I Helg och Söcken
En slags ketchupeffekt
Det började en dag när jag behövde använda majonnäs och inte hade någon hemma. När jag fann att det gick att göra själv, och att det blev mycket godare, förutom att jag slapp alla tillsatser, hade någonting kommit i rullning….
Mänskligheten är möjligen uppdelad i minst två läger; vi som tycker om ketchup, och de andra. Själv anser jag ketchup vara en utmärkt krydda och sås i maten och matlagningen, och kan väl betrakta mig som en smula oortodox i det avseendet. Det är alltså inte bara varmkorv och hamburgare det gäller.
Jag har nästan alltid varit road av matlagning. Sedan länge har jag också brytt mig i vad jag äter, och köper, sett inte minst till tillsatser, ursprung etc.
Om nu majonnäs var så enkelt att göra, och man då fick en produkt som man hade full koll på, skulle det inte gå att göra med ketchup? Egentligen vet man ju inte vad som ingår där, det vore kul att veta, och hur svårt kan det vara, egentligen?
En snabb titt på nätet gav, naturligtvis oräkneliga svar och möjligheter. Men, i stort var det inte så svårt, grundingredienserna visade sig föga förvånande vara tomater, ättika eller vinäger, socker och kryddor.
Så nu har jag gjort egen ketchup. Det var inte svårt, men en smula omständligt, och med tanke på att Heinz faktiskt också smakar ganska gott är jag inte helt säker på att det alltid blir hemlagat hädanefter.
Det här är vad som behövs.
Det fick koka ganska länge, för att få ihop smakerna och få rätt konsistens.
Och så här blev det. Magiskt gott! Färgen skiljer sig från köpeketchup, vilket i alla fall får mig att fundera en smula...
Att sen min fru tyckte att det var matmissbruk att koka ner tomaterna till ketchup är en annan sak. Hon gillade produkten ändå.
På återseende//Göran
Och här bor kocken, bland sina grytor och kastruller...
Men knivarna är inte slöa här hemma! Det är i matlagning, som på så många andra områden, viktigt med bra grejor att arbeta med , och bra råvaror där det blir ett självklart val för mig att välja det naturliga så långt som möjligt.
Överhuvudtaget har jag svårigheter att förstå varför man, istället för att använda naturliga varor, försöker framställa motsvarande varor på ett konstlat sätt. Som smör till exempel; här har man en fullständigt självklar och naturlig produkt, jämfört med margarin som är en kemisk gegga med smak- och färgtillsatser för att så långt som möjligt likna den ursprungliga. Nå, nu finns väl möjligen en historisk förklaring i någon mån just med smöret, men ändå. Det finns fler exempel på hur industrin med växlande framgång försöker framställa något som aldrig kan bli lika bra som originalet, möjligen likna det, men ändå alltid bli en blek efterapning.
En annan sak med våra matvaror, som ändå är direkt glädjande, är att det finns ett sådant stort utbud av ekologiska varor i affärerna. Det är nästan så att just det ekologiska verkar ha blivit något som är hett, på mode liksom. Bara på den senaste tiden förefaller det ha exploderat. För inte så länge sedan misströstade belackarna; det fanns ingen ekonomi i att odla ekologiskt, ingen skulle köpa, ingen skulle betala det ofrånkomliga högre priset etc etc. Men det verkar alltså ha svängt nu, vilket gillas.
På återseende//Göran