En vanlig kväll med årsmöte i den lokala fotoklubben

... att utveckla och främja den fotografiska konsten i dess olika tekniska former och genom fotografisk bild eller film söka bevara kulturen i kommunen samtidigt som medlemmarna stimuleras till en meningsfull fritid. 

Och precis så är det. Meningsfyllda aktiviteter tillsammans med en massa trevliga människor som delar intresse - kan det bli bättre? Man byter erfarenheter och prylar, man gör saker tillsammans, man lär sig och utvecklas, samtidigt som tusen blommor får blomma fritt, eftersom vi alla är fotografer men olika fotografer. 

Som exempel; i kväll diskuterade vi bland annat begreppet komplexa bilder, en uppföljning av tidigare genomgång, nu med egna exempel. Vi bjöds också på bilder och berättelse från örnfotografering i gömsle. Livliga diskussioner, med högt i tak. 

Fotoklubbarna fyller ett stort behov och är en rik källa till både samvaro och utveckling. 

På återseende//Göran

Drömmen om Leica

Eller finns det något mer njutningsfullt än att packa upp nya elektroniska grejor, allrahelst fotoprylar, ur sin kartong för första gången, ta bort transportplasten och känna på den nya leksaken?

Jag vill gärna betrakta mig som en ganska måttfull person, lite sansad så där när det gäller prylar. Jag kämpar mot prylhysteri, jobbar aktivt mot konsumtionsraseriet och är kritisk mot konsumtionssamhällets slit och släng.

Men så är det där med kameror, då. Och objektiv. Bland annat.

Som förvandlad till någon slags Mr Hyde dras jag till nyheter, läser rumoursidorna om eventuella nya släpp av kameror och gluggar – kanske inte riktigt besatt, men i alla fall väldigt intresserad.

Nu köper jag inte allt nytt som kommer, långt därifrån. Men, det är viktigt med kvalitet, och när jag fått ögonen på något har jag svårt att släppa det.

Exempelvis Olympus nya glugg 40-150/2,8 har sedan jag först läste releaserna triggat igång mina spottkörtlar, och när jag sedan kunde klämma på det på fotomässan i höstas har jag varit fast.

Ändå har jag kunnat bärga mig - det handlar om ganska saftiga pengar trots allt – ända tills nu, då jag kom över ett erbjudande som det var svårt att tacka nej till. Om jag fattat det rätt har jag inte bara sparat pengar utan också tjänat på affären. Eller?

Så objektivet kom idag på posten, eller rättare sagt till den lokala Shellmacken. Och jag använde det idag för första gången lämpligt nog på min fotoklubbs möte ikväll.

En underbar pjäs. Något stor och tung relativt m43, även om de stora och tunga DSLR-pojkarna tyckte det var lätt och smidigt. Bländare 2,8 rätt igenom klarade ljuset med en liten ISO-höjning, och det verkar vara snorskarpt. En fröjd att använda.

Jag gjorde en prioritering här. Drömmen om den analoga Leican som jag närt en tid får fortsätta vara en dröm, ett tag till verkar det som. 

Samtliga bilder tagna med den nya gluggen, ISO 800 för det mesta, utom några bilder som faktiskt var uppe i ISO 3200. Känner mig väldigt nöjd så långt.

På återseende//Göran

Snart är det jaktsäsong

Men då är det förhoppningsvis inte vi som blir i siktfältet, utan helt andra djur.

Från utflykt med Tyresö Fotoklubb i Tyresö Slottsträdgård i lördags. Bilden redigerad i Color Efex Pro 4.

På återseende//Göran

Vem kan vi lita på när det gäller fotokonst?

Frågan om vad som är bra fotokonst, vad som är en bra fotografisk bild och varför har kommit upp här i våra bloggar. Frågan om vem som bestämmer vad som är bra och vad vi får se följer ju i den diskussionen, vilket pekar mot vad vi som vanliga människor, oavsett om vi är fotografer eller inte, faktiskt har möjlighet att se, vad som kommer oss tillhanda – underförstått genom vanliga normala kanaler, vad vi blir givna att se. I detta ligger faran för, eller rädslan för mainstream; det udda och svårtillgängliga får stå tillbaka för det vanliga och lättillgängliga, det likriktade, vilket mjölkar ur och tunnar ur kvaliteten av det vi kan ta del av.

Alla fotograferar idag. Det finns idag orimligt stora möjligheter att visa sina bilder för alla. Det finns i detta ett orimligt stort antal bilder att ta del av, inte minst, eller snarare framförallt,  på nätet. Bara det gör det svårare att välja och vraka i bildflödet för att hitta det som sticker ut, det som inte är mainstream, det som tar tid att lära sig se. Många bilder är likadana, antingen det är svartvita gatusituationsbilder eller solnedgångar.

Men förutom vår egen möjlighet att hitta bilder i det översvämmande antal bilder som finns tillgängliga, framförallt på nätet finns den möjligheten som vi får via de stora institutionerna som Moderna eller Fotografiska, förutom alla gallerier, restauranger etc som visar fotografisk konst.

Kan vi då lita på Fotografiska? Eller på Moderna?  Får vi se både det vanliga och lättillgängliga och det svåra, otillgängliga, det udda,  som ändå kan vara högkvalitativt?

Svaret är att vi naturligtvis inte kan det. Vi lever i en kapitalistisk värld. Alla vill tjäna pengar, och kan ha svårt att ta risken att inte behaga.

Så, det är inte där vi ska söka det udda, det annorlunda. Det får vi nog göra själva.

En annan fråga i sammanhanget; vad är det då som skulle vara så bra med det udda, det som sticker ut, det som är svårtillgängligt? Vad är det för fel på det som alla gillar, det lätta?

Fotovisning i vår lokala fotoklubb. Ett annat sätt att se och ta del av bilder.

På återseende//Göran

Dokumentärt från Fotoklubben - Tema 62: Fundersam (84/365)

Vi har en aktiv fotoklubb där jag bor. Det är alltid en massa på gång, alla är trevliga människor - en härlig blandning av unga och äldre, damer och herrar, och det blir alltid väldigt trevliga diskussioner när vi träffas, förutom alla intressanta bildvisningar. 

Så var det även nu senast när vi hade möte, Nästa tema i klubben kommer att vara "Dokumentär Fotografi", så det var väl bäst att börja öva, och göra det på plats. Och man kan ju undra vart tankarna går här.

Så, en fri tolkning av tema 62 i Fotoutmaningen 2014, Fundersam.

Olympus E-M1 med Leica DG Summilux 25mm/1,4, ISO 800 (faktiskt). Bilden är redigerad i Silver Efex Pro.

Glöm inte att klicka på bildlänken; Fotoutmaningen 2014, 365 Foton.

På återseende//Göran