Vem kan vi lita på när det gäller fotokonst?
Frågan om vad som är bra fotokonst, vad som är en bra fotografisk bild och varför har kommit upp här i våra bloggar. Frågan om vem som bestämmer vad som är bra och vad vi får se följer ju i den diskussionen, vilket pekar mot vad vi som vanliga människor, oavsett om vi är fotografer eller inte, faktiskt har möjlighet att se, vad som kommer oss tillhanda – underförstått genom vanliga normala kanaler, vad vi blir givna att se. I detta ligger faran för, eller rädslan för mainstream; det udda och svårtillgängliga får stå tillbaka för det vanliga och lättillgängliga, det likriktade, vilket mjölkar ur och tunnar ur kvaliteten av det vi kan ta del av.
Alla fotograferar idag. Det finns idag orimligt stora möjligheter att visa sina bilder för alla. Det finns i detta ett orimligt stort antal bilder att ta del av, inte minst, eller snarare framförallt, på nätet. Bara det gör det svårare att välja och vraka i bildflödet för att hitta det som sticker ut, det som inte är mainstream, det som tar tid att lära sig se. Många bilder är likadana, antingen det är svartvita gatusituationsbilder eller solnedgångar.
Men förutom vår egen möjlighet att hitta bilder i det översvämmande antal bilder som finns tillgängliga, framförallt på nätet finns den möjligheten som vi får via de stora institutionerna som Moderna eller Fotografiska, förutom alla gallerier, restauranger etc som visar fotografisk konst.
Kan vi då lita på Fotografiska? Eller på Moderna? Får vi se både det vanliga och lättillgängliga och det svåra, otillgängliga, det udda, som ändå kan vara högkvalitativt?
Svaret är att vi naturligtvis inte kan det. Vi lever i en kapitalistisk värld. Alla vill tjäna pengar, och kan ha svårt att ta risken att inte behaga.
Så, det är inte där vi ska söka det udda, det annorlunda. Det får vi nog göra själva.
En annan fråga i sammanhanget; vad är det då som skulle vara så bra med det udda, det som sticker ut, det som är svårtillgängligt? Vad är det för fel på det som alla gillar, det lätta?
Fotovisning i vår lokala fotoklubb. Ett annat sätt att se och ta del av bilder.
På återseende//Göran
Ärligt, så tycker jag att det där tugget med "kapitalistisk" är förlegat. Det vi tittar på, du och jag bland annat, gör vi av egen fri vilja. Precis som vi när som, har möjlighet att söka och titta på det udda, mindre vanliga. Om vi vill.
Så jag litar på Fotografiska och Moderna. De, och framförallt Fotografiska, har satt foto på kartan tillsammans med den digitala tekniken. Om människor inte gillade det som visades, så skulle de inte besöka.
Det är nog dags för svartrockarna att visa sitt uddafoto, att träda fram med bilder, istället för att bara gnälla på det "kapitalistiska". Gör något själv, för f.n... :) Och ett ärligt lycka till, till dem!! Lyckas de inte, ja då är det väl inte det folk vill se... Jag tittar gärna på det annorlunda, så visa mig.... men jag kommer kanske inte att jaga det.
Mitt svar är inte riktat till dig personligen. Utan mer till den eviga debatten.
Men svaret på din slutfråga är: Ingenting! :)
Ha en fin dag!! Mainstream eller udda?? Bara du trivs!! :) //PeterL
Och ingen skugga över Fotografiska. De har satt fotokonsten på kartan, fått Moderna att damma av sina fotoarkiv, och är exempellösa i sin framgång. Det är en glädje att gå dit, jag gör det ofta. Men, det är inte där man ser fotokonsten som ligger utanför allfartsvägarna.
Diskussionen handlar i botten om dels vad som utgör en ”bra” bild, dels möjligheter/risk för styrning av vad som ska anses vara en ”bra” bild. Och debatten om vad som är bra fotografi är viktig i mina ögon.
Sedan vid lite mer eftertanke, är utställningarna på Fotografiska så "mainstream"?? Jag personligen är inte så säker på det. Det är ju många gånger inte "vardagsfoto" eller teknik. Och för mig är mainstream okej många gånger. Men det är ju som sagt en smaksak. Många gånger blir det lite pretto i det där med fotokonst. En kvasiintellektuallisering, istället för att presentera sina bilder och låta människor avgöra. Precis som med annan konst. Mainstream or not....
Vilket för mig till tanken, Varför öppnar ingen, en pool som heter "Non Mainstream" här på FS?? Där får de som vill visa sitt foto som inte är just mainstream! En tanke...
För mig är frågan om "bra fotografi" en ickefråga, då jag vet vad jag gillar och respekterar andras syn på mina och andras bilder. Smak är subjektivt, det är bara så... Tycker jag. //P
Vi kan ta Nya Fotografiska, som är en affärsdrivande verksamhet.
Där några har satsat pengar i verksamheten och vill ha såklart ha pengar tillbaka!
Då har Fotografiska ett ansvar att försöka förse de som satsat pengar en vinst på insatt kapitalt!
konstigare än så fungerar inte affärsdrivande verksamhet!
Och att då lägga tid och resurser på att leta efter några nya, udda och intressanta fotografer, knappast! ;)
Fotografiska vet mycket väl hur man skall göra! Värlsberömda, eller kändisar drar publik!
Å e det nå't fel med det här då? Inte för en affärsdrivande verksamhet!
Där e vinsten viktig!
/B
Jag kan tycka att har man det minsta intresse att söka det som ligger utanför mainstream, så är möjligheterna i dag betydligt större än tidigare, bl.a tack vare Internet.
På dina sista frågor så kan jag bara ge svaret till båda: Inget.
/Janne
Fotografiska ska ha en eloge för att de faktiskt har gett en betydligt större andel människor möjlighet att ta del av fotografisk konst. Och det är trevligt att gå dit. Och att det är en affärsdrivande verksamhet stör mig inte, vi lever i ett sådant samhälle, men att vara medveten om det lägger förväntningarna på rätt nivå. Man varken ska eller kan vänta sig något annat.
Ja, i det perfekta samhället "erbjuds" saker för oss utan någon som helst vinning, vare sig ekonomisk eller politisk. Något sådant samhälle finns inte, så jag finner ingen anledning att haka upp mig på det. Trots det, så har man ändå en viss skepticism inbyggt i sig, uppvuxen under 60-talet som man är :) Det gäller dock bara att hålla den på en sunfd nivå :)
Ändå tycker jag att jag måste påpeka en omständighet som ligger i botten:
Precis som man kan snacka sönder ett förhållande, kan man snacka sönder ett ämne - till exempel fotografi. Om man är trygg i sin fotografi och gillar de bilder man åstadkommer, då är snackbehovet som en naturlig följd mindre. En logisk deduktion blir då ofrånkomligen att de som snackar mest, kan misstänkas vara osäkrast i sin fotografi.
Jag och flera med mig tycker om att diskutera vårt stora intresse, fotografi. För mig är det fotografiska samtalet viktigt. Det är säkert inte så för andra. Gott så. Och att önskan att diskutera fotografi skulle bottna i osäkerhet är i min ögon nonsens.
De som initialt deltar i en diskussion finner den naturligtvis relevant - annars skulle dom ju inte diskutera. Emellertid, om diskussionen förs inför offentligheten, är det fritt fram för andra att ifrågasätta relevansen i själva diskussionen, eller delar av diskussionen. Diskussionens deltagare kan inte (som du ovan) ta sig tolkningsföreträde. Konstateranden att ett ifrågasättande av själva diskussionen inte leder någonstans, är just att ta sig tolkningsföreträde.
Det jag inledningsvis varnade för är att: "Precis som man kan snacka sönder ett förhållande, kan man snacka sönder ett ämne - till exempel fotografi." - och att sådant kanske inte gagnar nyblivna fotoamatörer. Jag menade att detta är en bakgrundsomständighet, och jag konstaterade även att dom som snackar mest, tenderar att vara just dom som är osäkrast. Ett allmänt konstaterande som jag tror har en god verklighetsanknytning.
Jag tycker inte att man kan avfärda diskussionen med att dra slutsatsen att den förs av osäkra fotografer, och dessutom varnar nya fotografer att delta i sådan här diskussion. Jag tycker snarare tvärtom. Jag tycker att det fotografiska samtalet, diskussion om bilden och hur vi påverkas (eller inte) i vårt bildseende är viktigt, oavsett var man står i sin fotografiska karriär. Jag är helt övertygad om att man inte riskerar att snacka sönder ämnet, utan diskussionen alltså snarare är utvecklande. Sen kan det vara mer eller mindre intressant för olika/andra personer.
Naturligtvis - men jag har rent övertydligt framhållit att mina grundsynpunkter avser hela denna diskussion på Fotosidan - som du även hänvisar till.
Saker och ting kan nog snackas sönder, till förfång för mindre erfarna fotografer som söker sig fram i sin fotografi - men "storsnacket" kan även avse mycket värre saker. Man kan genom att använda verbala ridåer pinka in det egna reviret, och därmed exkludera andra fotografiska inriktningar. "Min tolkning av fotografin och mitt sätt att fotografera är det rätta, medan andra inriktningar inte är riktigt bra fotografi". Sådana försök är dessvärre mycket vanliga på Fotosidans bloggar. Det är en övermaga mentalitet som jag har mycket svårt för.
Det håller jag med om. Det är emellertid långt ifrån andemeningen i mina tankar och frågeställningar.