Om det här med att blogga, visa bilder och få kommentarer/kommentera
Vi som fotograferar vill ju visa våra bilder. Om ingen tittar på dem fotograferar vi som i ett vakuum. Om ingen tittar på bilderna finns de ju inte.
Numera, i det digitala tidevarvet har vi en mängd arenor att låta andra ta del av vad vi åstadkommer med våra kameror. Så vi mer eller mindre översvämmas av bilder, varje gång vi sätter på datorn eller tittar i våra mobiltelefoner (förutsatt att det är en smartphone…). Och då är det lätt att drunkna.
Men vi vill inte bara visa bilderna, vi vill ju ha återkoppling (=beröm) också. Ett sätt att få det är att rikta bilderna mot en specifik publik. På Facebook och andra sociala medier är det lätt att bilderna bara försvinner ut i cyberrymden. Även om vi lägger ut bilderna i särskilda grupper som exempelvis här på Fotosidan har de en tendens att försvinna i mängden. Och publiken - som ju är vi själva också – har redan drunknat i alla bilder, och det finns ingen energi eller ork eller intresse kvar att fundera över enskild bild, reflektera och komma med nån vettig och genomtänkt kommentar.
Ett sätt att ytterligare avgränsa eller tydliggöra målpubliken är att blogga, som här på Fotosidan. Bilden blir del av något större, ofta en text, en berättelse om något, eller bara synpunkter och reflektioner som ackompanjeras av en bild. Just kombinationen text och bild tycker jag är bloggens signum. Bara själva bilden kan vara intressant i sig, men vill man ha återkoppling på bilder är det bättre att lägga ut dem i de bildfora som finns.
Fast sen har vi problemet med överflödet igen. Även i sådana här relativt små och avgränsade sammanhang som bloggvärlden här på Fotosidan är, flyter det in ganska många inlägg.
Jag måste ärligt säga, att hur intresserad jag än är inte orkar läsa alla bloggar. Än mindre klarar jag att ägna så mycket tid att jag kan ge en vettig, genomtänkt och snärtig kommentar på alla de som jag läser. Och kan jag inte det låter jag bli att kommentera. Även fast jag läst dem. Och försöker.
Det är klart att det är roligt att få kommentarer. Det betyder ju att jag finns. Samtidigt ser jag hur många som ändå läst min blogg. Och det räcker en god stund. Bloggen är i mycket för min egen skull, att visa mina bilder, ge uttryck för tankar och skriva nånting om dem eller om något som intresserar mig.
Så det här med kommentarer är möjligen lite överskattat, i mina ögon.
På återseende//Göran
PS: Kunde inte låta bli en selfie, härtill inspirerad av andra bloggare...
Håller med! :)
B)
//GöranR
//GöranR
Hälsn!
//GöranR
Till 99% är mina kommentarer positiva - men det har hänt att jag har gett en negativ kommentar, då jag tyckt att det är en innehållslös slappt tagen bild, som inte borde ha visats. Om man överhuvudtaget inte kan ge negativa kommentarer, då saknar dom positiva kommentarerna egentligt värde.
Ett speciellt problem är när text och foto inte har mycket med varandra att göra. Bilden finns där som gisslan för att man vill skriva om annat. Vad gör man då? Dom flesta kommenterar nog inte en sådan blogg - men jag som är lättupptänd för debatt kommenterar ibland texten.
Din bild har i allra högsta grad med texten att göra - kul!
Sen är det alltid trevligt med visat intresse för blogginlägg, där ändå "Läst" ofta är intressantare. Kommentar blir en bonus.
//GöranR
//GöranR
Hörs/per-erik
//GöranR
Du ser fundersam ut på ditt verkligen härliga porträtt.
Det rätta är helt klart inte lägga bilder för att roa andra utan de som man känner för själv.
Så gör jag i vart fall eller om man vill bevara några för framtiden här med.
Ha det bra
Gun-Inger vi är så olika ser så olika på en bild de som har värde för mig har det inte för andra.
Och jag är verkligen fundersam, ibland.
//GöranR