Ute i friska luften

Vi 70-plussare, och särskilt vi som hör till nån slags riskgrupp – jag har fortfarande svårt med det här bytet av pronomen från ”de” till ”vi” – är ju ålagda karantän: Gå inte ut. Håll dig hemma. Träffa inga människor. Varor lämnas utanför dörren. Social distans är nyckelordet, något som möjligen bytts ut till fysisk distans.

Så har jag funderat över begreppet den ”friska” luften. Det var vad jag alltid hörde när jag var liten, alltså att man skulle gå ut i friska luften. Och visst är det väl så, dvs att luften utomhus är frisk och klar att andas jämfört med den gärna lite unkna inomhusluften, om man bortser från städernas föroreningar av biltrafik, och tunga fabriksområdens utsläpp. I våra skogar och parker vill man ju gärna tro att luften är så ren och oförfalskat fri från ämnen som kan harma oss som det verkar. Åtminstone en solig lördagsförmiddag när det är tidig vår och det är lite blåsigt och kallt där det inte är lä.

Så, rådet till alla, och inte bara 70-plussarna med riskfaktorer, eller ens 40-talisterna, borde väl snarare vara att: Gå ut! Gå ut i friska luften. Där finns inga virus, för vilket virus skulle väl överleva en kall – oaktat solen skiner – och blåsig tillvaro i parken? Eller skogen? Till och med dofterna i parken eller skogen andas ju fräschhet och sundhet. Och den fysiska distansen är lättare att hålla när inga väggar begränsar.

Så de var kanske inte så underligt att det var ganska mycket folk ute den här vackra lördagen. Fastän det faktiskt inte var så varmt som det såg ut var folk ute och promenerade, löptränade och fikade eller hade picknic med familjen. Vinden gjorde det dessutom perfekt att leka med drakar, något jag inte sett på många år.

 Och när man kom hem hade man den där fräscha känslan av sundhet och friskhet, bettet i kinderna och de kalla händernas (särskilt fingrarnas) påtagliga känsla av att man glömt handskarna men inte kunde låta bli att hålla kameran uppe i alla fall.

”Gå ut och lek i friska luften!” Som min mormor alltid sa. ”Sitt inte inne och uggla!” Jag tror att hon hade rätt.

På återseende//Göran

2020-03-22 14:45   Khalad

Hej Göran, så är det! Vi är också ute och promenerar varenda dag, däremot undviker vi numera alla sociala kontakter. Vi har äldsta dottern boende hemma just nu, hon fixar handlandet, Där finns naturligtvis ändå en risk men det går inte att undvika.
Trevliga bilder som visar att Stockholm ändå inte är tömt på folk, även om stadskärnan är tommare än vanligt. Gillar särskilt bilden med koppartälten, dels är tälten vackra och lite speciella, dels ser man hur vi längtar efter sol och ljus! Hälsningar/ Björn

Besvara

Svar från gorred 2020-03-22 16:14

Jo, och det fina är att det finns mer plats, så undvikandet - vilket vi också sysslar med - är lättare att genomföra. Och man kan inte helt isolera sig....
Tack för kommentaren!//GöranR

Svara