Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Barbershop i helg och i vardagen.

Gammalt djungelordspråk: Går man omkring med en kamera i högsta hugg under tillräckligt lång tid slutar folk bry sig om att de eventuellt blir fotograferade.

Och det var precis det jag gjorde, dvs gick omkring med kameran helt synlig, hela tiden. Så det var inte ofta folk brydde sig.

Ett stycke barbershopvardag fast med helgkänsla. Den internationella barbershoporganisationen BHS (Barbershop Harmony Society) anordnar varje år ett konvent, en samling för barbershopsångare som vill förkovra sig och möta andra barbershoppare, Harmony University. Här samlas de mesta och det bästa av barbershopvärldens medlemmar, från många delar av vår jord. Man äter sina mål, man går på sina klasser och sina kurser och man sjunger med varandra, hela tiden. Så man kan snacka om att vara i en bubbla. Efter pandemiårens inställda veckor blev det äntligen dags igen, i New Orleans, där lokaler lånades av Loyola University strax utanför centrum.  

New Orleans mitt i sommaren är egentligen inte särskilt kul, våder- och klimatmässigt. Det är tryckande varmt, med en klibbig värma, och det regnar i skurar mest hela tiden. Men det gör inget, vi går våra kurser och sjunger med varandra. Och ett bra paraply fixar det mesta.

Jag var inte säker på att kunna åka, jag hade ännu inte fått mitt pass, vilket totalt fördärvat mina tidigare resplaner den här sommaren. Men till slut fick jag passet – beställt sedan februari, typ två dagar innan resan – och jag kom ganska hastigt iväg.

Och när jag får (fick) frågan om hur det var i New Orleans, alla jazzklubbar, Bourbon Stret med mera, så kunde jag bara svara: Hur ska jag kunna veta det? Jag sjöng hela tiden!

Egentligen skulle jag vara några dagar innan i New Orleans, för att stan är ju speciellt mytomspunnen, men det blev alltså inte av. Fast några timmar hann jag smita iväg. Så jag har sett och trampat gatorna i The French Quarters, ätit Satchmos favoritmåltid etc. Inga jazzklubbar så här mitt på dan, mycket turister istället. Och regn! Men mer om det i kommande inlägg!

Så det blev bra till slut ändå! På återseende//Göran

Inlagt 2022-09-05 13:13 | Läst 1023 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Antar konventet alternerar platser i USA, men då har du ju det här kvar. Och turistfällor blir mer av turistfällor för varje år. Var där 82 och redan då fick man ibland känsla av kulisser. Särskilt Huckleberry Finn temat i Mississippi-deltat. Blev du något klokare av kurserna?
/MA
Svar från gorred 2022-09-05 23:32
Nja, vi har brukat vara i Nashville Tennessee i flera år på raken. Kanske vi kommer tillbaka till NOLA nästa år. Beror lite på var vi kan hålla hus. Men Mew Orleans är - vad de säger - bättre på hösten. Bättre klimat, färre turister. Men vi får se. French Quarters är fortfarande turistkulisser och turistfällor, även om det sannolikt finns genuina jazzhak etc.
Själva konventet är en höjdare. Bra kurser för sångare, arrangörer, dirigenter - ja alla som är med i den här samlingen människor som gillar att sjunga barbershop. Och förutom glädjen i att sjunga med alla, från "vanliga" barbershoppare till tidigare champions så kunde jag hämta ett och annat nyttigt från klasserna jag tog.
Ha det/GöranR
Trevlig blogg och glada bilder, det verkar kul på riktigt! Roligt att du kom väg, hälsningar/ Björn
Svar från gorred 2022-09-05 23:34
Tack Björn. Det var verkligen kul på riktigt, en vecka i en total bubbla. Och jag hade ju kameran med mig, det var roligt att fotografera igen.
Hälsningar//GöranR
Hej Göran.
Superreportage.
Den taktiken använder jag också på torgen här i Roskilde. Kör runt - stannar och höjer kameran - pekar på ett eller annat slumpmässigt - kör vidare - stannar och så småningom har de vant sig vid mig och jag kan börja hitta mina riktiga motiv.
Man kan aldrig tröttna på att titta på glada och leende människor.
De sista 2 (stora) bilderna är mina favoriter här.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från gorred 2022-09-05 23:37
Tack Erik - uppskattas! Jo jag gillar att vara den berömda flugan på väggen när jag fotograferar. Bilderna är ju vardagsbilder, men det är meningen, det här dokumenterandet är ju det jag gillar. Och när de som ser bilderna brister ut i: -Titta där är ju vi! Glada och leende människor - som du säger att man tröttnat aldrig på dem.
Ha det//GöranR