Riddarfjärden och Söder

Södermalm i Stockholm är en intressant del av stan. Smala vindlande gränder med de typiska söderkåkarna trängs och samsas med breda affärsgator, lummiga parker och trädgårdar - och så Bondens Marknad på lördagarna. Alltid värt ett besök. Sen finns också en osannolik gångväg, Monteliusvägen - en liten stig som hänger på kanten av bergssidan ovanför Söder Mälarstrand, och vindlar sig fram med en fantastisk utsikt över Riddarfjärden och stan på andra sidan Slussen.

Vi gjorde en sån utflykt idag, for in från de södra förorterna och hälsade på i stan, på Söder. En trevlig tur, och så hade vi ju tur med vädret. Det blev ett fantastiskt ljus framemot kvällen, när solen började gå ner.

Kappsegling? Nej, lördag!

En bra dag. På återseende//Göran

Fotografiska!

Söndagsutflykt till Fotografiska med makan – ett av de allra bästa muséerna jag vet. Alltid högklassiska utställningar, fantastiska lokaler – det är lätt att rent logistiskt ta till sig bilderna och en förnämlig restaurang och café med en formidabel utsikt. Lite för länge sedan jag var där, lite paradoxalt, med tanke på intresse, relativ närhet och årskort. Men det är alltid värt ett besök.

Aktuella utställningar: Helmut Newton – dokumentära porträtt, modeller och naket, eller heter det Fine Art(?). Svartvitt. Jag tycker det är lite märkligt, men har sett det hos andra stora fotografer också; det finns alltid något i bilderna som, även om de ibland kan te sig lite enkla och tagna rakt upp och ner, ändå skvallrar om att en stor konstnär varit i farten.

Och så Pieter Hugot, en ganska ung, sydafrikansk fotograf. Hans bilder, oftast i färg, drar oss runt i konceptuella teman, med en tydlig dokumentär prägel; även här – och kanske ännu tydligare – fotograferat rakt upp och ner utan krusiduller, men ändå med karaktären av stor konst. Väldigt gripande bilder, på ett mer direkt och råare sätt.

På återseende//Göran

Minifotosafari - solnedgång och änder

Ibland behöver man en puff för att verkligen komma sig iväg och fotografera. Så, när Facebookförfrågan kom från en kollega i min fotoklubb om att följa med på solnedgångsfotografering, så hakade jag på. Till slut blev vi fyra stycken fotografer från klubben, som trängdes/samsades om de olika vinklarna för att få solstrålarna genom molnen i våra kameror. Och så fick vi sällskap av några änder, som möjligen hoppades på lite käk... Trots att de inte fick nåt, poserade de ganska villigt.

Det var fascinerande att följa hur ljuset förändrades efter hand. 

En synnerligen trevlig kväll, och ett väldigt gott initiativ.

På återseende//Göran

Byte av fokus - från kultur till utsikt

Idag har det varit körmaraton på Skeppsholmen. Det är den i den gamla Skeppsholmskyrkan,  numera sedan några år centrum för kör- och kulturverksamhet i form av Eric Ericsonhallen, som man har kunnat höra 15 körer lösa av varandra under dagen. En härlig blandning mellan olika sångstilar, där blandade körer och manskörer förutom körer med bara kvinnor serverade välljud, som förstärktes av den fantastiska akustiken i det tidigare kyrkorummet. Förvånansvärt många - alltså trots det sanslösa sensommarvädret - hade hittat dit, och fick en stor dos musikalisk kultur. 

Eric Ericsonhallen ligger högt upp på kullen på Skeppsholmen, med en underbar utsikt över främst Skeppsbrokajen i Gamla Stan, Slottet och över mot de centrala delarna av Stockholm.

(Förstora)

Jag sjunger i en av de medverkande körerna, The Entertainmen, en barbershopkör, och hade egentligen med mig kameran för att spela in vårt framträdande. Det kunde ha blivit en jättebra film, om inte ljudet hade fallerat - kontakten till mikrofonen pajade! Så jag fick använda kameran till vanligt foto och fokusera på utsikten istället. 

Jag tror att det är St Clarakyrka man ser genom det stora ankaret.

På återseende//Göran

Gatufoto. Eller?

Jag är kluven när det gäller gatufoto. Jag tycker i och för sig om att sitta på café och titta på gatulivet, på människor och på vad som händer, och jag tycker om att fotografera och dokumentera, men jag känner mig direkt obekväm med att fotografera människor jag inte känner. För att citera gruppen här på Fs: ”… avbildar speciella och mänskliga situationer i det offentliga rummet som hör till tiden eller kulturen. Dina bilder innehåller människor, för dig okända personer, gärna ur vardagen, interagerande och frysta i ett ögonblick som inte ögat hinner uppfatta.” Jag köper det i någon mån, men har svårt att riktigt leva upp till det. Men det betyder också att man tar bilder på det som sticker ut, som är annorlunda eller intressant på annat sätt, och då blir jag än mer kluven. Blir det inte risk att det blir en freakshow då? Och, jag skulle inte vilja bli fotograferad utan att bli tillfrågad, även om jag stack ut, eller såg annorlunda ut eller så. Och varför alltid svartvitt? De stora mästarna förstås, men de hade ju egentligen inget val. Det har vi ju nu, men jag ser ändå nästan bara monokroma bilder så fort etiketten finns med.

Med dessa tankar i huvudet satt jag idag på ett trottoarcafe på en av de större gatorna här i Stockholm, på bästa rusningstid för människor på väg. Jag hade kameran med mig, en tämligen liten och nätt sådan (Olympus OMD E-M5) med ett pannkaksobjektiv 20mm (alltså 40 mm relativt sett dvs ungefär motsvarande ett vanligt normalobjektiv) och tittade på folk. Till yttermera visso går skärmen att fälla ut, så jag kunde ta kort så att det såg ut som om jag tittade på bilderna på minneskortet. Väldigt diskret, alltså.

Det var massor med människor som gick förbi. Sett till mina anonymitetstankar tog jag först kort på folk nedom ansiktet, med en idé om att kolla olika stilar, hur folk går, hur de ser ut etc. Sedan funderade jag över att dokumentera alla som gick och använde mobiltelefoner, eller olika transportsätt förutom att gå, eller alla hundar, eller väskor... Och sen tog minneskortet slut.

Och min dricka var slut, så jag reste mig för att gå, och upptäckte att jag hade haft väldigt trevligt. Och det var kul att titta på alla bilderna sedan i datorn. Och en del blev faktiskt svartvita. Så kan det alltså bli. Det kanske ligger nåt i det där med gatans teater i alla fall, även om jag ändå undrar hur intressanta mina bilder kan vara för andra.

På återseende//Göran