Om att våga gå sin egen väg, vara nöjd med det man har och lägga krutet på väsentligheter
När Robert Capa, Cartier-Bressons, Felix Mann och Gunnar Lundh och de andra stora grabbarna köpte sina Leicor, på 20-30 – talet, bröt de med den rådande traditionen. Istället för de stora och otympliga bälgkamerorna, eller ännu otympligare glasplåtar hade man nu en liten och behändig kamera, för ”kinofilm”, låt vara med mycket mindre bildrutor.
Och så gjorde de historia. Och Leican blev kultförklarad. Och så sa Gunnar Lundh nånting om att dagens banala bild kan bli unik i morgon, relativt att han i mycket fotograferade vardagsbilder utan att arrangera dem.
Sånt här gillar jag att höra, eller läsa, inte minst i dagens tekniknördiga samhälls(läs kamera)debatt, där små sensorskillnader blir jättestora i diskussionstrådarna och man på allvar diskuterar (förlåt) skitsaker i kamerornas ergonomi och layout och specifikationer i övrigt.
Till slut är det alltså den gamla sanningen som gäller, dvs att det är den som håller i kameran som är ansvarig för bildresultatet, inte kameran.
Så får jag ytterligare bekräftelse att jag gör rätt i mitt kameraval i alla fall – inte minst eftersom jag är nöjd med mina Olympuskameror och objektiv, behöver jag inte lägga mer energi på att grubbla över min utrustning. Istället ska jag fokusera på att göra bättre bilder.
En banal vardagsbild, javisst, från en skoaffär i Spanien, Torrevieja. Men, som sagt, den kan vara unik i morgon, vem vet?
På återseende/Göran
Och som jag skrev: Jag behöver inte lägga ner energi på att grubbla över min utrustning, utan lägga den på att försöka förkovra mig vad gäller fotograferandet. Mina kameror räcker till.
Du verkar ju också ha bra kameror ;) //GöranR
Systemkameran som jag oftast använder är nog i alla fall "hyfsad" ;), men den är ju rena stenåldern i digitala sammanhang. Sensorn dök upp redan 2007, men det går konstigt nog att ta bilder med den fortfarande. Låt vara att det är småbild dock. Som jag antyder i ett svar nedan så är det inte så mycket att klaga på, men det finns en brist med skarpa ljuskällor mot mörk bakgrund på höga ISO, som ibland visar sig. Det är egentligen det enda som kan motivera mig att byta, annat än rent prylnörderi (som jag försöker stävja), då jag gillar att fotografera handhållet på kvällen/natten. Jag tycker just att identfiera vad som är det som de facto brister i det man har nu, är det man bör göra, om man vill göra byten som är i någon mening motiverade. Annars är det lätt, åtminstone för en del, att hänfalla till resonemang om 0,5 stegs bättre dynamiska omfång på bas-ISO och liknande. Det kan ju vara av visst akademiskt intresse, om man är lagd åt det hållet, men värt tusentals kronor är det knappast i min värld.
Givet detta, så tar jag ändå avstånd från generellt kategoriserande diskussioner, plus att jag generellt tror, att för många av oss här på Fs ligger förbättringspotentialen inte så mycket i utrustningen som i bättre fotograferingskunskaper. Däremot kan diskussionen vara intressant.
Ha det//GöranR
Det är ungefär på den nivån. //GöranR
Vad spelade det då för roll vilken kamera som vi haft, det var bilden som var viktig och att den fanns överhuvudtaget.
Men, som fotonörd försöker jag ta så bra bilder som möjligt, och göra bilderna bra, dvs bortom själva dokumenterandet, även om de kan tyckas vara banala och intressanta bara inom den närmaste kretsen. Så, jag håller med om och känner starkt för Gunnar Lundhs ord.