Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Att fira den svenska Nationaldagen

Sverige har levt i fred i drygt 200 år. Då har man i och för sig inte räknat de krig som kämpas och kämpats runt om i världen med svenska soldater som deltagare, etiketterat som fredsbevarande eller fredsskapande insatser. 

I exempelvis Norge firar – och då kan man snacka om att fira! -  man nationaldagen den 17. Maj till minne av grundlagsstiftande 1814, dvs att man nu var en egen oavhängig statsbildning (i och för sig dröjde det bara till augusti samma år så var Norge i påtvingad union med Sverige).

I Sverige har det varit lite oklart vad man egentligen firar på vår nationaldag, givet vår historia. Enligt Stiftelsen Sveriges Nationaldag: ” Den 6 juni 1523 väljs Gustav Vasa till kung i Sverige. Det medförde att Sverige bröt sig ur Kalmarunionen med Danmark och Norge och åter blev ett självständigt land med en egen kung och en ny kunglig dynasti, Vasaätten.

Den 6 juni 1809 skrev riksdagen under den regeringsform som lade grunden för det moderna Sverige. Bättre skäl att fira vår Nationaldag kan knappast uppbringas. Vi har alla alltså riktigt goda skäl att vara riktigt stolta och glada den 6 juni varje år.”

Fast det ligger ju lite långt tillbaka i tiden och Gustav Vasa var väl mest berömd för sin skidåkning. Under alla förhållanden firar vi Sveriges Nationaldag den 6.e juni 1983, alla har ledigt (istället för pingsthelgen) och det är allmän flaggdag (tidigare Svenska Flaggans Dag).

Jag har varit rätt tveksam till nationaldagen tidigare, inte riktigt sett kopplingarna plus all diskussion kring stängda gränser, murar och migrationsdiskussioner etc, men har blivit lite rundare i hörnena på sistone.

Jag tror nämligen att man kan vara stolt och glad över sitt ursprung och sitt land och sin hembygd utan att vara exkluderande i övrigt, eller snarare att man närmast ska vara stolt och glad över där man bor för att kunna vara inkluderande, analogt med att det är svårt att hjälpa och tycka om andra om man inte tycker om och har respekt för sig själv.

Så jag tycker att nationaldagen är rätt OK. Och det är alltid skönt med en ledig dag (för de som jobbar). Men att fira, tja – det kan man göra på många olika sätt.

Ögonblom, Höstöga, Alunrot och Anemone "Wild Swan" - vackra namn på vackra blommor som nu fått plats i min perennrabatt - det vackra vädret och torkan har gått hårt åt det ursprungliga beståndet. 

Och istället för Tårtan en bit mat och fika i goda vänners och grannars lag, nu mer och mer tradition. 

Så det blev ett värdigt firande ändå.

På återseende//Göran

Inlagt 2018-06-06 21:34 | Läst 1230 ggr. | Permalink

"Inte mycket firande hos mig, men rabarberkaka och glass blev det. Sten"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Inte mycket firande hos mig, men rabarberkaka och glass blev det.
Sten
Svar från gorred 2018-06-06 21:58
Rabarberkaka och glass är ett bra firande :)
//GöranR
Inget firande hos mig heller, däremot kan jag ändå känna tacksamhet och stolthet över att vara svensk och medborgare i ett fritt, demokratiskt och öppet land, hälsningar/ Björn T
Svar från gorred 2018-06-06 22:43
Precis så. Och i någon mån kan det vara värt att fira, på något sätt-
//GöranR
Det finns många aspekter på Nationdagen. Att vi firar en gammal kung och 1809 års regeringform (som gav kungen den verkställande makten) känns dock en aning mossigt för mig. Och särskilt i dessa tider med en hårdnande migrationspolitik känner jag mig alltmer beklämd över den nationalistiska yra som antas ska gälla den 6 juni. Folk får naturligtvis vifta med flaggor, äta glass på Skansen eller vad som man tycker passar. Det är inget jag deltar i. Men visst är det kul att frugan får en ledig dag så .vi kan åka ut till en av våra invandrartäta förorter och handla färska grönsaker och lammkotletter till ett pris som ingen innerstadsaffär är i närheten av.....
/per-erik
Svar från gorred 2018-06-07 14:41
Håller med om att det är inte bara en smula krystat med både Gustav Vasa och 1809 års regeringsform, trots att det kanske inte var kungen främst vi hyllade utan friheten som eget självständigt land från Kalmarunionen.
Men, stoltheten över Sverige och glädjen att bo här hör inte i mina ögon ihop med den hårda migrationsdiskussionen och exkluderingstankar . Snarare är det en förutsättning för ett mer solidariskt och inkluderande tänkande. Det är inte begrepp som ska ställas mot varandra, det blir i så fall kontraproduktivt.
Det har uttryckts bra förut, som exempel i Obamas tal valet 2004, och vidare hos både Olof P och Per-Albin, begreppet "kommunitarism" som förutsättning för ett fungerande samhälle (se Ola Larsmo i dagens DN ; https://www.dn.se/kultur-noje/ola-larsmo-sta-for-nagot-socialdemokrater/).
Och eftersom Sverige trots allt fungerar rätt så bra för den enskilde medborgaren så kan det vara värt att ta en dag off, grilla och hissa den sven ska flaggan, med begreppen solidaritet och gemenskap och inkludering som ledstjärna.
//GöranR
per-erik åström 2018-06-08 05:48
Vi får fortsätta diskussionen, nog så intressant, i IRL vid tillfälle.
Hörs/per-erik
Svar från gorred 2018-06-08 12:30
Absolut//GöranR
Bra tänkt och schysst maträtt!
/B
Svar från gorred 2018-06-07 14:42
Tack Bengt. Det blev ett värdigt "firande" och man får försöka låta bli att blanda ihop begreppen.
//GöranR