Ode till en relikt

Tänk er en höstkväll 1955 (eller nåt). Filmen har just börjat, publiken har satt sig i sina bänkar, man tar fram sitt Toy och bjuder, efter att ännu en gång dragit kammen genom den brylkrämade locken, sin bänkgranne. Alla är förväntansfulla, snart är journalfilmen slut och den riktiga rullen bryter fram på duken. 

Se lämningarna från svunna tider, hur den typiska dekoren på väggen, byggnadssättet, hela designen och layouten är så typiska för sin tid - det tidiga 50-talet. Folkhemmet var under uppbyggnad, man ville skapa platser utanför citykärnan där man kunde låta arbetsplatser, bostäder och kulturen samsas och leva tillsammans. 

Den här platsen är i allra högsta grad levande även idag, så titeln här ovan är något missvisande, faktiskt. Fortfarande trängs de små affärerna och affärsrörelserna, och även om bion inte är någon riktig bio idag, så är det fortfarande fullt med liv och rörelse alla dagar och kvällar i Årsta C. 

På återseende//Göran

Lena Holm 2014-11-18 08:09

Det var ju lite före min tid men jag kan föreställa mej ungefär hur det kunde se ut. Fastnade för bilden och insåg att jag t o m kände igen platsen. Var där i närheten på ett föredrag med Brutus Östling och fastnade bl a vid de roliga skulpturerna och den fina neonskylten.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från gorred 2014-11-18 16:25

Tack Lena - fast Årsta lever än :) Jag gillar stället för att det är så väldigt tidstypiskt, och fortfarande en levande miljö.

Svara

ehrsa 2014-11-18 10:37

Årsta är dessutom väldigt fint! Passerar gärna där med "ojämna" mellanrum dock.. Tidlös bild!
Mvh!

Besvara

Svar från gorred 2014-11-18 16:26

Tack för kommentaren!. Årsta är fortfarande väldigt fint, med en egen atmosfär.

Svara

Khalad 2014-11-18 13:12

Det var tider det, I Ludvika på 50-talet, fanns två biografer, Saga och Röda Kvarn. Nej, tre förresten, Folkets Hus också. Biljetterna kostade 2,75 resp 3,75 :- Två föreställningar per kväll, 19 och 21. Äkta fin nostalgibild!/ Björn T

Besvara

Svar från gorred 2014-11-18 16:28

Tack Björn. Precis, det var samma i Skövde - och jag minns också matinéerna man gick på, på söndagseftermiddagarna, och att byta filmisar före och efter.

Svara