Vi drunknar i bilder
Ingen vet väl hur många bilder det produceras och publiceras dagligen. Facebook, Instagram, alla andra sociala medier – alla innehåller bilder. Och alla är ju fotografer, åtminstone i den bemärkelsen att alla har kameror. Och har med sig dem, dagligen, dvs jämt.
Och då är det väl inte underligt att man inte orkar hålla jämna steg – det tappade vi säkert för flera år sedan. Vilket säkert gör och har gjort att exempelvis våra bloggar här på Fotosidan mattas av i intensitet, samtidigt som det paradoxalt nog är flera bloggare i farten.
Och då är också frågan vad vi vill med våra bloggar. Flera efterlyser mer fokus på bilden, vilket för mig blir lite oklart – bättre beskrivningar av hur bilden kom till? Mer bildkritik? Mer exifdata?
Jag tror inte en sekund att bloggen är särskilt utvecklande när det gäller mitt fotograferande, eller, möjligen och kanske utvecklande i den bemärkelsen att jag fotograferar mera för att få underlag till min blogg och ibland är mer noggrann med vilka bilder jag vill visa. Men egentligen alltså inte annars.
Bloggen är inte ett bra forum för bildkritik, dvs om man inte uttryckligen ber om det. Vill man ha speciell kritik av bilderna, få goda råd om hur man ska komponera dem, hur man bäst beskär dem, om de betyder något eller bara är tråkiga (och hur man gör nåt åt det), så finns det bättre fora. Grupperna på Fotosidan.se kan då till exempel vara sådana ställen.
Men även där mattas flödet av. Visserligen läggs det ut många bilder, men kommentarerna uteblir och det blir mer sällan de här utvecklande diskussionerna.
Det är för enkelt att publicera sig. Det blir för många bilder. Och då orkar man alltså inte.
För mig är bloggen inte heller bara bilder. Den är en plattform för tankar och reflektioner (om fotografi visserligen), ett sätt att göra nån slags dagbok, ett ställe där jag kan visa och berätta vad jag är med om. Och göra det i både bild och text.
Bloggen är också en plats, ett sätt för mig att ”ställa ut” mina bilder och interagera med andra kring det jag skapar. Ett ställe där jag ”utbyter semesterbilder med andra” – och gott så!
Så jag tror att den eventuella besvikelsen när det gäller vad våra bloggar är och hur vi vill ha dem bottnar, som vanligt, i för höga förväntningar.
Det är för många bilder i omlopp. Vi har ingen koll, egentligen. Det får vi leva med. Och därför ta våra bloggar för vad de är – exempelvis här på Fotosidan en liten grupp som visar bilder för varandra och berättar lite historier för varandra om våra intressen, vad vi är med om.
Jag är övertygad om att om vi vill utvecklas som fotografer handlar det om vägledning, kritik och återkoppling, vilket bäst sker i det verkliga livet; fotokurser, diskussioner i verkligheten, våra fotofikor, mentorer etc.
Bilden har inget egentligt samband med bloggtexten, utom att vara ett exempel på "visa bilder och berätta för varandra". En elefant i Okawangodeltat, resa till Namibia och Botswana för några år sedan.
Under tiden kan vi blogga, dvs visa våra bilder för varandra och berätta våra historier. Och det är inte heller dumt.
På återseende//Göran
Samtidigt vet jag inte om det behövs på bloggsidan, bilderna fyller en annan funktion här.
Hälsningar//GöranR
Om alla skall segla i Stockholms skärgård, då finns det inte natthamn och det är skrik trängsel och bråk.
Om alla skall flytta till det fina bostadsområdet med de många grönområdena, då blir saken självkanibaliserande - och det fina, det som gjorde att alla flyttade dit, försvinner.
Om alla skall fotografera...
Hälsningar//GöranR
/MA
Ha det//GöranR
/B
Ha det//GöranR
PS. hinner inte Viksängen idag, tråkigt nog.
Och idag är själva fotograferandet nära nog liktydigt med att publicera. Det där nödvändiga och självklara filtret, självbedömningen är lövtunnt.
Jag tycker att det är trevligt att läsa bloggarna här och gör det med regelbundenhet. De som ser sina bloggar som nån slags krönikor, reflektioner och inlägg är mest intressanta.
/ Gunnar S
Hälsningar//GöranR
Du vet att jag har samma attityd och är helt i linje med dig. Har skrivit något liknande - det är en dagbok för mig och jag skriver och visar bilder när jag har något att säga eller att visa. Som regel är det något fotorelaterat ämne. De flesta kommentarer är oftast mer om vad bilderna visar eller texten beskriver och mycket sällan om bildernas kvaliteter eller brist på samma. Och som du korrekt skriver, det finns andra ställen där man "försöka" att utöva bild kritik.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag har aldrig varit i Namibia eller Botswana :-)
//GöranR