Vemodighet och vårtecken
Det finns en dubbelhet i den här årstiden, en vemodighet som berör. Samtidigt som det finns otvetydiga tecken på att den långa mörka vintern är över, så är det helt klart en övergångsperiod. Det blir tydligare när solen skiner, vilket gör det ännu mer tveeggat. Trots att solen lyser upp och värmer är det kallt i skuggan och ljuset avslöjar obarmhärtigt det naket gråa och fula och dammiga som kommer fram när snön försvinner. Så jag förstår vårdepressionerna, just nu är det inte kul.
Jag längtar till när det börjar slå ut och bli grönt, det fräscha och friska med små blad på grenarna, när knopparna är på gång och man liksom anar att naturen drar en djup suck, kavlar upp ärmarna och drar på.
Fast det är klart, med den perioden i sikte är det gott att se att det ändå är på väg.
Mer och mer öppet vatten, mindre is och tydliga sprickor - gott tecken.
Vårkänslor
I lä är det nästan OK.
Motorcykeln - ett säkert vårtecken.
Men vi står ut och väntar. Snart blir det grönt igen!
På återseende//Göran
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Jo, visst är det så. Och man behöver inte vara en trånsjuk tonåring för att leva sig in i Karin Boye. Med tilltagande ålder och vishet har man fler referenser.
Lev gott i våryran.
//GöranR
och dagens vårtecken hos mig..bytte till sommardäck idag ;)
Mv/Gunte..
//GöranR
Jeg har det på nøjagtig samme måde. Dine billeder illustrerer foråret på en meget fin måde. Især nummer 3.
Mvh. Erik.
//GöranR