just nu har Hans Gedda, en av Sveriges främsta porträttfotografer, en utställning tillsammans med Nationalmseum på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Självklart gick jag dit, eftersom jag ändå var i huset för Pianofestivalen 2014.

En fantastisk utställning. Många av hans bilder är ju ikoniska, som exempelvis Tove Jansson, Evert Taube, Palme och Nelson Mandela. Under rundvandringen kunde man lyssna till hans egna kommentarer runt bilderna, hur de kom till, omständigheterna kring situationerna och hur han hade tänkt och agerat. 

Sammantaget en synnerligen sevärd utställning, där Hans Geddas storhet blev än mer uppenbar. Imponerande och inspirerande.

Hans Geddas bilder och porträtt står ut, de har något visst över sig och fångar intresset. Han är också en duktig kopist, det var så han började sin professionella karriär. En lite rolig detalj, så här i pryldiskussionen; de flesta av hans bilder tagna med Hasselblad eller storformat. Men det var också bilder med från när han var grabb, hade en ganska enkel bälgkamera men ändå vann tävlingar - och de bilderna höll sig även idag.

På återseende//Göran

Tårtan en onsdag i maj

Fotofika på kaféet Tårtan. En samling fotointresserade herrar (lägg märke till att jag inte skrev gubbar...), ett forum för umgänge och samtal om fotografi, kameror - gamla som nya, till och med Leica!?!), särskilda fotoidéer och intressen, intressanta anekdoter och en stundtals intensiv diskussion, men alltid högt i tak. Och så fika förstås. Ett trevligt sätt att tillbringa en eftermiddag på - jag tror att det är bra för själen.

Alla sorters fotografi och kameror finns med - till och med pappersbilder.

Det finns några rader i Frans G Bengtssons Röde Orm - Sjöfarare i Västerled, som jag osökt kommer att tänka på i samband med våra diskussioner. Det är när den nordiske vikingen Orm och hans mannar har varit tillfångatagna och slavat som kalifens roddare, men sedan kom att tjäna som livvakt åt kalifens visir, Almansur. Vikingarna blev nu väl behandlade och förfriskade, och blev också bjudna varsin slavinna till sällskap i sängen, vilket gladde dem mest av allt: "De lågo länge på morgnarna, på mjukare bolstrar än de någonsin känt: och vid bordet trättes de vänligt om vem som fått den bästa slavinnan, och ingen ville byta bort sin".

På återseende//Göran

Tårtan - fotofika

En som vanligt väldigt trevlig sammankomst på anrika cafe Tårtan på Söder. Påsklov och ett fantastiskt vårväder hjälpte väl till att glesa ut gästerna, men i vår hörna var det full diskussion. Och jag passade på att testa det senaste tillskottet till min objektivpark; Olympus M 12-40mm/2,8, vilket visade sig med råge motsvara mina förväntningar - god skärpa, snabb fokus och trevligt att hantera. Kändes bra på kameran.

Observerade att det var flera m43-användare, där främst Olympuskamerorna var aktuella. Men det kanske inte är så underligt. Här får man en synnerligen bra bildkvalitet i en behändig förpackning och det finns en uppsjö av väldigt goda objektiv, både zoomar och fasta brännvidder.

Så det blev några snapshotporträtt med den nya gluggen på några av deltagarna i sammankomsten. 

En Polaroidkamera minsann. Jag trodde inte det fanns film längre, men det gör det. Om inte annat så visar de här sammankomsterna på en stor variabilitet inom fotokonsten; många olika verktyg, många olika sätt att se på det här med att fotografera, många olika inriktningar. Och man lär sig i diskussionerna.

De svartvita bilderna redigerade i Silver Efex Pro.

På återseende//Göran