Min pandohobby
Ordet ”pandohobby” blir omedelbart rödmarkerat i mitt ordbehandlingsprogram. Alltså finns det inte, om det inte är felstavat vilket det inte är, men ändå.
Det var en vän på Facebook som myntade uttrycket. Jag vet inte om det funnits sedan tidigare, eller om det var en tanke i stunden, men sett till situationen så är det genialt.
Ordet ”pandohobby” leder tankarna till vad man kan göra som pensionär (stämmer!), till sysselsättning i dessa pandemitider vilket också stämmer och till och med till en känd affär som i stort sett lever på att sälja grejor för pyssel och slöjd, som ju också passar in.
Alltså, jag slöjdar i garaget, tillverkar skärbrädor och andra brädor, till exempel att servera på. Internationellt benämns detta som DIY, dvs DoItYourself, där en titt på Youtube renderar osannolikt många träffar.
Det började med att min dotters man skulle göra ett bord hemma. Den träskivan han köpte innebar att det blev en bit över, som efter lite funderande och slipande och sågande blev en stor skärbräda till mitt nyligen hemsnickrade avlastningsbord till grillen. Jag hade ytterligare några sådana bitar hemma efter tidigare projekt, och då det dessutom gick att skaffa billiga spillbitar från sågningen på de stora byggvaruhusen när folk ville ha nya köksbänkar (till exempel) så tog det fart.
Jag gillar att jobba med mina händer, och framförallt i trä. Ett levande material, som dessutom luktar gott och är tacksamt att forma. Jag såg fram emot träslöjdslektionerna i skolan, och som villaägare har det genom åren blivit ganska mycket av den sortens arbete; altanen, diverse spaljéer, blomlådor och blombord, vedskjul och arbetsbord med mera. Och nu i dessa märkliga pandemitider, med nån slags karantänsituation, är det välgörande att kunna sysselsätta sig, inte minst sedan de större projekten redan är avklarade, åtminstone för stunden. Så det har alltså blivit skärbrädor, och serveringsbrädor/brickor.
Det är en större utmaning än vad man skulle kunna tro; vanlig fyrkantig design eller fräcka nya former? Handtag eller inte, och i så fall hur? Rännor, mönster, råvaror – alternativen hopar sig.
Men när jag står där och sågar eller slipar eller oljar, känner på den silkeslena ytan och hur träytan har djupnat i färgen efter oljan och märker att tiden bara runnit iväg som i flow, så känns det bara bra.
Och så finns ytterligare utrymme för att skaffa nya verktyg och prylar, precis om i andra hobbies.
På återseende//Göran
Hälsningar Lena
//GöranR
Hälsn!
//GöranR
Tack för inspirerande push.
/Gunnar S
Lite scrap wood (som det heter i de YT-videor jag tittar på) kan vara användbart till mycket.
//GöranR
Betr ordet associerade jag på Panduru, företaget i gränslandet hobby/hemslöjd.
Hemma har vi kvar skärbrädorna barnen tillverkade i skolan. Gotländsk kärnfuru, 27 mm tjocka, har hållit 35 år. Inga handtag, bara ett hål att ta tag i.
Dina är snygga. Dom med läderhandtag, jag skulle satsa på rostfria skruv o brickor, rostfritt eller kanske mässing ger lite extra kvalitetstouch och livslängd. Annars tycker jag att handtag mest är i vägen. Du verkar ha en bra fräsutrustning och kunna använda den, perfekta fördjupningar.
Du associerar alldeles rätt, för övrigt.
Accessoarerna genomgår hela tiden förändring och förnyelse. Handtag är ibland ovärderligt, särskilt med stora tunga skärbrädor. På de senaste har jag börjat med infrästa handtag vilket ändå underlättar hanteringen.
//GöranR
Ha det//GöranR