Vi är alla fotografer, fast olika

Alla är fotografer är igång igen. Och lyckas, precis som förra omgången, att röra upp känslor, uppenbarligen särskilt hos oss som fotograferar. Intressant, faktiskt. Jag fick se det första avsnittet i kväll.

Det är inte mycket, snarare väldig lite fototeknik i programmet. Vill man lära sig fotografera är det nog inte rätt program. Eller, kanske det är just det ändå. För visserligen inte ett ord om bländare och slutare, inga diskussioner om brus och högt ISO, inte ens begreppet skärpedjup var med. Och det stör alldeles klart.

Men, det handlade om något som egentligen är mycket viktigare, dvs bilden, själva idén med vad vi fotograferar; hur vi ser bilden beroende på vilka vi är, vad vi tycker, vad vi har med oss i bagaget i form av erfarenheter och kunskap etc. Och det är intressant.

Första avsnittet med Genusfotografen och Emilia Bergmark Jiménez handlade om hur vi har så lätt att falla i de vanliga fällorna med fördomar som vi kanske inte ens är medvetna om. Det blir emellertid viktigt när vi fotograferar, hur vi ser och hur vi framställer. Frågan blir också större när det kommer till diskussionen varför vi fotograferar, och varför vi tar de bilder vi tar. Man ser det klarare kanske i reklamvärlden, där stereotyperna frodas, men det finns också sannolikt i vårt vardagsfotograferande hur vi väljer att ta bilden och vilken bild vi tar. 

En sån här bild till exempel, från Saigon; kulturkrock, som speglar min förundran över sättet att leva, på ett vis som är helt otänkbart i min kultur, och hur kameran åker fram för att dokumentera och minnas (kanske finns det nåt gendertänkande här också i hur personerna framställs, men det undgår mig just nu). Men vad säger bilden mer, om mig till exempel?

Jag kommer att försöka se kommande avsnitt av serien, jag gillar konceptet.

På återseende//Göran

En vanlig kväll med årsmöte i den lokala fotoklubben

... att utveckla och främja den fotografiska konsten i dess olika tekniska former och genom fotografisk bild eller film söka bevara kulturen i kommunen samtidigt som medlemmarna stimuleras till en meningsfull fritid. 

Och precis så är det. Meningsfyllda aktiviteter tillsammans med en massa trevliga människor som delar intresse - kan det bli bättre? Man byter erfarenheter och prylar, man gör saker tillsammans, man lär sig och utvecklas, samtidigt som tusen blommor får blomma fritt, eftersom vi alla är fotografer men olika fotografer. 

Som exempel; i kväll diskuterade vi bland annat begreppet komplexa bilder, en uppföljning av tidigare genomgång, nu med egna exempel. Vi bjöds också på bilder och berättelse från örnfotografering i gömsle. Livliga diskussioner, med högt i tak. 

Fotoklubbarna fyller ett stort behov och är en rik källa till både samvaro och utveckling. 

På återseende//Göran

Vårt behov av enkla liknelser – analogt respektive digitalt, igen. Och så verkar det som våren är på väg.

Läste i en blogg här på Fotosidan att man i någon diskussion liknat digital fotografi vid färdiglagad snabbmat, medan analogt foto då mer skulle vara att man köpt råvarorna i butiken och själv lagat till, från början så att säga, lite mer på ”riktigt” (?). 

Jag kände direkt att bilden eller resonemanget inte håller, frånsett det faktum att man möjligen onödigt ställer den analoga tekniken mot den digitala. Samtidigt irriterade det mig att jag egentligen inte riktigt hade koll på vad analog respektive digital teknik är, och alltså inte riktigt kunde förstå varför jag inte köpte metaforen.

Det följande är fastmer reflexioner över dessa bilder och liknelser, mest för min egen skull.

Men, som jag fattat det (och nu är jag i någon mån ute på hal is, men jag försöker ändå) handlar det om hur man hanterar, översätter om man så vill, och åskådliggör impulser; den analoga tekniken är jämn och kontinuerlig, med jämna och kontinuerliga kurvor av de elektroniska impulserna,  medan den digitala tekniken är diskret, vilket i det här sammanhanget betyder att det bara finns särskilda, sinsemellan åtskilda, intervall, att bara vissa värden kan antas, dvs kvantisering, vilket också kan uttryckas i de kända ettorna och nollorna (antingen är det värde eller inte), som datorerna hanterar information med.

Fotografering och bilden då: Ljus (elektroner) projiceras på något medium. I kameravärlden kan det exempelvis vara en glasskiva, en celluloidremsa med gelatin på eller en elektronisk sensor med ljuskänsliga element. Glasskivan och celluloidremsan måste sedan framkallas, typ doppas i kemiska bad för att sedan översättas till en färdig bild. Detta sker sömlöst och ur tidsmässig synpunkt i en kontinuerlig process, vilket innebär att det är analogt. Informationen från sensorn å andra sidan omvandlas i en dator/processor till just sådana här binära, digitala informationsbitar, ettor eller nollor, som sedan i och för sig måste översättas igen, bli analoga igen för att visa en bild.

En analog kamera har ingen sensor. Den har en film, eller en glasskiva eller något annat ljuskänsligt medium. En digital kamera har en elektronisk sensor som ljuskänsligt medium, och lagrar bilden digitalt, dvs impulserna omvandlas till binära bitar i en dator som lagrar bilden på ett minneskort. 

Allt annat är lika. Fysikens lagar om ljus, exponering etc. gäller oavsett,  dvs bländare, slutare, fokusering är samma i en analog filmkamera eller en kamera med en elektronisk sensor. Däremot finns olika grader av automatik i olika kameror oavsett om de är digitala eller analoga, och olika möjligheter att skippa automatiken och bestämma själv, manuellt, vilka värden man vill ha i de olika exponeringsparametrarna. Men det har inte att göra med digitalt eller analogt i sig.

Så, analogt eller digitalt – för mig handlar det om hur bildens information (ljus) hanteras och lagras. I slutänden är bilden ändå analog. Råvarorna, dvs exponeringsparametrarna och tillagningen, alltså processandet av bilden efter att den tagits, är således i princip desamma, fast kanske med olika verktyg och redskap. Åt var och en efter tycke och smak. Det är ju bilden som är viktig. Hur man får till den får var och en ta efter eget skön.

 Och våren på väg? Isen börjar murkna och smälta, snön försvinner alltmer. Fast det är klart, vi är bara i början av mars, vad som helst kan hända. 

På återseende//GöranR