Barbershopmusik och esperanto
Två universella språk, som skär rätt igenom alla kultur- och språkbarriärer, över hela världen.
Esperanto är ett påhittat språk, som grundades med syfte att det skulle fungera som andraspråk för alla människor och leda till ökad förståelse och minskad risk för krig och konflikter mellan olika länder och folk. Nu blev det inte så, esperanto har inte antagits officiellt av någon stat men har framför allt kommit att användas av människor i olika delar av världen för mellanfolkliga träffar, resor, brevväxling och olika kulturella syften som litteratur, radiosändningar och Internet. Jag har sett det här på nära håll, och kan intyga hur kraftfullt det är som brobyggare mellan människor.
Barbershop är en musikstil som är speciell. Den bygger, till skillnad från många andra musikgenrer på kvinter i sin harmonik, och arrangeras annorlunda. Så till exempel är inte melodistämman den högsta, som i typisk svensk körmusik, utan ligger mer naturligt, flankerad av överstämmor (också kallade tenor, dvs typ av kontratenor, ofta falsett) och understämmor (bas och bariton). Syftet med arrangemangen är att skapa rena ackord, med resultat övertoner som förstärker ljudbilden.
Barbershopstilen att sjunga finns i hela världen, även om USA har de starkaste fästena, vilket är förståeligt, då genren skapades här. Det finns många historier om hur sångstilen fick sitt namn, men det är nog faktiskt så att det började i rakstugorna i Amerikas storstäder för drygt 100 år sedan. Man samlades, fr a invandrarna från de brittiska öarna i veckans slut efter jobbet, och när man samlades så sjöng man. Någon tog upp en melodi, andra följde efter och föll in i olika stämmor, och det blev till slut ett typiskt sätt att sjunga; as they sing in the barber shops – barbershop singing.
Om ni nu tänker halmhatt, randiga västar och ett allmänt käckt uppträdande, så glöm det. Musiken har utvecklats enormt de senaste decennierna, och handlar nu mest om smakfulla a capella arrangemang av kända och okända melodier.
Så, kopplingen mellan ett påhittat språk och en musikstil då? Jo, om man nu är esperantist så kan man hitta andra esperantister över hela världen, man hamnar i ett sammanhang på ett annat sätt än vad man skulle kunna annars. Och likadant är det med barbershopen. Och eftersom det finns en grundrepertoar i barbershoppen som är likadan i hela världen, kan man också alltid sjunga med varandra, och sålunda knyta kontakter.
Jag glömmer aldrig när vi med en körresa med min tidigare barbershopkör, Vocal Vikings, kom till Nya Zeeland, och träffade en kör där, i Auckland, och direkt kunde börja sjunga tillsammans med dem. Och det finns knappast något mer befrämjande för vänskap och kontakskapande än att just sjunga ihop.
Så, jag kollade efter barbershop här på Costa Blanca nu när jag är här, och hittade mycket riktigt en kör!?! Den visade sig i och för sig bestå av mestadels äldre gentlemän från de brittiska öarna, som alla bodde här i Spanien sedan många år. När jag kontaktade dem togs jag som barbershoppare från Sverige, emot med öppna famnar, och blev inbjuden att vara med på deras repetition och sjunga med dem. Vänlighet, gästfrihet och värme var bara förnamnet.
The Harmonisers från Torrevieja! Även om det ibland var lite svårt att stå och gå, så var det inte något som fattades i sångarglädjen.
På återseende//Göran
Olympus OM D E M1, lätt redigerat i Lr (på min laptop, så jag har noll koll på hur bilderna egentligen ter sig....)