Så blev det riktig vinter ändå

Så kom vintern ändå och ritade om kartan som vanligt, med snö, ganska ordentligt till och med, och några minusgrader och till och med lite sol! Faktiskt lite uppvaknande av livsandarna, så pass att jag fick med mig kameran ut på promenader med M. Annars har det varit dåligt beställt med den varan, dvs att ta bilder. Upplevelsemässigt begränsad av pandemin - man kommer sig ingenstans, går samma runda och ser till slut inget nytt - har varit förödande för den sortens kreativitet. Och kreativiteten har just nu koncentrerats på det man i Amerika kallar wood working/DIY; det är i garaget, med alla slöjdprojekt som jag har hittat min nuvarande kreativa nisch och som tar alla tankar och känslor. Snickarboastuket, alltså, en fristad.

Lite blir snöbilder, vinterbilder ändå som ett slags solnedgångar. Alla tar dem. Tunga snötäckta grenar, föremål mer eller mindre begravda i snön – se där motsvarande vykort, om man inte passar sig. Samtidigt gäller ju samma resonemang som jag har med mina solnedgångar; det må vara banalt, men det är vackert ändå, och det är min solnedgång, mina snötäckta granar.

Det är bara någon dryg vecka mellan de här bilderna. Men man ser hur annorlunda naturen ter sig med snön.

På väg till skogen och sjön - även här blir allt annorlunda. Och det som göms i snö....väntar på nästa säsong. 

Vinterbilder åt det klassiska hållet.

Ändå ljusnar det möjligen på pandemifronten också, även om jag tror att också 2021 blir ett mer eller mindre förlorat år. Man får väl inte ha alltför stora förhoppningar på att vaccinet löser allt och i ett slag förändrar situationen, men att det överhuvudtaget är på gång är ju verkligen något i allra högsta grad anmärkningsvärt. Förhoppningsvis kan man slippa åtminstone del av rädslan, slippa att behöva se sig om över axeln vid varje steg man tar. Kanske man till och med kan åka till Bauhaus utan känslan av risk för livet…

Under tiden är Mystique helt obekymrad. Bara man får mat, ta långa promenader och leka i snön är livet som det ska. Hon gillar snön som de flesta hundar, hoppar och skuttar och hittar nya saker att nosa på under täcket. 

Livet går vidare. På återseende//Göran

2021-02-01 13:51   Erik Madsen

Hej Göran.
Jag har exakt samma tankar om dagens situationer. Min läkare har just sagt att jag bara är i riskgruppen på grund av min ålder. När jag inte tar daglig ledgångsreumatism medicin, registreras jag inte som särskilt utsatt på grund av min kroniska ledgångsreumatism. Jag slutade ta den "jävla" medicinen när jag gick i pension i 2004. Jag tog det bara för att kunna passa mitt arbete. Idag lever jag med smärtan och tar ibland några smärtstillande medel. Men som du skriver - livet går vidare.
Dina vackra vinterbilder verkar nästan exotiska för en dansker med gröna gräsmattor :-)
Jag gillar särskilt nummer 1 och 2. Bilder av M gir alltid gott humör.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från gorred 2021-02-01 14:19

Tack Erik. Just ovisshet lär vara svår för de allra flesta, att inte veta när en situation ska sluta eller förändras eller att man inte vet vart den tar vägen... Och jag tror det stämmer.
Men vi får bida tiden an och sysselsätta oss så gott det går under tiden.
Men det är jobbigt.
Hälsningar//GöranR

Svara