Road trip – Öland

Så där vart till vartannat år brukar makan och jag göra en utflykt i Sverige på några dagar, upp till nån vecka. Jag har rest rätt mycket i Sverige, inte minst med alla flugfiskeveckor, men det finns fortfarande vita fläckar på kartan som brukar vara intressanta att utforska. För hustrun är det också spännande att lära känna det inte längre så nya hemlandet, utanför Stockholm, där hon bott sedan flytten till Sverige för många år sedan.

Vi åker utanför säsong, oftast som nu sen vår, eller ibland sensommar, hittar trevliga och mysiga B&B långt ifrån allfartsvägarna, gör utflykter och får se Sverige ur andra perspektiv än de man är van vid.

I år blev det några dagar på Öland. Så många gånger jag åkt förbi på E22:an, men aldrig varit där, trots att det egentligen är väldigt enkelt att ta sig dit över Ölandsbron (den längsta bron i Sverige faktiskt). Men Öland verkade spännande ur flera aspekter, inte bara fågelfotografi på Ölands södra udde utan jag tänker på klimatet som är speciellt, kalkstenen och öns historia som ”kronoö” och kunglig förläning.  Och så alvaret, förstås.

Vi fann ett helt underbart ställe ungefär mitt på ön at bo på och ha som utgångspunkt, Kackelstugan, en blandning mellan B&B, restaurang, ställe för underhållning och fest och mikrobryggeri. Kan livligt rekommenderas, ska upplevas!  Och vi fick ha med oss hunden, och väldigt gott öl, möjligen beroende på det speciella vatten man brygger på, egen brunn och kalksten.

Vi kom sent första dagen, så det blev en snabb tripp in till Borgholm för lite mat och en promenad i stan med omgivningar, där inte minst kvällssolen kastade et snett ljus in över stranden. 

 Dagen efter regnade det, vilket inte gjorde så mycket. Vi åkte runt i den södra delen av ön, med den omtalade södra udden och fyren Långe Jan (se tidigare blogginlägg), och så framförallt alvaret, som fick en alldeles speciell stämning i regnet och dimman.

 Alvaret är speciellt. Den tunna jordmånen - placerad rätt på kalkstensklipporna - ger en särskild fauna och en särskild atmosfär. Öland har lite drygt hälften av den samlade alvarsmarken i världen.  Den är i princip oduglig att odla på, men duger av allt att  döma gott till bete. Alvaret förändras ständigt, men kan vidmakthållas just på grund av betet. Här ges också klimatologiska förutsättningar för kalla och snöfattiga vintrar och torra, heta somrar. 

Allt som allt - alvaret var en upplevelse i sig.

På återseende//Göran

Ölands södra udde. Och den norra.

Ölands södra udde med fyren Långe Jan är mytomspunnen i flera kretsar. Vad jag förstår är området en bra plats för olika fåglar att komma till och stanna ett tag, och jag vet fågelskådare som rasar upp mitt i natten och kör långa sträckor till just Ölands södra udde för att titta på fåglar… Så normalt brukar de som är intresserade att titta på fåglar samlas i stora grupper just här. Många fotograferar också, men många står bara och tittar ut över det tillsynes ändlösa havet, timme efter timme i hopp om att få se en fågel, helst en sällsynt sådan för att kunna kryssa av på listan.

Men inte bara fågelskådare; för oss som lyssnat på väderleksrapporten på radio i alla år, eller rättare Sjö- och väderleksrapporten (heter det väl?) känner ju väl till just Långe jan, Ölands Södra udde bland alla de andra – Syd Utsira, Doggers Bankar och alla exotiska namn.

Så om man är på Öland måste man åka hit.

Det regnade och blåste när vi var där, och det var inte många som förutom oss hade kommit på tanken att besöka platsen. Enstaka ”vanliga” turister gick runt och fotograferade med sina mobiler, fast det fanns förstås också ”riktiga” fågelskådare som stod och tittade i sina fantastiska kikare och med utrustningar i övrigt som bara motsvaras av de som de fågelfotografer som jag sett vid Hornborgasjön under trandanstider har, som trotsade vädret. Men de hade inte sett något särskilt.

Dagen efter var vi uppe på den norra udden, hos Långe Erik som fyren heter är. Inte så känd, inte samma nimbus, men väl värd att besöka ändå. Bättre väder, till och med lite sol, även om det blåste lite för mycket för att vara riktigt skönt. Även här hittade vi fågelskådare med sina utrustningar:  – Det brukar vara så mycket folk på den södra sidan, det är lugnare här, även om man inte ser så mycket fåglar…

 Men mäktigt att vara hör och ha sett Långe Jan och Långe Erik, att ha varit både på Ölands södra och norra udde i verkligheten. Och Öland är fint. Det kommer mer.

På återseende//Göran

Tidig frukost, eller morgonbesök i trädgården