Tårtan - mer än fotofika

Det kända kaféet Tårtan, mitt på Hornsgatspuckeln - igår var det fotofika igen. Det var det vanliga gänget som samlades. Som vanligt diskussion på hög nivå; det fotografiska samtalet får här sin stora chans med innehåll av allt från BMI till virtuell raketuppskjutning. Och så våra fotografiska verktyg, förstås. Och studier av medtaget material, för att höja den allmänna nivån av kunskap om några av våra viktigaste kameramärken, inte minst av vintagekaraktär. För, visst var det bättre förr, eller åtminstone annorlunda, eller enklare?

Och så den här i sig enastående möjligheten till snapshot porträtt - man måste ju prova grejorna och visa hur de fungerar. 

En ovärderlig möjlighet att klämma och känna på gamla dyrgripar...

Ett populärt ställe, många sitter där med sina datorer.

Studiematerial (inte minst för att visa hur skarpt objektivet är, i det här fallet mZuiko Digital75mm/1,8)

Och studiecirkel.

På återseende//Göran

Söders höjder - kåkar och oaser

Söders höjder - dvs området norr om Hornsgatan är mytomspunnet. Här finns de kullerstensbelagda gatorna och gränderna och de små kaféerna, det kryllar av gallerier av olika slag, och här finns de gamla ockrafärgade husen med sina takåsar som bryter mot varandra, med sina oaser emellan.  Området andas historia och kultur, och är tacksamt att besöka och lika tacksamt att fotografera. Och det är inte för inte det tydligen anordnas sightseeing där emellanåt. 

Och här ligger det anrika kaféet Tårtan mitt på Hornsgatspuckeln, mest känt för sina fotofikor, normalt varannan onsdag, men ibland, som idag, en torsdag. Sen har ju tydligen Tårtan varit med på TV också, har jag förstått. I alla händelser väldigt populärt.

Och det var dit jag var på väg, efter en liten promenad i närområdet. 

Oas med körsbärsblommor - inte bara Kungsan alltså

Sightseeing i de anrika kvarteren.

Det är ganska backigt och kuperat, så det är säkert skönt med en sådan här oas, att vila trötta fötter.

Sen blev det fotofika, men det är en annan historia.

På återseende//Göran

En annan sorts konsertbilder

 Stockholm City Voices är en av världens bästa barbershopkörer. Jag har följt dem under många år år nu, med deras tidigare dirigent och körledare, Mo Field, som sedan ett halvt år emellertid flyttat tillbaka till sitt hemland, Kanada. Mo's starka personlighet och ledarkarisma förde upp kören till final i världsmästerskapen tre år i rad, vilket är en bedrift, inte minst med tanke på körens storlek - de är runt 40 stycken, jämfört med de bästa körerna i övrigt som räknar in över hundra körsångare. 

Idag genrepade de inför de nordiska mästerskapen; ny outfit, nya och nygamla sånger, under ledning av nya dirigenter som klivit ner från gradängerna för att fortsätta leda kören. 

Det lovade gott!

Sången ädla känslor föder -  hjärtats nyckel heter sång!

På återseende//Göran

Gatufotomusik. Eller gatumusikfoto?

Jag är alltså inte bara fotograf. Jag sjunger i kör också, rättare sagt barbershop - som kanske har framgått sedan tidigare.

Barbershop är ju en form av av fyrstämmig capellamusik, dvs man sjunger utan instrument eller annat ackompanjemang. Liksom i många andra musikformer tävlar man i barbershop. Så här på våren drar man ihop till tävlingskonvent, i år i Växjö. Tävlingarna är kvalificering till de internationella mästerskapen i USA.

Den här helgen är för oss som sjunger barbershop ett eldorado och ett direkt oblygt frossan de i sång i alla former, konstellationer och stämmor, dvs med förbehåll att det handlar om den speciella formen som kallas barbershop. Och man är rätt trött efteråt.

Vid något tillfälle under den här helgen går vi ut på stan och sjunger för allmänheten. Det brukar bli en försvarlig mängd sångare, en mäktig kör och det brukar vara bejublat av allmänheten. 

På återseende//Göran

Å så avslutningsvis lite snaps

Eller inomhusgatufoto? Finns det?

Barbershopkören The Entertainmen genrepade inför tävlingar i Växjö, Nordiska Mästerskapen .

På återseende//Göran