Lite bilder. Och lite funderingar över vikten av att dokumentera.

Jag har sällan något direkt mål med vad jag ska fotografera när jag har kameran med mig ut. Det vill säga om jag inte går på någon särskild händelse, har något särskilt mål. Jag stoppar ner kameran i väskan, eller fickan, och sedan får jag se vad jag tar fram den för.

Ikväll tog vi en liten promenad på strandpromenaden i Torrevieja. Precis som vi brukar, vi bor ganska nära, och precis vad många andra gör så här på kvällarna.

Så, klockan är snart åtta, det är mörkt sedan någon dryg timme, och eftersom det varit en solig dag utan några moln är himlen stjärnklar och det är, om inte direkt kallt, så i alla fall med ett litet bett i luften, typ behov av knäppt jacka. Stranden är tom, och det är ganska glest här nu med människor, definitivt lågsäsong. Många av restaurangerna – som ligger mer eller mindre vägg i vägg - är stängda. Annat är det längre fram på säsongen, det myllrar av människor, alla restauranger är öppna och det sjuder av liv vid den här tiden på kvällen.

Stranden är öde, men Medelhavets vågor fortsätter att rulla in i en ändlös ström mot Playa del Cura, Torrevieja.

Många restauranger alltså stängda.

Men andra är öppna. Ska vi gå in eller?

Snapshotporträtt av makan. Och himlen stjärnklar (även om man inte ser stjärnorna här).

En bit bortanför själva stranden finns en arkad där man har en fast utställning av gamla fotografier från hur det såg ut i Torrevieja tidigare, särskilt den här stranden med tillhörande område, typ för 30, 40 år sedan, eller ännu längre. Stan är inte så gammal, som den ser ut nu, man började bygga upp den nuvarande versionen på senare delen av 1900-talet.

Alltnog, de här gamla bilderna är väldigt intressanta, där de visar hur stan såg ut tidigare, innan byggboomen med turism, semesterboende etc. Det blev väldigt tydligt för mig hur viktig den raka dokumentationen är, bilderna egentligen inte särskilt bra, ur gatufotosynpunkt duger de inte till mycket till exempel, ofta visar de bara rakt upp och ner hur det såg ut med miljö och människor. Inga fräcka kompositioner, inga ”decisive moments”, men alltså ändå fängslande.

Jag tar ibland sådana bilder, men visar dem sällan, jag fastnar i tänket att de är ointressanta ur många aspekter. Samtidigt kom jag att tänka på ett blogginlägg nyligen här, med bilder av samma karaktär - även om frågeställningen var en annan, det handlade om kategorisering – men mer dokumenterande, människor som gick på en kaj i Göteborg.

Man kan väl inte fotografera och tänka så, men frågan är om inte de bilderna, dvs de raka dokumenterande bilderna, står sig bäst mot tidens tand.

På återseende//Göran

2019-01-05 06:19   Mats Axelsson

Det tror jag också. Att se glimtar ur ”verklig” historia är fascinerande.
/MA

Besvara

Svar från gorred 2019-01-05 13:50

Och då blir den "rena" dokumentationen viktigare på sikt.
//GöranR

Svara

2019-01-05 08:14   syntax

På det stora hela är det naturligtvis så. Problemet är bara att det är framtiden som väljer vad som är intressant - inte vi. Därför bortfallet mycket av vad framtiden skulle ha velat ha.

Besvara

Svar från gorred 2019-01-05 13:50

Precis. Och som jag säger kan man inte fotografera för framtiden. Däremot intressant att notera vad slags bilder från igår som berör idag.
//GöranR

Svara

syntax 2019-01-05 19:27

Ja det är det utan vidare - bara dom finns. Under min tid som antikvarie vid Stockholms stadsmuseum försökte jag få ett fotografiskt grepp om Stockholmskt 1890-tal. Gissa om jag blev dödligt trött på bilder föreställande Oscar II i olika poser på Stockholmsutställningen 1897, och annat liknande som den dåvarande samtiden tyckte att det var värt att nogsamt bevara.
Jag hittade en del användbart material efter hand, men det var talande nog i mycket hög grad tillkommet av slump (bieffekt av annan fotograferingsintention) - och framför allt bevarade på grund av slumpen.

Svara

2019-01-05 13:56   Erik Madsen

Hej Göran.
Interessante tanker og funderinger.
Jeg er selv fan af det dokumentariske og følger forskellige udviklinger og ændringer i min by. Det var også en linje jeg fulgte, da jeg smalfilmede. Nogle af de film havnede i "Lokalhistorisk arkiv". Om det samme vil ske med fotografierne er jeg ikke sikker på. Alle fotograferer i dag og interessen for at samle dem i arkiverne er begrænset.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från gorred 2019-01-05 14:07

Jo minnet är kort. Så i min bok är det viktigt att dokumentera! Sen kan man förstås aldrig vara säker på att någon kommer att se bilderna, men vem vet?
Ha det//GöranR

Svara

2019-01-05 19:27   DanC

Så sant som det är skrivet här, den "rena" dokumentationen är lika viktig som den mer genomtänkta eller vad man ska kalla den sistnämnda egentligen. Oftast när jag har en plan med vad jag vill berätta och planerat vilka bilder som jag borde få med mig hem - så får jag inte det utan oftast bättre bilder eller inga alls - åtminstone inte vid första gallringen. Får bilderna ligga ett tag så uppstår ett värde men det vet man inte just vid tidpunkten man vill ha dom.

Besvara

Svar från gorred 2019-01-05 23:15

Fast det är ju inte lätt. Man vet inte vad grabbarna i framtiden vill se, så man kan ju inte fotografera åt dem, eller fota för framtiden. Man kan se bilder ur flera perspektiv, där rent historiskt intresse trängs med den konstnärliga touchen. Jag tänker ändå, att rena vardagsbilder, vardagsdokumentation har sitt stora värde, även bortsett från det konstnärliga, även för oss (se moster Birgit och morbror Gunnar på den där baren i Torremolinos 1984)...
Ah förresten - alla bilder har sitt värde i sin givna kontext.
//GöranR

Svara

DanC 2019-01-08 05:43

Klart att man inte kan fotografera åt någon annan eller att det inte är lätt. De bilder man har de har man och gillar någon dom eller tycker att de behövs fine. Sen måste jag rätta mig, som yrkesfotograf fotograferar jag åt andra hela tiden men å andra sidan så fotograferar jag samtidigt åt mig själv och genom mig själv - konstig ekvation det där ;)

Svara

Svar från gorred 2019-01-08 15:10

Precis!
Vad jag tänkte var framförallt att man inte kan räkna ut vad grabbarna i framtiden vill titta på eller vad de tycker vore bra, intressant ur historisk eller annan synpunkt, så det är ju inte för deras del man fotograferar.
Men dokumentära bilder idag borde vara intressanta för de som tittar i morgon, bortsett från att de faktiskt är intressanta idag också, för oss som var med.
Sen håller jag med om mognadsfaktorn.
Ha det//GöranR

Svara