Under radarn och in i dimman - med några fotografiska reflektioner

Den senaste tiden har jag både bokstavligen och bildligt legat lågt och legat still och sålunda flugit långt under radarn. Dimman har varit tät.

Den 20/12 2017 fick jag ett nytt knä på en ortopedklinik i södra Stockholm. Det är en tämligen omfattande operation - jag har varit med om den för några år sedan - och särskilt den första tidens rehabilitering är brutal. 

Så, med initialt stora svårigheter att överhuvudtaget röra mig, och omtöcknad av såväl smärta som smärtstillande medicin har det varken blivit något fotograferande eller, än mindre, bloggande. Det har blivit en stilla julhelg, minst sagt, vilket ändå varit skönt; inga måsten och ingen konsumtion.

Men dimman börjar lätta nu, jag blir mer och mer mobil och tankarna börjar återvända. 

Så, när jag nu suttit i korta stunder och tittat igenom årets bilder, hamnar mina tankar i frågan varför jag fotograferar. Det är en bra fråga, som man brukar säga, en fråga som hör till kategorin fotografiska frågor som "Hur blir man en bra fotograf?", eller "Vad är en bra bild", "Hur viktig är skärpan?", "Vilken kamera ska jag uppgradera till?"etc etc. 

Det är mycket människor bland mina fotografier, mycket porträtt, många snap shots eller snarare ögonblicksbilder. Och det är mycket dokumenterande; bilder från resor, från olika event och andra ögonblick i mitt liv, och jag känner att det är bilder med människor som jag också tycker bäst om. Visst tar jag också naturbilder - en del vackra vyer är naturligtvis oemotståndliga - men mer av att jag är där och vill ha minnen med mig, inte så mycket för naturbildens skull i sig. Vilket alltså förstärker mitt fotograferande av dokumentär karaktär. 

Så, jag tar inte bilden för dess egen skull. Den ingår i de allra mesta fallen i en kontext. Det är inte lätt för mig att exempelvis se och avbilda former i sig, även om jag kan uppskatta vackra former som ändå finns där - nåt slags berättande vill jag gärna ha med i mina bilder, även med risk för bilder av typen "Faster Märta och barnen i trädgården sommaren 2017". Men hellre det än ljusspelet hos ett knippe sugrör i en fräck vinkel...

Varför vi fotograferar och vilket slags fotograferande vi hänger oss åt varierar ju, och inte ens där är vi (jag) särskilt renläriga, de flesta av oss. Och det går inte att ifrågasätta någons fotograferande, man måste inte alltid ha något högre syfte med sitt bildskapande än att man gillar att ta bilder, man vill dokumentera och berätta och försöka göra det så bra man kan. Sen hyser jag en förutsättningslös beundran för bra bilder i övrigt, må det vara sportbilder, naturbilder, konstbilder, fågelbilder eller annat. Och det finns så många duktiga fotografiska konstnärer där ute...

Sålunda en ganska typisk bild enligt mitt resonemang ovan (även om skärpan kunde varit bättre)

Det finns grad av symbolik och berättande också i sådana här bilder.

Liksom i en sådan här bild - reflektioner föder reflektioner, var börjar det? Var slutar det?

Ett Gott Nytt År tillönskas er alla, och på återseende//Göran

2017-12-31 14:36   Mats Axelsson

Samma till dig! Om man nu skall reflektera över bilder så är den tredje bra som "bara" bild!
/MA

Besvara

Svar från gorred 2018-01-01 12:55

Tack Mats! Det får ju bli några sådana bilder också, av och till ;)
//GöranR

Svara

2017-12-31 16:47   Stican

Efter din beskrivning så önskar jag dig god bättring och ett Gott Nytt År.
Ha det gott/Stig

Besvara

Svar från gorred 2018-01-01 12:56

Tack Stig. Det är på väg åt rätt håll. men det tar tid och är lite mödosamt.
//GöranR

Svara

2017-12-31 17:30   Dubbelolle

Tänkvärda reflektioner, jag har genomgått två höftledsbyten, en -96 o den andra år 2000, jag var bara 44 år vid den första, men dom håller ännu märkligt nog, önskar ett gott nytt År! LO

Besvara

Svar från gorred 2018-01-01 12:57

Tack LO. Och där ser man - jag tror att det egentligen är bra grejor, och att de håller längre än man tror.
//GöranR

Svara

2017-12-31 20:57   Vibybo

Gott nytt år! Jag vet att det är brutalt smärtfyllt med knäoperation, men det går över som du säger. Tar själv 2 sorters bilder, dels de som jag visar här, där jag helt enkelt tycker det är kul att avbilda naturen, att se på den genom kameran också. Och dels bilder på familjen i dokumentärt syfte, bilder som är för och till familjen.

Besvara

Svar från gorred 2018-01-01 12:59

Tack Stefan. Dokumentära bilder är viktigt, och jag har ju ett intresse för människor, fysionomier etc, som avspeglar sig i mitt fotograferande. Men sen tar jag bilder på det som hamnar framför kameran i mitt liv i övrigt, förstås.
//GöranR

Svara