Vågor och livet på stranden
En våg, eller vågrörelse är ett fysikaliskt fenomen som innebär att ett fält eller en störning av ett medium fortplantar sig i rummet.
Vattenvågor är ytvågor i det översta lagret i en vattensamling, till exempel i ett hav. De kan uppstå av exempelvis vind, vattenströmmar eller geologiska aktiviteter och kan färdas tusentals mil innan de når land.
Inom kvantmekaniken beskrivs tillståndet för en partikel som en vågrörelse. Hur den vågrörelsen beter sig kan räknas ut med hjälp av Schrödingerekvationen.
Men de vågor jag tänker på är de som långsamt rullar in mot stranden i Playa de la Cura i Torrevieja. De är inte stora, men bara tanken på att de färdats kanske runt hela jorden är svindlande. Och det är ett speciellt ljud hos vågor, definitionsmässigt nästan som ett slags buller, men så ickestörande och så rogivande i sin oregelbundna eller snarare varierade regelbundenhet. Och det är nåt speciellt med grundelementen. Man kan sitta och titta in i en eld hur länge som helst, se lågorna och flammorna dansa och man kan på samma sätt sitta och titta ut över havet och bara uppleva vågorna som slår mot stranden och dör ut.
Stranden här är både utökat vardagsrum och samlingslokal och träffpunkt, för spanjorerna. Här samlas man, här träffas man, här umgås man och pratar, äter etc, här kan man få massage, här sitter man och läser, löser korsord eller bara sitter och lyssnar på vågorna. Dvs på förmiddagarna fram till två-tiden, då man går hem och gör siesta.
Jag sitter mest och tittar på folk och lyssnar på vågorna. Det gör mig lätt i sinnet och jag tror att det är bra för själen.
På återseende//Göran
//GöranR
Så ibland kanske det kan vara bra att bara sitta ner och uppleva dem, som vågor till exempel; lyssna på bruset, se dem rulla in mot stranden och försvinna ut i något intet samtidigt som en ny våg tar dess plats i en oändlig följd av händelser.
//GöranR
//GöranR