Den nya juvelen i samlingen - lite test; nästan gatufoto

Alltså, kombinationen av mässpris och ändå långt gångna tankar på komplettering av kamerasamlingen ledde till mitt nu aktuella innehav av en Olympus OMD EM-10. Och den ska ju prövas. Visserligen är den redan känd, den följer mina andra Oly-kameror design - meny - och användarmässigt, men nyfiken på hur kitobjektivet står sig.

EM-10 är lite ändrad i design, inmatningshjulen sitter bättre till än min gamla EM-5 (som nu hittat ett nytt hem). Den  är dessutom lite mindre, så den förhoppningsvis blir lättare att "alltid" ha med sig.  Annars är det i princip samma kamera, och eftersom jag var väldigt nöjd med den gamla, så räknar jag med att bli nöjd med den här. Kitobjektivet är intressant - det är väldigt tunt, som en pannkaka, när kameran är avstängd och därmed nästan fickvänligt, och skjuter ut en bajonett när man sätter på den. Det är inte så ljusstarkt , vilket blir tydligt i lite sämre ljus, men förefaller annars tillräckligt skarpt. Zoomomfånget är det normala, 14-42 mm.

En direkt nackdel är att det inte, som jag trodde, eller snarare förutsatte, är samma batteri som till Em-5 eller EM-1, och batterier går åt, som alla med spegellösa kameror är väl medvetna om.

Så jag tog med kameran idag till Årsta dit jag hade ärende, och också passade på att fika i 50-talskaféet som ligger i teaterhuset i Årsta C.

Kort om Årsta: stadsdel söder om söder i Stockholm, som byggdes på 40-50-talet, nu K-märkt. Nya tankar om hur man skulle bygga, dels när det gällde bostadshusen, men också torget eller centrum där man planerade en intim torg bildning med medborgarhus med bibliotek och teater och samlingslokaler, samt Folkets Hus med teater. Det bor nu igen många unga familjer i området, och torget med dess samlingslokaler etc är välbesökt nästan jämt. 

Vy över Årsta Torg, med utsikt över Folkets Hus och biografen.

Ungefär samma vy, fast nu taget i gatuhöjd, inifrån 50-talskaféet.

Ofta mycket folk i kaféet; unga mammor och pappor med barnvagn och i övrigt blandat unga och gamla, med eller utan mobil/dator, ibland med en bok. En väldigt trevlig och helt opretentiös stämning.

Alltså, kameran är ett smycke för mig. Kitobjektivet OK i dagsljus, då tillräckligt bra, och som sagt transportvänligt. Men jag har ju andra gluggar också.

På återseende//GöranR

Mina kameror och jag

Tidigt 60-tal: Jag står på rasterna i skolan och dreglar tillsammans med en kamrat över de senaste kamerorna i katalogen. Det är framför allt Voigtländer som gäller, med den nya sensationella slutaren på 1/500-dels sekund. Men jag tror också att Yashica är med på ett hörn. Under tiden lånar jag min pappas bälgkamera som jag tog några bilder med som jag faktiskt är stolt över idag.

1968 års studentpresent, en Ricoh Singlex TLS, med ett 50mm 1,8 objektiv (skruvfattning!). Den följde med i många år och kompletterades sedermera med en 135:a (Tokina!) innan slutaren lade av och den bedömdes icke prisvärd att laga. En väldigt bra kamera som verkligen grundlade mitt fotointresse. Men den var stor och tung, till slut tänkte jag efter minst några gånger innan den kom med.

Sedan följde några märkliga år, en strävan mot mindre kameror, och ännu senare sk APS-kameror. Men det blev aldrig några riktigt bra bilder, inte som med min Ricoh, och negativen hopade sig helt osorterat. Jag tror knappast jag har några bilder kvar från den tiden, eller jag vet inte, det kan finnas någon låda någonstans, men jag blev aldrig inspirerad som tidigare att fotografera. Emellertid hade jag alltid en kamera med mig, på resor och så.

Ända tills 2006. Körresa till Skottland. Både min fru och jag trodde att den andre hade tagit med sig kameran, vilken inte någon av oss hade gjort. Det blev en jobbig resa. Det fanns många motiv, och jag kunde inte ta ett kort. Så det första jag gjorde när vi kom hem var att köpa en ny kamera, en digital kamera – Sony med ofattbara 7 millioner pixlar.

Den första stora resan med den var till Thailand. En härlig känsla, jag bara knäppte och knäppte. Bilderna blev förvånansvärt bra på autoläget (det fanns inte så mycket annat i inställningsväg), och plötsligt hade jag koll på bildsorteringen – i datorn! Och mitt lite slumrande fotointresse fick inte bara en skjuts, utan snarare en kickspark!

Och sedan följde den ofrånkomliga utvecklingen; behov av en längre zoom ledde till en sk bridgekamera, en långzoom – Olympus - som sedan ledde till en systemkamera igen, en Olympus 510 som införskaffades i Alaska och förevigade den resan. Och så var jag fast igen.

Efter att ha badat med min kamera (Olympus E3) i en liten älv i The Addirondacks USA, tillbringade jag en tid hos Canonfamiljen, med en 7D och ett gäng L-objektiv. Men det blev för tungt och för bökigt att släpa på, inte minst tillsammans med fiskeutrustningen, så jag prövade en liten Panasonic G3 att ha som extrakamera, typ resekamera. Det visade sig emellertid att den stora Canonklumpen blev kvar på hyllan, så bra var den nya lilla kameran! Efter hand fasades alltså 7D’n ut, jag blev kvar i m43-systemet och är nu med Olympus och OMD-serien väldigt glad över såväl smidigheten som bildkvaliteten i den utrustningen.

Och nu alltså uppgraderad med det här lilla smycket, en OM D E M-10, det senaste tillskottet som ersätter min tidigare E M-5. Fotomässeffekt- och pris!

På återseende//Göran

Att göra egen korv

Man kan fira Fars dag på många sätt. Jag gjorde det med att delta i en korvtillverkningskurs i Gnesta. Ett synnerligen trevligt evenemang!

Gnesta Charkskola ligger strax innan centrum, bredvid Statoilmacken och granne med pizzerian. Thomas Malmertoft som förestår den är en erfaren och vittberest charkuterist med rötter i Sydamerika, vilket speglar sig i flera av korvarna man gör, med läckra kryddor i spännande korvrecept. Här har man korvtillverkningskurser för såväl privatpersoner som företag, och intresset är av allt att döma stort.

Överhuvudtaget förefaller det som intresset för att göra riktiga grejor, att delta i processen från början till slut, med kontroll över vad som händer och vad man gör, ökar i vårt samhälle, vare sig det handlar om surdegsbakning, korvmakning eller för den delen analog fotografi med mörkrumsarbete. Det finns hundratals recept på nätet om hur man gör sin egen ketchup till exempel, vilket väl säger mycket. Jag tror det handlar om en önskan att komma bort från det färdigproducerade, med tillsatser som man inte känner till men som finns där, att hitta sin egen väg och inte bara acceptera en standardsmak i allt.  Och alltså att vara med i processen, att göra saker med egna händer, att alltså vara delaktig. Inte minst märktes det på den aktuella matmässan, där just detta med ekologiskt tänkande, närproducerat, giftfritt/fritt från tillsatser etc var så tydligt, och man ser också hur många butiker som blommat upp bara den senaste tiden i stan* med just produkter som hävdar renhet och enkelhet och ett ekologiskt tänk.

Vi blev uppdelade i tre lag som vart och ett gjorde sin korv. Det blev en Bratwurst Thüringer med en tydlig smak av mejram och timjan, en Chorizo Asturiano med rökt paprikapulver och en Chorizo Uruguayo, en klassisk sydamerikansk korv med b l a spiskummin.

Under hela proceduren med kryddblandning, malning och blandning av kött och till slut själva korvstoppningen fick vi professionella råd och anvisningar, vi fick lära oss om olika korvskinn och olika korvsorter, om vad vi ska undvika och vad man kan äta i övrigt, hur den industriella korvtillverkningen går till och hur den skiljer sig från vad vi höll på med etc. Och det var många slöjor som föll från våra ögon i detta, mycket som man inte hade en aaaning om.

Och under själva korvmakningen upptäckte vi saker som man tar för givet när man köper korv i affären men inte var så enkelt när vi själva prövade, som till exempel att förstå hur många sätt det finns att knyta korvar på…

Vi hade jättekul, och när vi sedan fick smaka på vad vi gjort så var det som vi åt riktig korv för första gången. Flera av oss uttryckte att så här god korv hade man aldrig ätit förut.

Alltså; helt fritt från tillsatser, inga konserveringsämnen, inga färgämnen, inga konsistensgivare eller liknande, bara kött och kryddor – kan det bli bättre? Och är det inte så det borde vara, alltid och överhuvudtaget?

Den så viktiga kryddblandningen

Malningen - det som ska vara i korven - blandningen av kött, späck och kryddor.

Korvstoppningen

Och olika sätt att knyta och faktiskt göra korvar.

Som här till exempel

Och till slut - färdiga korvar, här Chorizo Asturiano

Och korvmaestro himself

Himmelskt gott! Och nu blir det till att skaffa egen korvstoppningsapparat. Det var inte så jobbigt, och inte ens omständligt, lite som att laga mat, och nu när man vet vad man ska göra så....

På återseende//Göran 

*"stan"; här = Stockholm, men ses också annorstädes i Sverige

Prylmyter och testkörning av ny fotopryl

När det gäller fotografi och fotograferande finns det en mängd myter. Bland de vanligaste ser vi till exempel: ”Man måste ha de bästa (och dyraste) grejorna för att kunna ta bra bilder”. Vidare: ”Det spelar ingen roll vilken kamera man har, det handlar bara om den som håller i den”. Sen finns det myter om sensorstorlek och så, men de lämnar vi därhän, tills vidare.

Allt detta är naturligtvis rena dumheter, även om det också ligger nånting i budskapen. Det handlar i grunden om vad vi vill ha för bilder, och vad som är bra bilder; för mig, för andra, för ändamålet och vilka bilder jag ville att det skulle bli. Och så handlar det om objektiven, förstås, men de räknar vi in.

För den som vill ta finstämda porträttbilder, till exempel i en studio behöver man en annan kamera än om man vill fotografera sport och action. Vill man ta konstnärliga bilder, där skärpan inte är prio 1 kan man använda ytterligare annan utrustning.

Så, vad resonemanget kokar ner i är att man behöver bra verktyg, dvs verktyg som passar situationen vad man vill fotografera men också verktyg som fungerar för avsett ändamål.

Å andra sidan är det lika viktigt att grejorna faktiskt är bra, vilket gäller andra områden i livet också. Själv är jag direkt allergisk mot exempelvis stämjärn som inte håller skärpan, eller skruvdragare som inte orkar dra in de skruvar jag vill skruva. Och analogt med det så vill jag ha kameror som kan hjälpa mig att ta de bilder som jag vill ta. Och så får jag anpassa mig, acceptera begränsningarna hos mina kameror, och alla kameror har sina begränsningar.

Men prylarna är viktiga ändå. Och roliga, det är kul att klämma och känna på dem, kul att drömma om vilka grejor man vill ha, och det är med grad av lycka och tillfredsställelse man öppnar kartongen och känner lukten av nyöppnad elektronik.

På mässan hade man erbjudanden hos Scandinavian Photo som jag inte kunde motstå. Men eftersom jag länge ändå har funderat på att komplettera och förnya min kamerapark var det inte svårt att direkt falla för frestelsen och köpa en Olympus OM D EM-10, med ett bra (mäss)pris.

Den är relativt liten och nätt, men är ändå späckad med i stort sett samma innanmäte som i övriga OMD-kameror, och då den samtidigt har samma menysystem – som jag trivs bra med – så blir den lätt att använda, med ungefär samma bildkvalitet – som jag också är nöjd med och ett bra komplement till min OM D EM-1.

Idag var jag ute och gjorde en liten testkörning med den nya kameran. Jag använde här kitobjektivet, som jag köpte med för att det var billigt och nätt, ihopfällt är det snarare ett pannkaksobjektiv. Olympus kitlinser har bra rykte, fastän de förstås inte är så ljusstarka, och det var fallet här, tycker jag. Så jag är väldigt nöjd. Och har fått mitt prylnörderi tillgodosett för ett tag till framöver. 

Bilder från min vanliga runda i grannskapet.

Den här ska väl inte blomma nu? Men det gjorde den.

På återseende//Göran

Mitt Kök - mera mässor

Det var ju en annan mässa parallellt med vår fotomässa i Älvsjö - en kök-och matmässa - Mitt Kök. Inte minst eftersom biljetten gällde till bägge mässorna, men också för att jag blev hungrig och dessutom ibland fotograferar mat och allmänt tycker att matfotografier kan vara väldigt läckra ur många aspekter så överskattade jag som vanligt mina krafter och gick tvärs över gården för att hälsa på. 

Enligt rubriken var det både svårt och lätt att föreställa sig vad mässan handlade om; mat förstås, och kanske prylar att ha i köket(?). 

Förutom att det var minst lika mycket människor där som på fotomässan upplevde jag två stora linjer; en linje med symbolord enligt "hemgjort", "närproducerat", "hantverk", "ekologiskt","lokalt", "giftfritt" och liknande. Det fanns en del surdegsbröd förstås, plus ganska mycket mat från andra länder. Lite förvånad över att se så många goda ostar från Italien, England, Schweiz etc. - Parmigiano, Gryuère, Cheddar etc, men inte så mycket av våra svenska stoltheter som Herrgård, Västerbotten, Brännvinsost etc. 

Nå, så den andra linjen då: Vin! Förstås, och champagne. Någon enstaka snaps, en dansk glögg, men alltså väldigt mycket vin, från alla världens hörn. Och överallt kunde man smaka. Till och med så att man kunde kvittera ut ett vinglas i entrén, använda det - och bära det i små speciella hållare - och skölja av det vid särskilda stationer. Jag hade faktiskt funderat på att det fortfarande en bit in på förmiddagen fortfarande fanns parkeringsplatser kvar, möjligen förstod jag lite bättre varför efter Mitt Kök.

Däremot såg jag inte så mycket prylar. Där kunde jag gott ha väntat mig ett prylraseri utan sans, men faktiskt inte. Naturligtvis såg jag en del kastruller och andra pannor, och lite andra grejor, men inte som jag hade väntat.

Lite bilder blev det härifrån också:

Lägg märke till den röda påsen som hänger runt halsen. Det är alltså en behållare för vinglaset, när det inte används och man behöver bägge armarna.

Tidstypiskt?  Tankarna går till någon slags gammaldags lantbod. Kökets motsvarighet till analog fotografi?

Och vad vore väl en mat eller köksmässa utan surdegsbröd?

Men det tog på krafterna att försöka klara av två mässor på samma dag, nästan lite onödigt jobbigt. Jag har inte haft energi nog ens att packa upp min nya kamera (köpt på mässan, mässpris!) förrän idag.

På återseende//Göran