Majväder och gatufoto

Nånstans drömmer i alla fall jag om att månaden maj ska vara solig, kanske inte jättevarm men ändå så att man kan stoppa undan vinterjackan, fåglarna kvittrar och alla blommor och blad slår ut i en skir vårgrönska.

Sen vet jag ju att det vi upplever nu, och har gjort i perioder i år inte är ovanligt, det är väl snarare så här det är.

Och det är då man kan drömma sig tillbaka till sydligare nejder – det kan se ut så här också i maj, om än kanske inte alltid i Sverige.

Har funderat över det här fotot. Det diskuteras återkommande om gatufoto här och överallt annars på fotosajter. Väldigt mycket av diskussionen går ut på att fotografering i det offentliga rummet är, med kända undantag, lagligt. Då det är lagligt är det alltså tillåtet, och är det tillåtet är det en rättighet att få fotografera vad och vem man vill, fortfarande givet undantagen. Den som inte vill bli fotograferad i det offentliga rummet ska hålla sig undan (och nej, jag överdriver inte, snarare citerar).

Jag har svårt för det där, den bristande respekten för eventuella motiv, det där med att hävda rättigheter snarare än respekt och grad av skyldigheter.

Samtidigt kan jag ju förstås inte låta bli att fotografera världen runt om mig, som exempelvis den här damen på stranden. Och då frågar jag mig om jag är en hycklare, som å ena sidan fördömer, å andra sidan ”utnyttjar mina rättigheter”.

Som försvar för just den här bilden kan anföras att jag dels är väldigt tydlig med vad jag gör, jag är tydlig med att jag fotar, jag ställer in kameran och håller den i en tydlig fotoposition och här var det flera människor med i sällskapet som alla såg vad jag gjorde utan att reagera, men också dels att jag försöker att hålla identiteten gömd när det är så här lite utlämnande bilder.

Mobilkameran….

På återseende//Göran

Konsekvenser av en ny trend

Att det fullkomligt exploderar med bilder från mobiltelefoner här numera är väl för mycket sagt, men bara på de senaste blogginläggen har fotografier med mobilkameror ökat nästan exponentiellt (eller i alla fall nästan...).

Undrar om vederbörande fotograf, som inte bara accepterat att mobilbilder är skit utan velat undersöka det själv, och dessutom kommit till en motsatt uppfattning, riktigt förstår vad han ställer till med? :) 

Det kan ju bli så att alla börjar använda sin mobilkamera i fortsättningen, vilket ställer till med åtminstone flera problem; dels för alla oss som investerat i dyr utrustning - vad ska vi med den när telefonen funkar lika bra? Dels fabrikanterna som väl nu får lägga ner tillverkning av kameraprylar förutom att vi blivit varse att fotografering inte är så märkvärdigt längre...

Nå, det här var ganska lättköpt - sorry för det. Finessen för mig själv är emellertid att jag faktiskt börjat använda mobilen mer och mer, mot att aldrig ha använt den tidigare utom i yttersta nödfall. Och jag kommer på att det funkar ju bra, ibland riktigt bra - övning ger möjligen färdighet. Dock ska sägas - jag föredrar fortfarande en "vanlig" (riktig?) kamera alla dar i veckan i grunden. 

Så här kommer några fler mobilbilder, bara för att visa att det går.

På återseende//Göran

På stranden

Vi har alla våra olika stilar här i livet. Och är det drygt 20 grader i skuggan (närmare 30 faktiskt), så finns det flera sätt att hantera solen - vill man bli brun så vill man.

Bilden tagen med mobiltelefon, Samsung S4.  Lite imponerad av bildkvaliteten, åtminstone i det här formatet.

På återseende//Göran

Marknaden

Marknaden som begrepp är stort här nere i södra Europa. Under veckosluten avlöser de varandra runt omkring - fredagarna är den här i stan. En stor del av city stängs helt sonika av för att bli en myllrande massa av marknadsstånd och människor som trängs i de smala passagerna. Och här kan man skaffa allt! Kläder, smycken, väskor, läder, skor - ja vad du vill, och med hyfsad kvalitet, faktiskt. Frukt och grönsaker är stort, förstås, egen- och närodlat från trakten finns i överflöd, och är den delen som är intressantast, för oss. I jämförelse framstår vår egen Bondens Marknad på lördagarna närmast som lite pyttig. 

Så, på marknadsdagens morgon tar man med sig sin shoppingvagn, sin "Dramaten" och ger sig ut på upptäcktsfärd.

Bondfångeriet är här, förstås. Den vanliga "under-vilken-kopp-finns...", och så någon som vinner, vilket visar sig vara en anonym kompis till bondfångaren själv, etc etc...

Men det är något visst med frukten och grönsakerna på de här breddgraderna; större, saftigare och sötare, mer färg.

Och så mycket av sånt som inte är så vanligt hemma - som kronärtskockor i stora högar.

Bowlingklot? Eller meloner?

Utan Dramaten skulle det inte fungera. "Alla" har en sån.

Som sagt - här finns allt, nästan. Och en folkfest under alla förhållanden, roligt att bara gå här, även om man inte handlar (vilket är svårt att låta bli förstås).

På återseende//Göran

Bara man har en boll så...

har man inga sysselsättningssvårigheter. Är det inte lustigt hur internationellt det är, och hur ofta man ser pojkar i alla åldrar som joxar med trasan, vartän de är? Och ibland har man ingen boll, men joxar ändå, med en trasa, faktiskt.

På återseende//Göran