En bra bild! Och vad är det?
Frågan är ställd tidigare, jag vet. Icke desto mindre giltig. Jag funderar nästan stundligen, ja i alla fall dagligen, över mitt fotograferande, vad jag håller på med, vad jag kan göra för att göra det bättre, och framförallt, vad är det för slags bilder jag tar, egentligen, dvs vad slags fotograf är jag. Är etiketter viktigt då? Eller att hamna i nåt slags fack?
Egentligen inte. Men, om jag skulle vara mer medveten om vad jag håller på med, kanske det finns en större potential för att bli bättre på det jag gör, större möjlighet att bilderna blir intressanta inte bara för mig och närmast sörjande utan får en större allmängiltighet. Blir spretigheten för stor finns möjligen risk för att det riktigt allmängiltigt intressanta går förlorad.
Tittar jag tillbaka på mina bilder ser jag att det framförallt är mitt liv i vardag och fest jag fotograferar, dvs det jag är med om, det jag ser; mitt liv, min familj och mina intressen. Jag går sällan ut och försöker hitta bilder bara för sakens skull, jag försöker sällan ta exempelvis konstbilder. Jag har lite svårt för gatufoto – ser sällan det intressanta i slumpmässiga bilder på människor som är totalt okända och ointressanta för mig, för så vitt inte det handlar om särskilda situationer som kan äga allmänintresse.
Exempel: Att ta en bra bild på en barbershopkvartett låter sig göras, kompositionsmässigt, färgmässigt, uttrycksmässigt. Vi som var där vet hur kvartetten låter, vi känner dessutom oftast sångarna och kommer ihåg stämningen i ögonblicket. Men vad behöver en sådan bild för att andra än barbershoppare ska tycka att den är bra och intressant?
En hyfsad sådan bild kan få många ”likes” på Facebook, om man nu är ute efter det. Men jag tror att det då inte är bilden som blir bedömd som bild, utan mer situationen, ögonblicket.
Så, vad är en bra bild? Fantastiska färger? Läcker komposition? Angeläget motiv? Eller vad?
Jag tror att sanningen, som oftast, ligger i betraktarens ögon. Jag, personligen, tycker det är bra som jag är intresserad av, det är det som attraherar mig och som får bilden att riktigt betyda något för mig. Jag kan tycka andra bilder är bra, givet färg, komposition och motiv, men ändå inte särskilt intressanta.
Men det är en svår fråga. Och under tiden får jag fortsätta min strävan efter en ”bra” bild, som blir intressant inte bara för mig eller de mina.
Här till exempel ett typiskt snapshotporträtt. Jag och vi som känner honom, var där och vet vad vi pratade om kan tycka att bilden i hög grad speglar och uttrycker hans sinnesstämning, vilket jag tycker understryks av den svartvita redigeringen. Men, framgår det för andra?
En sångkvartett (barbershop) i en lite annorlunda, och för oss som var där rolig slutpose. Men sedan?
På återseende//Göran
Och vad är då bra musik? ;)
/B
Bild 2 utstrålar glädje över vad de förmedlar. Man blir på gott humör. Mer som en dokumentering av en trevlig kväll.
/Urban
Kurt Bergengren uttryckte det som: "En bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form."
Alltså den gamla tesen om innehåll och form, men då kommer nästa fråga: Vad är väsentligt innehåll? Och för vem?
Med andra ord kan en bild som du påpekar vara bra för en grupp och tämligen ointressant för en annan. Detta sätter också fingret på en annan kärnfråga när det gäller fotografi: Är det bilden i sig eller det den berättar som gör att vi tycker det är en bra bild? Svåra frågor som kanske inte har några raka svar.
-affe
Egentligen är kopplingen till musik inte så dum - samma diskussion i någon mån. Återkommer om det. //Göran
På något vis kan man som glad amatör ha detta faktum i botten. Bilden måste vara av sådant slag att många människor synnerligen uppskattar den. Den väcker alltså gensvar.
Att fortsätta grunna över det är ju givet, finns det inte alltid en strävan efter att ytterligare förkovra sig, att hitta ytterligare meningen med vad vi håller på med? Nån stor fotograf har sagt att fotografering är en psykologisk resa för att definiera sig själv. Den tanken är inte så främmande nu.