Man vet när sommaren är här när...

Midsommar har just passerat, sommarens höjdpunkt eller? Nu är det väl bara nedförsbacke till snö och is, regn och rusk och mörker, tills vi börjar om igen nästa år. 

I och för sig tycker jag just försommaren, från slutet av maj och till nu är det vackraste perioden. Det finns en fräschet, eller fräschör i prunkandet i naturen som jag gläds åt.

Sommaren kommer under den här tiden gradvis, men man vet att sommaren är här när kören, min kör The Entertainmen, har terminsavslutning med sommarkonsert halvvägs in i juni, den här gången i Vita Bergen på Stockholm Söder, den berömda park- och friluftsteatern (jag säger bara Carl Anton...!), tillsammans med körerna Alba och Stockholm United. Den sistnämnda kören är en i barbershopsammanhang en rätt så ny grej, en mixad kör, dvs både herrar och damer, i det här fallet bildad av just medlemmar ur körerna Entertainmen och Alba.

Och efteråt bar- och körhäng nere hos Kajsas I Parken. Och självklart sjöng vi taggar tills stället stängde och vi blev utkörda...

På återseende//Göran

 PS: Att ”sjunga taggar”; ”the tag, taggen” är de sista takterna i en melodi, avslutningen, som ofta innehåller väldigt typiska och vackra harmonier. Det är en sport att excellera i de här harmonierna och inte behöva sjunga hela sången….

Årets perenn 2024 och ett ”sånt där år”!

Det kvittar hur många blommor man skaffar och hur mycket det växer – det är ändå alltid nya hål i perennrabatten när säsongen tar fart.  Så det blir alltid nya besök hos handelsträdgården, vilket alltid är trevligt. Fast dyrt!

Sen uppkommer ett i och för sig trevligt problem med vad man ska ersätta det gamla med, hur man ska fylla de här rabatthålen. Utbudet är ju enormt, och innehåller också flera parametrar som höjd, buskighet, blomning och färg och om rådjuren gillar och äter vederbörande blomma.

Men så såg jag en skylt med texten "Årets Perenn 2024". Den, dvs blomman, verkade bra och såg trevlig ut och skulle bedömningsmässigt göra sig på den plats i rabatten som angivits så jag köpte några stycken.

Det handlar alltså om Kalimeris incisa ”Madiva”, dvs fjäderaster. Det samlade omdömet från Perennagruppen låter så här: ”Underbar blomning, fin form, superstadig, frisk och fräsch, härdig och fyller ut mellan andra växter på ett strålande sätt.” ”Den är helt enkelt otroligt bra”, fortsätter man.

Och vem kan motstå sådant? Frågan är nu bara om den får vara ifred för rådjuren. Men den gör sin plats i rabatten, med en grupp Astilbe i ryggen, några nävor vid fötterna och en liten buskros framför sig. 

Det är också ett ”sådant där” år i år, dvs ett år när digitalisblomman kommer fram och blommar. Så där vartannat år kommer den fram och hittar de mest underliga platser. Var den än dyker upp är den ändå en av de vackraste blommorna jag vet,

Annars tycker jag att just den här tiden på året är den vackraste. Och vi har ju haft hyfsat väder, allt som allt, vilket underlättar.

Så på återseende//Göran

Kroka arm på den internationella kvinnodagen

Nästan(?) alla dagar på året har blivit speciella, alltså inte bara måndag, eller torsdag eller så, utan vi pratar om Kanelbullens dag /4.e oktober), den internationella pizzadagen (1.a januari), den internationella Nalle Puh-dagen (den 18.e januari) och den 4.e april som är tillägnad Moroten och samtidigt är den internationella dagen för minor och minröjning. Som exempel. Vi har också Fluortantens dag den 1.a september och i övrigt blandas triviala ämnen med mer seriösa, där många dagar får flera epitet, som till exempel den 18.e oktober som är tillägnad såväl den internationella klimakteriedagen som den internationella slipsdagen och dagen för chokladmuffins(sic!).

Den 8.mars är emellertid mer speciell i vår familj, den är inte bara tillägnad alla världens  kvinnor, utan rymmer också födelsedagsfirande, så den har alltså en särskild plats bos oss.

Den internationella kvinnodagen, den 8.e mars, firas och uppmärksammas på många olika sätt. I år kunde man bland annat se hur man  krokade arm med varandra  över världen för kvinnorna skull, med programförklaringen och förhoppningen att denna enkla handling får folk att prata med varandra, bryta tystnaden och tillsammans bygga broar och motverka polarisering, skam och en ökad brutalisering i samhället.

Så man krokade arm med varandra på Sergels Torg i ett evenemang med sång och musik, där  bland annat min kör The Entertainmen deltog tillsammans med vår systerkör Alba Show Chorus.

Det var roligt och givande och vi krokade alla arm med varandra i vår gemenskap, men det drog också kallt på Plattan, vinterns kalla vindar har inte gett upp ännu trots att det är mars och egentligen borde vara vår…

Och sen gick vi på restaurang som vi brukar för familjens födelsedagsfirande.

På återseende//Göran

December är julkonserternas tid

En vinterdag i skogen i sällskap med hunden

Vintern kom tidigt i år, faktiskt ganska mycket snö, och kallt redan från  början så det inte töade bort direkt som det annars brukar.

Men ju äldre jag blir, desto svårare har jag för kylan. Jag gillar bäst när det är ganska många plusgrader ute, så det räcker med T-shirt och shorts, liksom…

Samtidigt är det ju så vackert när det är snö och kallt och fint väder i övrigt. Och hunden måste ju ut. Så jag tog med mig kameran, faktiskt,

M däremot – hon älskar snön; att springa och hoppa i, att rulla sig i, och att äta!

På återseende//Göran