Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

En bra bild! Och vad är det?

Frågan är ställd tidigare, jag vet. Icke desto mindre giltig. Jag funderar nästan stundligen, ja i alla fall dagligen, över mitt fotograferande, vad jag håller på med, vad jag kan göra för att göra det bättre, och framförallt, vad är det för slags bilder jag tar, egentligen, dvs vad slags fotograf är jag. Är etiketter viktigt då? Eller att hamna i nåt slags fack?

Egentligen inte. Men, om jag skulle vara mer medveten om vad jag håller på med, kanske det finns en större potential för att bli bättre på det jag gör, större möjlighet att bilderna blir intressanta inte bara för mig och närmast sörjande utan får en större allmängiltighet. Blir spretigheten för stor finns möjligen risk för att det riktigt allmängiltigt intressanta går förlorad.

Tittar jag tillbaka på mina bilder ser jag att det framförallt är mitt liv i vardag och fest jag fotograferar, dvs det jag är med om, det jag ser; mitt liv, min familj och mina intressen. Jag går sällan ut och försöker hitta bilder bara för sakens skull, jag försöker sällan ta exempelvis konstbilder. Jag har lite svårt för gatufoto – ser sällan det intressanta i slumpmässiga bilder på människor som är totalt okända och ointressanta för mig, för så vitt inte det handlar om särskilda situationer som kan äga allmänintresse.

Exempel: Att ta en bra bild på en barbershopkvartett låter sig göras, kompositionsmässigt, färgmässigt, uttrycksmässigt. Vi som var där vet hur kvartetten låter, vi känner dessutom oftast sångarna och kommer ihåg stämningen i ögonblicket. Men vad behöver en sådan bild för att andra än barbershoppare ska tycka att den är bra och intressant?

En hyfsad sådan bild kan få många ”likes” på Facebook, om man nu är ute efter det. Men jag tror att det då inte är bilden som blir bedömd som bild, utan mer situationen, ögonblicket.

Så, vad är en bra bild? Fantastiska färger? Läcker komposition? Angeläget motiv? Eller vad?

Jag tror att sanningen, som oftast, ligger i betraktarens ögon. Jag, personligen, tycker det är bra som jag är intresserad av, det är det som attraherar mig och som får bilden att riktigt betyda något för mig. Jag kan tycka andra bilder är bra, givet färg, komposition och motiv, men ändå inte särskilt intressanta.

Men det är en svår fråga. Och under tiden får jag fortsätta min strävan efter en ”bra” bild, som blir intressant inte bara för mig eller de mina. 

Här till exempel ett typiskt snapshotporträtt. Jag och vi som känner honom, var där och vet vad vi pratade om kan tycka att bilden i hög grad speglar och uttrycker hans sinnesstämning, vilket jag tycker understryks av den svartvita redigeringen. Men, framgår det för andra?

En sångkvartett (barbershop) i en lite annorlunda, och för oss som var där rolig slutpose. Men sedan?

På återseende//Göran

Inlagt 2014-05-01 14:37 | Läst 3323 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Mycket bra fråga du ställer!
Och vad är då bra musik? ;)
/B
Svar från gorred 2014-05-01 15:48
En annan bra fråga. Återigen "betraktarens ögon"? Eller öron? ;)
Tycker att 1 förmedlar att han inte får det medhåll han förväntat sig, lite besvikelse, lite negativ kritik för en åsikt. Han verkar inte helt bekväm med situationen. Lite ledsen.
Bild 2 utstrålar glädje över vad de förmedlar. Man blir på gott humör. Mer som en dokumentering av en trevlig kväll.
/Urban
Svar från gorred 2014-05-01 18:37
Du är väldigt nära Urban, i båda bilderna, vilket är roligt för mig, som tog bilderna. I #1 är det kanske inte direkt ledsen som mer eftertänksam, fundersam, men med en liten självkritisk touch, vilken sinnesstämning inte är så avvikande från din tolkning, mer av nyanser. I #2 är det som du säger glädje, väldigt mycket glimten i ögat. Kul - uppskattas!//Göran
Intressant och evig fråga som vi nog alla brottas med.
Kurt Bergengren uttryckte det som: "En bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form."
Alltså den gamla tesen om innehåll och form, men då kommer nästa fråga: Vad är väsentligt innehåll? Och för vem?
Med andra ord kan en bild som du påpekar vara bra för en grupp och tämligen ointressant för en annan. Detta sätter också fingret på en annan kärnfråga när det gäller fotografi: Är det bilden i sig eller det den berättar som gör att vi tycker det är en bra bild? Svåra frågor som kanske inte har några raka svar.
-affe
Svar från gorred 2014-05-01 18:43
Det är väl just det som är kruxet, att det varken finns raka eller självklara eller ens färdiga svar. Bilden i sig måste ha något slags "väsentligt innehåll" för att berättelsen ska gå igenom och det ska vara en bra bild. Men, i vilka proportioner?
Egentligen är kopplingen till musik inte så dum - samma diskussion i någon mån. Återkommer om det. //Göran
När jag var yrkesfotograf med egen större ateljé under 1970-talet, var den frågan mycket lätt att besvara. En bra bild var en bild som folk är beredda att betala pengar för. Jag var egen företagare och hade att skapa mitt arbete på nytt varje morgon.
På något vis kan man som glad amatör ha detta faktum i botten. Bilden måste vara av sådant slag att många människor synnerligen uppskattar den. Den väcker alltså gensvar.
Svar från gorred 2014-05-01 21:04
Att bilden berör, eller väcker gensvar är naturligtvis viktigt. Men för vem är frågan även här. Hittar man en formel, där många människor gillar så är det ju bra, men här finns ju faror och fallgropar i form av trender, strömningar, vad som gäller just nu etc. Och här spelar väl genren roll, som vid bröllopsfotografi eller andra beställda fototjänster.
Dubbelolle 2014-05-01 22:48
Man måste nog skilja mellan egna bilder, o uppdragsbilder där kundens önskemål måste tillgodoses, Hils, LO
syntax 2014-05-01 22:53
Jag tro att en bild bara kan vara bra i relation till något. Jag kan inte se någon mening i att jaga efter bilden som är god i sig - den intrinsikalt goda bilden, den finns inte. Den skulle för övrigt inte kunna ha någon mening, eftersom den då inte har en relation till något. Att fotografera är som jag ser det en meningsfull verksamhet. Därför tycker jag nog att det kan vara ett förslag att lägga ner grunnandet på bilden som skulle vara god i sig. Det leder ingenstans.
Svar från gorred 2014-05-01 23:40
Intressant tanke att bilden alltid är i relation till något/någon. Jag var inne på det i mitt inlägg. Samtidigt tänker jag att det finns ett läge där bilden så att säga tar steget ut från att vara intressant bara för den invigde till att få en mer generell prägel, där man inte behöver vara med i klubben för att tycka att den skulle vara bra.

Att fortsätta grunna över det är ju givet, finns det inte alltid en strävan efter att ytterligare förkovra sig, att hitta ytterligare meningen med vad vi håller på med? Nån stor fotograf har sagt att fotografering är en psykologisk resa för att definiera sig själv. Den tanken är inte så främmande nu.
En bra bild är den man gillar själv, och vågar stå för den. LO
Svar från gorred 2014-05-01 23:42
Till syvende og sisdt är det ju så i hög grad. Håller med. Och så får det väl vara så att en del bilder tar man för sig själv. Och så kanske man tar andra bilder också, på uppdrag eller liknande. Det behöver inte vara samma bilder. Men, kanske ändå det måste finnas en relation, om än bara en tanke.