Vildmarksmässan

Galet mycket folk på Vildmarksmässan, men så är det ju samtidig båtmässa också. Fast intresset för uteliv, för ekologi, för ett naturligt liv står sig tydligen.

Många kommuner passar på att visa sina smultronställen och vad som finns att erbjuda; fiske, vandring, klättring, cykling, paddla kanot, ridning i naturen - allt som man kan tänka sig. Sverige är stort i det här avseendet, det finns så många olika möjligheter i olika delar av landet, mycket bara runbt hörnet där man bor.

Och det var mycket som handlade om fotografi. Det var flera större utställningar av natur- och vildmarksfoto, av många duktiga fotografer. Och det gjordes reklam för många möjligheter att åka på fotoresor, till snart sagt överallt i hela världen. Det ska direkt erkännas att det fanns mycket som fick det att vattnas i munnen. Alla föredrag med rapporter och fantastiska bilder jordens hörn gjorde inte den saken bättre heller.

Utrustning är viktigt, och självklart fanns det med i år också, dvs mycket kläder. Men de stora fabrikanterna lyste med sin frånvaro. Det fanns inte heller så mycket annan friluftsutrustning som det gjort tidigare.

Trots intresset och de påkostade arrangemangen verkar ändå glansen falna en smula på här stora mässorna. Jag fick lite samma känsla också för Fotomässan i höstas, inte samma folkfest, inte samma kalas som det har varit. Och jag saknade nu den samtidiga fiske- och flugfiskemässan, som brukat vara ihop med Vildmarksmässan. Det förefaller som det blir mer och mer vanlig marknad över det hela, samtidigt som mässorna krymper. Frågan är om vi blir trötta på allt utbud, om vi börjar nå någon slags gräns för vad vi orkar ta in?

Till slut blev behållningen möjligen att kunna köpa olika typer av viltkorv, fyra olika i samma påse för mässpris (ren, älg, vildsvin och hjort), två par strumpor med bambufiber med mässrabatt och getost från Jämtland. Plus lädersmörjning.

Hur man styckar vilt drog en del publik. (Mörkt i lokalen, svårt att få fokus och skärpa rätt ibland, trots högt ISO)

Klätterväggen populär, men igen, inte samma rusning som jag sett tidigare. Kanske blir mer under helgen.

Hur lagar man mat i vildmarken? Enkelt - man tar och värmer upp vatten, häller det i en påse och efter några minuter har man en måltid.

Drömmar om äventyr.

Samling kring lägerelden (nåja), här i ett fiktivt Lappland. Det var mycket rutiga flanellskjortor!

Serkan Günes med rätta populär.

Sammanfattningsvis tycker jag alltså att det inte längre är samma schwung över mässorna nuförtiden, dvs som det har varit. Eller så är minnena mer guldkantade bara för att det var svunna tider. Vem vet?

På återseende//Göran

2015-03-07 07:42   Heléne Alklid

Det är kul med mässor, men en vildmarksmässa har jag aldrig varit på!
Ha en skön dag!

Besvara

Svar från gorred 2015-03-08 00:45

Ingen större skillnad, det är som jag ser det, mässa som mässa. Sen går man väl på det man är intresserad av.

Ha det gott du också Heléne//GöranR

Svara

2015-03-07 10:30   Ingemar Svensson

Jag föredrar slöjdmässor. Där jag kan gå omkring och inspireras av andras alster och få klämma och känna på riktigt vackert hantverk.

Besvara

Svar från gorred 2015-03-08 00:44

Det förstår jag. Behållningen här, förutom korvarna då, var fotoutställningarna och en del föredrag.

Hälsningar//GöranR

Svara

2015-03-11 10:04   aplog1

Jag tycker lite som du,dvs att det liknar mer en marknad än mässa.
Jag tillbringade helgen i Swedish Laplands monter där jag pratade om vandring,fiske och foto. Visade även bilder på vildmarksscenen under helgen,och visst är det inspirerande och trevligt med alla möten med människor,men det fattas ändå lite av det som var mässans andemening som jag kände det. Man kan känna att det går mer och mer åt att visa upp allt mer extrema äventyr,och på så sätt fjärmar det sig ifrån den "vanliga" vandraren/fiskaren/upplevelseturisten,och det är lite synd.
Kanske blir ett annat grepp nästa år :)

Besvara