Bilder, berättelser och tankar från vardag och fest i mitt liv.

Var kommer du ifrån? Och lite spridda Bostonbilder

Vi har de senaste 7 åren haft anledning natt besöka Boston, USA, minst en gång om året, ibland oftare, för att hälsa på studerande dotter men också vänner på Cape Cod. Det här var nog ändå sista gången, åtminstone på länge – dottern är klar nu och flyttar hem till Sverige igen, om än tillfälligt.

Boston är en synnerligen trevlig stad, lättillgänglig och generös. Man har stolta anor där på östkusten och New England, inte minst med Mayflower, som man räknar som nationens födelse på något sätt. Boston är också en kultur- och lärdomsstad, med alla sina högskolor och universitet, vilket också innebär att det finns många unga människor där, vilket sätter sin särskilda prägel på staden, men också att det sålunda finns människor från alla jordens hörn som samsas på gator och torg, i skolor och överallt annars. Och alla frågar varandra varifrån de kommer. Inte bara oss turister, som är så tydliga, utan det finns av allt att döma ett genuint intresse för varandras ursprung. ”Where are you guys from? Oh, Sweden, nice. Always wanted to go there. I know someone in Jotteburg…” Och det är lika OK att fråga tillbaka. Men det är alltså vanligt i hela USA. Jag har överhört konversationer i en kö i Bryant Park i New York där två medelålders män frågade om varandras ursprung och sedan diskuterade fördelar och nackdelar med att bo i Indiana respektive NY och vara född i Guatemala. Och taxichauffören eller expediten som stolta berättar att de, eller föräldrarna kommer från Polen , Spanien, Libanon etc etc, utan att göra avkall på sin stolthet över att vara amerikaner. För så är det. Man är född någonstans i världen, men bor man i USA är man amerikan.

I Sverige är det direkt annorlunda. Där får man inte fråga efter ursprung utan att riskera att bli stämplad som rasist, eller i alla fall främlingsfientlig. ”Vad spelar det för roll? Vad har du med det att göra?”. Och närmast oavsett så är man inte ”svensk”, om man har ett annat ursprung, inte i allas ögon.

Nu ska sägas att integrationen i USA lämnar mycket i övrigt att önska, stora grupper lever parallellt, sida vid sida, som exempelvis asiater i China Town, italienare i Little Italy, områden som klart irländska etc. Men man lever ändå tillsammans, med respekt för skilda kulturer, där man inte bryr sig så mycket om hur grannen firar jul, om den ens gör det. Och alla respekterar den amerikanska flaggan, man sjunger nationalsången och hejar på det lokala fotbollslaget, även om man går i skilda kyrkor, eller moskéer eller synogogor, och man jobbar med och bredvid varandra, oavsett ursprung. Samtidigt finns ett krav från samhället att alla ska respektera landets lagar och fana om man bor där, vilket kan synas rimligt.

Mot bakgrunden av detta, och med vetskapen om att det ändå inte är paradiset för alla att bo i USA, så blir en del diskussioner i Sverige väldigt underliga, och inte så lite irrelevanta, där vi mer eller mindre accepterar lagöverträdelser som barngifte och omskärelse, där det blir diskussioner om man verkligen ska hissa svenska flaggan på skolavslutningen eller sjunga svenska psalmer, med hänsyn till alla som inte är födda i Sverige.

Så för mig är det tämligen enkelt; människor får se vilka program som helst på julafton, äta skinka eller inte, klä sig som man vill, men i övrigt gäller svensk lag och svenska seder. Och sen är det inte mer med det. Eller borde i alla fall inte vara det.

Fast vi får se hur det kommer att fungera med den nya regimen, som känns direkt osäker i sammanhanget.

Nedan följer några bilder från downtown Boston första veckan i december 2016. 

Och Tomten säljer tidningar (motsvarande "Situation Stockholm")

Porten till Chinatown i Boston . Lite längre bort en fantastisk dumplingrestaurang.

Som synes inte särskilt braskande julskyltning eller prydnader/lyktor etc, vilket gjorde i alla fall mig en smula förvånad.

På återseende//Göran

Inlagt 2016-12-12 15:18 | Läst 985 ggr. | Permalink

"Intresanta funderingar och tankar om här och där. Märkte även då vi var i San Fransico det du berättar, hur folk berättade var de härstammade ifrån, men samtidigt var stolta amerikaner. Likaså hur de i China town levde som om de aldrig lämnat Kina fast de kanske aldrig varit där. Sällan någon här i Sverige som säger i vårt land, utan man säger i det här landet förutom norska meteorologen Tone som alltid sa "i landet vårt". Intressanta bilder också."


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Intresanta funderingar och tankar om här och där. Märkte även då vi var i San Fransico det du berättar, hur folk berättade var de härstammade ifrån, men samtidigt var stolta amerikaner. Likaså hur de i China town levde som om de aldrig lämnat Kina fast de kanske aldrig varit där.
Sällan någon här i Sverige som säger i vårt land, utan man säger i det här landet förutom norska meteorologen Tone som alltid sa "i landet vårt".
Intressanta bilder också.
Svar från gorred 2016-12-12 16:23
Tack Margareta. Har rest ganska mycket i Amerika och noterat det här, men det slog mig riktigt nu, särskilt eftersom jag också nyligen haft diskussioner på hemmaplan om det här med nyfikenhet på ursprung, stolthet över var man kommer ifrån och känsla av identitet i det land man bor i. Det är samtidigt stora skillnader men också stora likheter med våra respektive länder.
Hälsningar//GöranR
Fina stadsbilder. Känns lite som om det var ungefär här som bomberna exploderade 2013, men Boston har förstås många liknande kvarter. Ja, diskussionen i Sverige blir lite underlig ibland.
Svar från gorred 2016-12-12 16:31
Tack Sture. Jo Boston har många liknande kvarter, det här är downtown - bomberna exploderade längre upp i staden, i city, där i och för sig husen ser nästan likadana ut.
Hälsningar//GöranR
Boston är härligt. Och ja, den amerikanska nationskänslan är annorlunda. Jag vet inte om jag gillar den bättre eller sämre. Det kan bli ett himla tjat om var ens förfäder eventuellt kom ifrån, och vilka egenskaper man förväntas ha om är från det ena eller andra stället. Men å andra sidan är det oftast goda intentioner och en vilja att lära känna varandra som ligger bakom.
Svar från gorred 2016-12-12 17:33
Det är riktigt att det kan bli för mycket. Men, detta med att på samma gång vara stolt över var man kommer ifrån, samtidigt som man är lojal medborgare i landet där an faktiskt bor är för mig positivt, särskilt mot bakgrund av diskussionen i Sverige. Och situationen är ju generellt inte något att yvas över i USA heller. M en det är intressant att jämföra de bägge samhällena.
Tack för kommentaren//GöranR
Trevligt reportage..
Mv/G
Svar från gorred 2016-12-12 17:34
Tack Gunte - uppskattas!//GöranR
Det er et meget godt skrevet indlæg Göran. Jeg kan genkende, det du skriver om reaktionerne i Sverige, nan mødes med den samme holdning her i Danmark. Det er meget nemt, at blive kaldt racist eller fremmedfjendtlig. Det bliver ikke opfattet som et reelt ønske om, at vide hvor den fremmede kommer fra.
Mange fine billeder fra Boston.
Mvh. Erik.
Svar från gorred 2016-12-12 22:47
Tack Erik, för trevlig kommentar. Nej vi har svårt att uppfatta det som ett reellt intresse, men det är det ju. Och gäller även för människor från olika landsändar.Jag tror vi gör det svårare än det behöver vara.
//GöranR