Påsk i Skövde. Och Hornborgasjön.

Även om jag är uppväxt i Skövde dröjde det – förutom någon enstaka skolresa som jag glömt bort – till vuxen ålder innan jag såg Hornborgasjön   och tranorna.

Det är också först de senare åren som vi regelbundet besökt min gamla födelsestad runt påsktid, efter att min mamma flyttat tillbaka från Blekinge, där mina föräldrar bott som pensionärer tills min far gick bort.

Min mor fyller år i mitten av april, och det blev alltid en anledning att besöka Skövde, jämsides möjligheten att åka till Hornborgasjön och titta på (och fotografera) tranor och göra den årliga rundturen i Skaraborg för att fika och titta på sevärdheter tillsammans med mamma.

Pandemin satte emellertid ett effektivt stopp för sådana resor under åren 2020 och 2021, Först i år, 2022, blev det möjligt igen. Och då åkte vi ner, framför allt för födelsedagens skull och för att träffa familjen. Däremot blev det ingen utflykt med mamma; vid 91 års ålder upplevde hon sig för gammal och skör (fastän hon orkade med hela födelsedagskalaset med tio personer och två hundar).  Så vi fick ta Hornborgasjön och tranorna – de flesta hade dock flyttat vidare – på egen hand, på vägen hem.

Skaraborg, eller numera; den nordöstra delen av Västra Götalands region, området mellan Vänern och Vättern, är ett område i Sverige fullt av historia och varierande natur. De mörka djupa skogarna vid Tiveden avlöses av de öppna stora fälten och jordbruksmarkerna, de små bergen som ploppar upp på fälten mellan de två stora sjöarna rymmer på så många berättelser och historia, så mycken växtlighet och olika mineraler; vilken liten kulle som helst – och det finns massor – är en potentiell vikingagrav och hela regionen bär spår av en rik bygd ur alla avseenden; kulturellt, handelsmässigt, odlingsmässigt…

Hornborgasjön var ett av de större handelscentra i inlandet innan sjön blev så olyckligt utdikad, hit gick havsgående fartyg under vikingatiden och tidig medeltid och härifrån utgick många vikingatåg. Vi har alla de små medeltida kyrkorna på Kinnekulles branter, med Husaby Källa, där kristendomen kom till Sverige; Varnhems Kyrka, Gudhems kloster, och alla städerna som Skara, Falköping och Skövde är exempel på historiebemängda samlingsplatser för handel, religion  och ritualer. Och varje år samlas tranorna på Hornborgasjön innan de far vidare upp genom landet.

Påsken 2022 hade emellertid de flesta tranorna alltså redan gett sig av. Det var inte många (några enstaka tusen) kvar av de uppemot dryga 20 tusen tranor som häckade här bara för några veckor sedan.  Men Trandansen, området vid Bjurums Kyrka var ändå väldigt trevligt att återse.

Alla tittade inte på tranorna - Trandansen (det heter så) vid Bjurums kyrka är ändå ett utflyktsmål så gott som något.

Min mor, 91 år ung.

På återseende//Göran

Gott o Blandat      

En gång om året besöker jag Timmermansgården på söder i Stockholm, även fast det nu var några år sedan jag var där – pandemiskäl förstås. Det handlar alltså om fotoklubben Avtryckets årliga utställning. Det brukar börja med ett sms från en av deltagarna: ”Nu är det dags igen Göran” och ”Du är välkommen (dvs du kommer väl?)”. Och det gör jag förstås.

Förutom att träffa trevliga människor och diskutera frågor av vikt (dvs fotografering, kameror, objektiv etc) erbjuds möjligheter att betrakta bra fotografiska bilder.

Krister Kleréus - årets mästarfotograf; med all rätt!

Det är ofta hög klass på utställningsbilderna, men frågan är om inte årets utställning tog priset. I år fanns ett tema – Mitt Stockholm – och det var minst sagt intressant att se hur ”mitt” Stockholm definierades – det var verkligen gott och blandat; genomgående hög klass och med många bilder som jag kunde stanna upp inför.

 "Vilken bild tycker du bäst om då?" "Den här, för det är som en regnbåge!"

Och det var roligt att se många färgbilder, ett Stockholm i olika färger som visade på stadens olika schatteringar, stämningar och miljöer. De flesta bilderna var tydligen också tagna i närtid, där den aktuella årstiden bjudit på så många olika och varierande förutsättningar.

Övervägande bilder tagna med mitt numera beprövade OM SYSTEM M.Zuiko Digital ED 20mm f/1,4 PRO, en för mig perfekt brännvidd i ett väldigt hanterbart objektiv. Sen hade jag med mig mitt likaledes beprövade, om än inte så ofta använda och faktiskt lite svårjobbat i situationer som denna, Olympus M.Zuiko Digital ED 75mm f/1,8 som står för några bilder. 

Allt som allt en bra resa in från orten till stan.

På återseende//Göran