Like the legend of the Phoenix
Den kvinnliga barbershopkören Stockholm City Voices fyller 40 år i år. Det firades i kväll (i går kväll?) med en galamiddag. God mat, trevlig samvaro och mycket sång och glädje, förstås.
Tidigare och aktuella och nya medlemmar var bjudna (plus anhöriga), och folk kom verkligen från när och fjärran. Kören har en brokig historia bakom sig, över tid såväl uppgång och framgång som fall och nedgång. I början på 2000-talet var det tal om kören skulle kunna fortsätta. Men med hjälp av en dirigent från Kanada reste sig kören likt fågeln Fenix ur askan, och de senaste årens utveckling har varit exempellös. Som den relativt lilla kören i sammanhanget, cirka 40 personer (vanliga kvinnliga barbershopkörer räknar inte sällan +100 medlemmar), har man nått final i de internationella mästerskapen flera år i rad, vilket är direkt anmärkningsvärt.
Men förutom den höga musikaliska kompetensen slås man av all den värme, gemenskap och kärlek som finns här, och som jag är väldigt stolt över att få vara med om.
Nu är det här en kvinnlig barbershopkör, så vad har jag där att göra?
Jo, jag är anhörig, dottern sjunger här, och som barbershopsångare i övrigt har jag haft att göra mycket med den musikaliska ledningen i kören; vi gör så i den här branschen , delar med oss och hjälper varandra och till och med sjunger tillsammans ibland. Normalt är ju barbershopsång strikt könsuppdelad, men mixade grupper, framföra allt kvartetter, vinner allt mer mark.
På återseende//Göran
Ett ovanligt bra reportage. Spontan glädje.
Ha det gott
Bob
Ha det//GöranR
Tillykke med jubilæet.
Med mangevenlige hilsener
//GöranR