Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Om "riktiga" fotografer

Alla har kameror (om inte annat mobilkameran), alla fotograferar, men inte alla är fotografer. Så när är man (riktig) fotograf?

Läste nyligen en blogg där en ung kvinna gav uttryck för sin frustration och förtvivlan över att inte fullt ut kunna livnära sig på sitt jobb, eller ens vara erkänd som riktig fotograf.  Detta trots att hon varit oerhört intresserad och hängiven fotograferandet ända sedan tonåren (sålde sin moppe för att köpa en kamera), hade fotat under hela sin skoltid i alla möjliga och omöjliga sammanhang, och sedan satsat hårt på att gå bra utbildningar för att sedan satsa ännu hårdare på att jobba, i flera år som mer eller mindre oavlönad assistent.

Och nu är hon där. Hon är en riktig fotograf med gedigen utbildning och erfarenhet, hon har en superutrustning men får inte tillräckligt med uppdrag för att försörja sig, och de uppdrag hon får är för dåligt betalda. Kunderna väljer hellre kompisar, som ändå har en fin/stor kamera, eller sin svåger, som också har en stor och fin kamera och som alltid tar bilder, men framförallt; uppdragsgivarna betalar för dåligt, vill ha för mycket för väldigt lite pengar. Och, till slut kanske hon inte kan överleva på sin hängivenhet utan måste överge och svika sin beslutsamhet, sin egen surrealistiska stil för att kunder/mediabransch/uppdragsgivare inte ser värdet i vad hon (och andra fotografer) gör.

Vems är felet? För frågorna hon ställer letar efter syndabock.

Men en stilla fråga: Hur gör ”vanliga” konstnärer? Dvs exempelvis de som målar. Redskapen finns ju i snart sagt vart hem, och otaliga är ju de som går akvarellkurser, lär sig måla i olja och översvämmar både sina och sina vänners väggar med egenhändiga alster. Så att konstnärerna inte får sälja nåt…

Har ingen aktuell bild, sitter med min laptop, hittade den här från Spanien tidigare i år. Men, säkert kan man läsa in nåt i den.

På återseende//Göran

Inlagt 2014-05-18 03:08 | Läst 2387 ggr. | Permalink

"Svar till alla. Uppenbarligen ett stort intresse för frågan, många genomtänkta kommentarer. Dels har det hänt väldigt mycket när det gäller fotograferingen som sådan, vilket inneburit att många kan prestera (ur uppdragsgivarens ögon) ”good enough”; sedan har det direkt skenat iväg när det gäller möjligheter att exponera sig, och sålunda sälja (om det nu är det man vill). Vi lever i en marknadsekonomi. Uppdragsgivaren/kunden har tolkningsföreträde. De köper vad de vill, vad de tycker är värt att betala, och betalar därefter. Sen kan man i sin frustration tycka att de är ignoranta idioter som inte vet sitt eget bästa eller förmår att se kvalitet, men det är egentligen ingen bra strategi. Det är ju också så, att egentligen bara de bästa blir något, när det gäller konstnärliga yrken, hur mycket man än vill och satsar. Jag har också sett en motvilja när det gäller att amatörer tar för dåligt betalt och sålunda dumpar priserna för ”riktiga” fotografer. Det är ju naturligtvis nonsens. Vi har ju ingen skråfunktion, det är ju fri prissättning, etc. Fastän det är mycket svårare att slå sig fram nu i de fria konsterna, tror jag fortfarande att den som är riktigt bra lyckas i sin gärning. Är man inte tillräckligt bra (och då ofta i kundens ögon)spelar det ingen roll vad du har för utrustning, hur mycket du satsat eller hur ”bra” du är. Frågan är om det går att göra nåt åt det. En annan fråga är om det är värt, eller ens behövs."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Kan det handla om att kunderna inte ser skillnaden i kvalite mellan en kunnig utövare och en amatör?
När man är mera insatt ser man som utövare skillnad och förmår att uppskatta skickliga både fotografer och konstutövare.
Konsten har nog inte samma status i samhället som för 30-40 år sedan, de som är den yngre generationen tror jag inte investerar i konst på samma sätt som man gjorde då.
Tycker synd om tjejen i din text, som satsat så. Men hon får nog göra som väldigt många konstnärer, skaffa sig ett brödjobb eller undervisa......
Ytterligt få kan livnära sig på sin konst, trots att de har bra utbildning, lång erfarenhet och gör fina saker av hög kvalitét. Men har du varit med i någon teve-serie och fått lite kändisskap den vägen, då verkar det rätt lätt. Finns många exempel på det, där många är beredda att köpa deras alster, bara det står, Gynning eller något annat känt namn på den. Inom fotobranchen handlar det nog mera om att få sina arbeten så billigt som möjligt, och i många fall duger det med amatörers bilder (reklam information etc) även om det skulle sett bättre ut om ett proffs gjort arbetet.
Det skulle vara intressant att se något av det hon i texten har kreerat. Väldigt ofta blir det rätt självklart när man får se vad någon gör att utbildning och dyr utrustning inte är det enda som räknas. Parametrarna är så många fler än bara det.

Dessutom tycker jag mig skönja en viss offermentalitet mellan raderna. Om inte mina bilder duger för det jag tänkt mig så kan ALDRIG felet ligga hos någon annan än mig själv. Om jag inte lyckas sälja mina bilder så får jag anpassa mig till de jag vill sälja mina bilder till... As simple as that. Tycker mig dessutom kunna läsa mellan raderna att hon inte är tillräckligt duktig. Om inte skilnaden på det hon tagit med sin dyra utrustning och många års studerande skiljer sig mer från det hennes kompisar tar med sina mobilkameror motiverar det priset hon vill ha så kanske det är hög tid att fundera över sitt karriärsval. Precis som för fotbollsspelare och konsertpianister så är inte alla ämnade för att bli fotografer och/eller konstnärer.

Svårare än så är det inte.
/S
Som någon redan sagt, och som e en ganska känsligt fråga, att se skillnad alltså! Att se och kunna välja mellan det billigaste priset och kvalitet! Och man får vara försiktig med att påstå saker, för ingen tar skit numera! ;)

Vi lever i ett samhälle då priset ofta e det viktiga! På bilder, på mat, på äldreomsorg!
Om det inte e vi som drabbas av de låga priserna såklart, eller att nå'n piratkopierar vår musik eller våra bilder!!
Då dj....r!

Så varför utbilda sig till fotograf när tidningar och likande hela tiden vill ha "läsarbilder" gratis?
/B
Jag har läst samma text och tyvärr känner jag igen en hel del. Det finns många kunder som vill inte är beredda att betala rimliga priser. Jag har en svägerska som förväntas göra jobb gratis som make-up-artist för att komma in i reklambranschen. Och det finns många jobb som går på kontakter. Det senare kan ha att göra med att kunderna inte alltid är lika kvalitetsmedvetna som fotograferna.

Att sälja sin stil är svårt. De flesta fotojobb handlar om fylla ett enkelt behov hos kunden. De bilderna kan kännas simpla och tråkiga för en driven fotograf. Jag känner reklam- och modefotografer på toppnivå som gör enkla välbetalda fotojobb, men som inte vill att det kommer ut att de har tagit de bilderna.

Kanske har den här fotografen fokuserat för mycket på sin egen utveckling och för lite på den tråkiga delen av jobbet - att skaffa kontakter och ragga jobb. Men en lärdom är också att fotografer som sänker sina priser gör alla en otjänst.
Jag håller med om det mesta som framkommit i kommentarerna hittills - det här problemet har många sidor och många orsaker.

Det finns ett antal faktorer som förändrats de senaste 20 åren, några exempel:

1) Förr krävdes det en hel del yrkesvana och rutin för att med någon som helst förutsägbarhet kunna leverera tekniskt godtagbara bilder. Idag finns det flera fotografiska genrer där det faktiskt inte krävs speciellt mycket yrkeskunskap för att kunna leverera tekniskt mycket bra bilder. Vilket innebär att fler kan leverera bilder. Och då sjunker inte oväntat priserna.

2) En annan sida av teknikutvecklingen innebär att fotografer idag inom många genrer kan skapa mycket fler säljbara bilder per arbetsdag eller arbetsvecka än man kunde förr. Det ökar också konkurrensen.

3) Kameror är - trots att många inbillar sig motsatsen - generellt sett betydligt billigare idag. I synnerhet om vi ser till prestanda per krona. I stort sett alla äger någon form av kamera. En vanlig kompaktkamera har idag tekniska prestanda som hade fått 70-talets yrkesfotografer att dregla. Kort sagt: Hög teknisk bildkvalitet är något en stor del av befolkningen har råd med.

4) Totalt sett har bildkonsumtionen ökat kraftigt de senaste 20 åren. Men _vilka_ bilder som säljs och _hur_ de säljs har förändrats kraftigt. Många traditionelal sätt att sälja bilder har helt försvunnit, kraftigt krympt eller hamnat i svår prispress. Medan andra genrer eller sätt att sälja bilder har tillkommit. Jag upplever ibland att vi fotografer kan ha lite svårt att acceptera att det inte alltid går att tjäna pengar på foto på samma sätt som vi gjorde för 20 eller 25 år sedan.

Generellt känner både jag själv och många av de fotografer jag pratar med att det är tuffare att försörja sig på fotografering numera. Men, jag har bara senaste året träffat tre olika fotografer som berättat att de har mer att göra än de hinner med, trots att de ökat priserna. Så det finns helt klart de som fortfarande tjänar pengar på foto, allt är inte nattsvart.
Svar till alla.
Uppenbarligen ett stort intresse för frågan, många genomtänkta kommentarer. Dels har det hänt väldigt mycket när det gäller fotograferingen som sådan, vilket inneburit att många kan prestera (ur uppdragsgivarens ögon) ”good enough”; sedan har det direkt skenat iväg när det gäller möjligheter att exponera sig, och sålunda sälja (om det nu är det man vill).
Vi lever i en marknadsekonomi. Uppdragsgivaren/kunden har tolkningsföreträde. De köper vad de vill, vad de tycker är värt att betala, och betalar därefter. Sen kan man i sin frustration tycka att de är ignoranta idioter som inte vet sitt eget bästa eller förmår att se kvalitet, men det är egentligen ingen bra strategi.
Det är ju också så, att egentligen bara de bästa blir något, när det gäller konstnärliga yrken, hur mycket man än vill och satsar.
Jag har också sett en motvilja när det gäller att amatörer tar för dåligt betalt och sålunda dumpar priserna för ”riktiga” fotografer. Det är ju naturligtvis nonsens. Vi har ju ingen skråfunktion, det är ju fri prissättning, etc.
Fastän det är mycket svårare att slå sig fram nu i de fria konsterna, tror jag fortfarande att den som är riktigt bra lyckas i sin gärning. Är man inte tillräckligt bra (och då ofta i kundens ögon)spelar det ingen roll vad du har för utrustning, hur mycket du satsat eller hur ”bra” du är. Frågan är om det går att göra nåt åt det. En annan fråga är om det är värt, eller ens behövs.