Urvalsproblematik - prokrastineringsproblematik
Som synes ska det vara fotoutställning i Sötälje i slutet av februari 2022. Uppenbarligen ska jag vara med, igen - vi har ju haft en sådan här utställning en gång tidigare, för två år sedan precis innan pandemin lamslog världen.
Det är väldigt trevligt, om än en smula skakigt, att visa sina bilder för en allmänhet, en allmän publik, även om man känner många som kommer och tittar (eller kanske därför).
I sammanhanget uppstår då flera frågor:
Vilka bilder vill man visa? Här kommer urvalsproblematiken in på flera nivåer. I min dator ligger bortemot 100 000 bilder. Jag vet att jag inte är värst på något sätt, men det är ändå en betydande mängd bilder att välja mellan. Jag tror att jag har hittat en röd tråd, vilket reducerat bilderna till bara några tusen. Av dem har jag nu suttit och gnetat och valt, kastat och plockat tillbaks, fram och åter tills jag nu har lite drygt 20 bilder kvar. Det har gjort ont i mig flera gånger, men nu verkar det ha tagit stopp. Fast lite drygt 20 bilder är ändå för många...
Här slår nu prokrastineringen in. Det är med att det har tagit stopp innebär också att jag inte kommer mig för att ta itu med den fortsatta urvalsprocessen... Och jag blir kallsvettig av tanken att jag måste fixa det är ganska snart, om jag ska hinna fixa bilderna till hängbart skick till den 26/2. Deadlinen brinner väl inte ännu, men den börjar glöda. Och jag kommer mig inte för. Just nu. Jag vet att jag kommer att hinna, när min deadline brinner som värst, men det vore ju skönt att vara ute i god tid. För en gångs skull.
Men det blir väldigt trevligt. Så, kom och titta, vet jag.
På återseende//Göran



När jag en gång började med grafisk formgivning, redigering av text o bild, fick jag rådet et att lära mig den svåra konsten att ”Kill your darlings”. Det rådet har följt mig sedan dess.
Tack Kjell. Jo jag är pinsamt medveten om den gyllene regeln, hittills har det nästan blivit slakt. Men bra, det är aldrig fel att bli påmind, och jag ska göra mitt bästa!
//GöranR
Kjell kom med ett bra tips som jag tolkar som skippa dom du gillar
Vi ses snart Göran
Upplever samma situation här. Jag fortsätter utgallringen av alla mina favoriter och låter favoritfavoriterna vara kvar.
//GöranR
/B
Jo det är ju det som är det värsta, man måste förnya sig. Men samtidigt trevligt och kul att gräva fram nya, dvs andra bilder än de man redan visat, ur gömmorna. Fast det är då det är med att välja kommer in...
//GöranR
//Anders
Man ska alltid vara noggrann med avstånd när man går på utställning. Både till vår nästa och till motivet, dvs betraktningsavstånd. 😀
Välkommen!//GöranR
Wolfgang, det är ju det ultimata problemet. De bilder jag är stolt över avfärdas med axelryckning, medan de bilder jag anser banala och till och med tråkiga får beröm.
Me du har rätt i det att det är de bilder som man själv tycker om som man ska visa. Man kan ändå aldrig göra hela publiken nöjd. Och det är de bilder som man är nöjd med som näst speglar vem man är, som människa och fotograf. Och man varken kan eller får snegla över axeln på andra, det är de egna bilderna som gäller.
Allt detta lätt att säga. Men det blir ändå svårt när man hamnar i urvalsprocess 😎.
Allt gott//GöranR
Göran, jag har sett utställningar. även av proffs, där man visar en mycket bra bild och sedan en annan bild med samma motiv som är bra, men inte helt så bra som den första. Det som då händer i betraktarens hjärna är att man kommer ihåg den som är sämre och den som är bättre får inte glänsa på samma sätt. Mvh Wolfgang
Viktigt påpekande! Det är nog lätt gjort att ta med liknande bilder, dvs av samma motiv. Har märkt det nu, man tycker nog (kanske) gärna att flera bilder berättar en story liksom. Och då blir risken att den som tittar kommer ihåg den sämre varianten...
Jag märker det från min urvalsprocess nu, men lyckligtvis föll jag inte i den fällan.
//GöranR