Påsk i Skövde. Och Hornborgasjön.
Även om jag är uppväxt i Skövde dröjde det – förutom någon enstaka skolresa som jag glömt bort – till vuxen ålder innan jag såg Hornborgasjön och tranorna.
Det är också först de senare åren som vi regelbundet besökt min gamla födelsestad runt påsktid, efter att min mamma flyttat tillbaka från Blekinge, där mina föräldrar bott som pensionärer tills min far gick bort.
Min mor fyller år i mitten av april, och det blev alltid en anledning att besöka Skövde, jämsides möjligheten att åka till Hornborgasjön och titta på (och fotografera) tranor och göra den årliga rundturen i Skaraborg för att fika och titta på sevärdheter tillsammans med mamma.
Pandemin satte emellertid ett effektivt stopp för sådana resor under åren 2020 och 2021, Först i år, 2022, blev det möjligt igen. Och då åkte vi ner, framför allt för födelsedagens skull och för att träffa familjen. Däremot blev det ingen utflykt med mamma; vid 91 års ålder upplevde hon sig för gammal och skör (fastän hon orkade med hela födelsedagskalaset med tio personer och två hundar). Så vi fick ta Hornborgasjön och tranorna – de flesta hade dock flyttat vidare – på egen hand, på vägen hem.
Skaraborg, eller numera; den nordöstra delen av Västra Götalands region, området mellan Vänern och Vättern, är ett område i Sverige fullt av historia och varierande natur. De mörka djupa skogarna vid Tiveden avlöses av de öppna stora fälten och jordbruksmarkerna, de små bergen som ploppar upp på fälten mellan de två stora sjöarna rymmer på så många berättelser och historia, så mycken växtlighet och olika mineraler; vilken liten kulle som helst – och det finns massor – är en potentiell vikingagrav och hela regionen bär spår av en rik bygd ur alla avseenden; kulturellt, handelsmässigt, odlingsmässigt…
Hornborgasjön var ett av de större handelscentra i inlandet innan sjön blev så olyckligt utdikad, hit gick havsgående fartyg under vikingatiden och tidig medeltid och härifrån utgick många vikingatåg. Vi har alla de små medeltida kyrkorna på Kinnekulles branter, med Husaby Källa, där kristendomen kom till Sverige; Varnhems Kyrka, Gudhems kloster, och alla städerna som Skara, Falköping och Skövde är exempel på historiebemängda samlingsplatser för handel, religion och ritualer. Och varje år samlas tranorna på Hornborgasjön innan de far vidare upp genom landet.
Påsken 2022 hade emellertid de flesta tranorna alltså redan gett sig av. Det var inte många (några enstaka tusen) kvar av de uppemot dryga 20 tusen tranor som häckade här bara för några veckor sedan. Men Trandansen, området vid Bjurums Kyrka var ändå väldigt trevligt att återse.
Alla tittade inte på tranorna - Trandansen (det heter så) vid Bjurums kyrka är ändå ett utflyktsmål så gott som något.
Min mor, 91 år ung.
På återseende//Göran
Fina vårbilder från Hornborgasjön. Jag reagerade dock på lite vad du skrivit om antalet tranor, 50-60000 tusen. Maxtalet som rastar inte häckar bruka ligga på lite över 20.000. Du kanske menar på maxantalet som häckar i Sverige?
Troligen häckar ca 20.000 par i Sverige. På hösten kan det nog vara upp emot 60.000 tranor i landet.
Ha de gott!
Daniel
Ha det//GöranR
Sen är det området från kyrkan och ner dit jag stod där som de flesta tranorna håller till. Stället heter följdriktigt Trandansen.
Tack för din kommentar//GöranR
Hälsningar Lena
Vi brukar åka till påsk och min mors födelsedag. Ibland är det mitt i tranhaussen, ibland kommer vi för tidigt och ibland för sent... Och vi har brukat ha med min mor, med tranorna som del i en allmän utflykt, vilket inte ger rum för så mycket fågelfotande. Men så får man lite annat på köpet som du säger.
Och jorå, hon är fortfarande ganska pigg, även om åldern börjar ta ut sin rätt.
Ha det//GöranR
Ha det//GöranR