Skogsbad med hund och urladdat batteri

Inte långt ifrån där jag bor finns ett litet skogsområde, inklämt mellan Drevvikens stränder och den fortfarande relativt nya Strandkyrkogården i Skrubba. Där brukar jag och M ta vår dagliga promenad, där får/kan hon springa fritt och utan koppel och det är  i sin enkelhet en riktig skog, med alla de intryck, dofter som en skog har, och så förstås skogsterrängen där man - särskilt om man är hund - bokstavligt kan hoppa över stock och sten. Där finns också ett bad, där man får ha hundar nu (hundförbud mellan 31/5 och 31/8). Och M  gillar att bada, om det inte är för kallt, som det är nu. Fast man kan alltid plaska lite med fötterna i strandkanten. 

Det är fler än vi som hittat den här skogen. Vi brukar möta många hundar här ibland, särskilt under lunchtid. Och ibland  möter vi Ludde, en 50/50-blandning Schäfer och Leonberger, alltså en  riktigt mastodontisk hund, med ett skall som skulle det komma ur underjorden. M och Ludde har bra ett förhållande, om än lite svalt, han är ju alldeles för stor för att leka med. Tycker M, men inte Ludde, även om han i någon mån respekterar det. 

Luddes husse och jag hittar alltid en ton av filosofi i vårt samtal. Vi känner inte varandra mer än att vi ses ibland med våra hundar, men vi har ändå mycket att prata om, mest våra hundar men också om andra saker som händer ute i världen och på hemmaplan. 

Idag hade jag med mig kameran, för en gångs skull. Min fortsatta ringrostighet visade sig efter några exponeringar, då batteriet tog slut och jag förstås inte hade med något extrabatteri. Några bilder blev det ändå, även om Ludde och hans husse slapp undan den här gången.

På återseende//Göran